Han kommer med frukost på sängen - varmt citronte med krämig kvarg och halstabletter.
Spola fram tre timmar och jag ligger kvar i sängen på exakt samma plats. Jag har hunnit blogga lite, se på diverse youtubeklipp och blivit pussad på av Emil som flera gånger i timmen springer in och frågar "vill du ha något?".
Jag pratar med farmor i telefon på högtalare och Emil ligger vid min fotände och spelar mobilspel.
Han ger mig varm saft och mer te och snart blir det lunchdags. Jag vill ha vad som helst med ost. Får två ostsmörgåsar, och tillsammans tittar vi på en video där de testar fem olika sorters kladdkakor.
Och vad gör inte det, om inte orsakar ett oemotståndligt sug efter kladdkaka?! "Åååh, vad jag är sugen på kladdkaka", hinner jag knappt säga innan Emil drar på sig ytterkläderna och springer ut till affären (jag tror han i hemlighet vrålälskar att få ta hand om mig).
Så kommer han tillbaka med en butiksbakad kladdkaka som jag får äta från mitten och ut. Detta tillsammans med ett halvt paket GB Big Pack Ischoklad och Emils hjälp, och poff! så är allt snart slut.
Hamnar i matkoma deluxe. Detta tillsammans med min redan sjukliga kropp (halsen svider, bihålorna känns ömma... men ingen snuva, huvudvärk eller feber?).
Hursomhaver somnar jag bort från allt i en timme eller två. Minns inte ens. Känner mig ynklig när jag vaknar upp igen. Tar återigen en bild från exakt samma position i sängen.
Runt 15-tiden börjar jag läsa Sandra Beijers andra roman. Den är bra, men rätt sorglig och låg i stämning, liksom.
Timmarna rullar förbi och jag rör mig inte mer än nödvändigt. Vid 18-tiden blir Emil hungrig igen och vi gör i ordning frallor med ost och leverpastej och skinka. Och så dessert, för när en är sjuk behöver en all dessert en kan få.
Det blir mer glass. Bra för halsen.
.... och sen blir min mage ett bottenlöst hål som bara vill ha mer. Så det blir en skål med müsli och kinder-bitar, lite chips och resten av kakdegen. Det är jättegott, men alldeles för stor mängd. Typ sjukdomshetsätning.
Sedan känner jag mig som en smällfet val som ligger och ömkar bekräftelse från Emil att han fortfarande älskade mig trots att jag är ett överjäst sjöodjur. Det gör han, tydligen.
Nä, jobbigt var det. Att hetsäta händer mig i princip aldrig numera sedan jag varit frisk från min ätstörning, så när jag väl får ett återfall så blir jag väldigt rädd. Men. Försöker intala mig om att det enda jag har att vara rädd för är rädslan själv! Och uppenbarligen hände det av en orsak: min kropp krävde all den där skiten för att den behövde den. Varsågod, kroppen. Hoppas du göttat dig nu.
Sedan försöker vi sova och jag sover väl en timme eller så, sedan ligger jag vaken pga svedan i halsen och att det värker konstigt i bihålorna bakom näsan. Får ingen ro och ringer och sjukanmäler mig till jobbet kl. 04 på morgonen.
Känner igen den där känslan av att ha ätit för mycket och känslorna som kommer därefter. Jag tycker du verkar hantera det bra. Hur går det när du möter patienter med ätstörningar, tycker du det är jobbigt? Hoppas förkylningen ger med sig snart. Tur du har fina Emil som stöttar och tar hand om dig. Kram
SvaraRaderaJag tycker inte alls att det är tufft att möta patienter med ätstörning, eftersom jag vet hur det skall hanteras... Men att sedan i sin tur hantera ångesten SJÄLV, det är inte lika roligt :P Men jag vet ju fortfarande hur jag skall göra....
RaderaUsch vad jobbigt, hoppas att du mår bättre snart!
SvaraRaderaTack vännen min <3
RaderaHu! Jobbigt att vara sjuk :( Fast ibland tycker jag att det är lite mysigt att vara typ halvsjuk? Typ när man orkar äta och kolla film och sånt men ändå tillräckligt sjuk för att helt slappna av från alla krav haha. Jobbigt med hetsätningen också, vet tyvärr hur det är och känns. Ej skoj </3. Tur att känslan går över. Kram och hoppas du mår bättre i halsen snart!
SvaraRaderaJa, men precis!! Den sortens sjuk är det absolut bästa. Och det är ju typ det jag var på måndagen också, så jag njöt faktiskt lite :P Sällan det blir så, tycker jag, oftast blir det alltid för sjukt eller så pass friskt att man ändå kan jobba...
RaderaÅh, det är så jobbigt att vara så sjuk att man inte kan sova men inte heller göra något annat än ligga och lida! Fy! Hetsätningen låter också jobbig, men samtidigt kanske inte så konstigt att få massa omättliga cravings när
SvaraRadera1) man är sjuk och behöver mat,
2) man är sjuk och har ingen aptit,
3) man är sjuk och har därmed vansinnig stimulansbrist
Eller vad tänker du? Jag tycker personligen att just stimulansbrist kanske är den största faktorn när jag äter "onödigt", utöver långvarigt kaloriunderskott. Skönt att du kan försöka vara lite förstående för dig själv och, viktigast av allt tänker jag, är ju att man inte börjar kompensationsbanta dagen efter, så att en ny hetsätning är runt hörnet. För en överätning då och då är ju inte någon större fara utöver själva obehaget!
Ja, men stimulansbrist är det verkligen!! En är uttråkad och inte hungrig men kanske hungrig eller är det sugen men spelar det någon roll?? = *hetsätning*. Typ så.
RaderaNej, men precis. Tack och lov för det, att sova löser det mesta! Sen bara tuffa på som vanligt :)