Slöaste söndagen med gifflar och ischoklad-glass

Jag vaknade upp runt 9-tiden även på söndagen, och mötte Christer som också stigit upp. Jag hade haft hemska mardrömmar hela natten (om att jag flydde från tjuvar in i Charlotte Perellis lyxlägenhet i Paris och att någon kidnappade min bästa vän genom en dator), och Christer hade inte heller sovit så bra.

När Emil väl lunkat upp så ville grabbarna (läs: Christer) ut på en löptur, och bestämde sig för att springa i skogsspåret i närheten. På grund av egen ovilja och gammal knäskada tackar jag tacksamt nej till löpning, men ja till egen promenad! Grabbarna fick med sig nyckel, då de enbart skulle springa 5 km och antagligen vara hemma före mig.

Traskade en timme med farmor i öronen. Innan jag lade på sade jag "jag hoppas nu att de kommit hem, så att jag kommer in..!". Drog i dörrhandtaget och plingade på dörrklockan, men inget svar.

Nehepp. Säg nu inte att de sprungit vilse i skogen?! tänkte jag. För inte kan väl 5 km ta mer än en timme att springa?!

Jag valde att promenera bort mot skogsspåret, för att förhoppningsvis möta dem på vägen. När jag kommit hela vägen fram (10 minuter senare) så skymtade jag dem, precis utkommande från skogen. Phew! Vilken lättnad.

Jag mötte upp dem och så promenerade vi gemensamt hemåt. Vi skrattade åt att det var Emils bristande kondition samt lokalsinne som hindrat dem från att både hålla tempo och hitta rätt väg. Men som tur var, så var vi nu på väg hem.

När vi kommit in och duschat av oss kunde vi äntligen äta frukost. Limpmackor och kvarg och chokladflingor och te.

Emil är inte alltid förtjust när jag tar bilder på honom från hans (enligt honom själv!) "sämsta sida". "Men jag kunde gott inte sitta och stirra in mot väggen, det hade ju sett onaturligt ut!" menade han.

"Äsch, jag kommer skriva det här på bloggen ändå, så alla kommer veta att det är konstlat i vilket fall!" skrattade jag. Då låtsades han bli arg på mig. "Ta bild på det här då!!!"

"Gifflar?" föreslog Christer, precis när han pressat tre limpsmörgåsar och en skål med chokladflingor. 

Med lite gifflar i magen var jag sugen på att spela spel. Vi valde ut ett nytt tv-spel i Emils samling, och slog oss ned i hobbyrummets soffa. Det är ett interactive story-telling-spel, där en genom knappval skapar spelets händelseförlopp.

Vi spelade i runt två timmar innan vi blev hungriga för lunch. Vi gjorde det lätt för oss, och dukade upp grillad kyckling med sallad, ciabatta och färskost med vitlök och örter.

Därefter var klockan redan 16 och det var dags för Christer att dra sig hemåt. Vi kramade honom adjö för denna gång och tackade för ett kravlöst, avslappnat umgänge.

Emil ville se sista avsnittet av Gift vid första ögonkastet, så vi satte oss i soffan, höll handen och låg spända över huruvida paren slutligen skulle skiljas att fortsätta vara gifta.

 Vi kom fram till att Emil och jag - vi ska definitivt hålla ihop ett bra tag till!

Solen sken nu ute, och det var fortfarande runt 12 grader varmt (om än lite blåsigt). Jag frågade Emil snällt om han inte ville ta sig ut på en promenad med mig, och bara prata.

Runt tjugo minuter traskade vi omkring i solen, pratade om hur vi kunde beskriva att vi var lyckliga i vårt nuvarande liv, och hur det kommer se ut framöver. "Jag har inte varit olycklig en enda dag sedan jag blev tillsammans med dig, Emelie. Visst har det varit tufft ibland, ja - men jag har aldrig varit olycklig. Med dig är jag alltid lycklig". 

Det var ett fint och genuint samtal. 

När vi kom in igen slappnade vi av. Jag bloggade och Emil letade nya spelkort att beställa från internet. Älskar avkopplande, kravlösa stunder som dessa. När vi bara umgås i varandras närhet.

Jag gick in och läste ut Sandra Beijers debutroman, och sedan var både jag och Emil sugna på kvällsgott. Vi värmde varsin kanelbulle, som vi lade på en bädd av ischoklad-glass (ni vet den från GB Big Pack? Emil och jag köpte den spontant, för gamla minnens skull. Så nostalgiskt god!) och ringlade över mörk sirap.

En perfekt kombination av kall glass och varm bulle!

Plus, att det bästa med GBs glass, som är så luftig och lätt, är att en kan ta dubbelt så mycket. Hehe.

Efter desserten (som jag bokstavligen SLUKADE) så tittade vi på två avsnitt Suits och sedan gick vi till sängs. Där kramade vi om varandra och båda sade att en av de bästa sakerna med idag hade varit vårt samtal om lycka.

Vad var er helgs höjdpunkt?