Pet peeves i hushållet

Nästa del i hushållsserien...! Måste säga att den är så otroligt rolig att skriva, och för varje del får jag kommentarer om förslag och intressetips på hur jag kan utveckla den ännu mer..! Mathandlingsinlägg, kylskåpsinlägg, sparandeinlägg, lägenhetsinlägg, framtidsinlägg... Så mycket!

Detta inlägg tänkte jag fokusera på små saker i hemmet, vardagen... som stör oss med den andre. Ett par pet peeves, så att säga. Vi börjar med de irritationsmoment som kittlar mig.

Låsa dörren
Emil har en manisk tendens att låsa dörren. Alltid. Så fort han kommer in genom dörren till lägenheten så låser han den - även om jag bara är ute och slänger soporna. Kan bli gudars irriterad när han VET att jag är på väg upp och så låser han dörren och jag måste öppna med nyckel. Så får jag ett svar att "oj, jag tänkte inte på det". Nä, det kanske han inte gjorde, men irriterad blir jag ändå. Plus att han checkar att dörren är låst varje kväll innan vi somnar. (Ja, jag brukade också alltid låsa dörren mycket när jag bodde i hus, men nu i lägenhet med portlås så är det inte lika viktigt enligt mig).

Kläder överallt
Emil lägger ut sina dagsanvända kläder överallt. Och så ligger de där - flera dagar! - till dess att han skall tvätta. Jeans hänger på matsalsstolarna i vardagsrummet, tröjor i soffan, gymkläder över barstolarna och - för att inte glömma! - högen med använda kalsonger och strumpor på skänken i sovrummet. SOM ATT HELA LÄGENHETEN ÄR EN TVÄTTKORG? (Vi har faktiskt en!). Jag frågar lite då och då, när jag en gång lyfte hans hög med 7 (!!) kalsonger. "Ska du använda dessa igen, eller varför ligger de här?".. "Nej, jag ska ta dem till tvättkorgen".. (MEN DU HAR JU HAFT 7 DAGAR PÅ DIG???).

Tända lampor
Emil är en liten lamptändare. Så fort han går in i ett rum tänder han ljuset (rimligt), men han släcker inte när han går ut igen?? Jag pratar om badrummet, där han stänger dörren men inte släcker lampan. Eller ett rum han bara går in för att hämta en sak? Förrådet, som han ska hämta ett verktyg i, stänger dörren men släcker inte lampan? Jag är en sådan person att är jag inte i rummet så vill jag att det ska vara släckt. Bara tänt där jag är. Han vill att hela lägenheten ska lysa med full effekt nonstop. Jag blir galen på att gå och släcka lampor efter honom stup i kvarten (för numera påpekar jag det inte längre, nu släcker jag bara...)...

Tar lång tid på sig
Emil tar så otroligt lång tid på sig när han skall iväg någonstans. Han skall kanske raka sig, duscha, föna håret, välja kläder, stå och flexa i spegeln, välja nya kläder, flexa lite till, fixa med håret lite mer, byta kläder en gång till... Och sen välja mellan sina 10 par skor och 7 olika jackor/rockar. Själv går det på ett kick och jag får stå och vänta i hallen på att han någonsin!!! blir klar. (Ps. Vi kommer ofta för sent pga detta).

OKEJ, rant over. Ska vi ta de saker som jag vet att Emil stör sig på med mig?... Först när jag frågade honom tänkte han ett bra tag, och sade sedan.."Nej, det finns nog ingenting?"... Men när jag gav honom lite inspiration om när han brukar sura till, då hittade han ett par punkter..!

Skåpsluckor
Tro det eller ej, men detta problem har jag haft med flera pojkvänner. Jag har så otroligt svårt att stänga skåpsluckor. Jag öppnar dem, tar ut det jag vill ha och sen stänger dem halvt/inte alls. I köket ser det ibland helt tokigt ut när nästan varje skåpslucka är vidöppen. (Tack och lov har jag blivit bättre på det sedan vi flyttade till nya boet).

Gå runt när han dammsuger
Ett annat av mina problem är att jag inte kan vara still. Jag ska alltid fram och göra saker, gärna före och snabbare än honom, komma i vägen och vara stressande. Ett av de sakerna är när jag har dammat, och han skall dammsuga. Antingen springer jag runt framför och runt honom och "drar runt allt damm" där han redan dammsugit, eller så är jag redan på gång och torkar golven och gör det *lite för snabbt* så att han inte känner att han kan dammsuga ordentligt nog.

Diskar slarvigt
I och med att jag gör saker snabbt och stressigt, så blir det inte alltid helt perfekt. Emil gör alltid allting långsamt och fint och helt perfekt - jag kan ibland slarva. Disken är en sådan sak, där jag drar runt med svamp/diskborste några gånger och sedan sköljer av. Ibland diskar jag inte undersidan, om jag inte tycker att den har berört smutsiga ytor. Emil kan bli galen på detta, då han tycker att jag faktiskt inte diskar rent. (Ps. Kan medge att jag ibland glömmer små fläckar).

Stressar honom
I samma stil som jag tycker att Emil är långsam och tar tid på sig, så tycker Emil att jag är stressig och "härsig", som han säger (är det nyköpingska?). Jag gör alltid så att han antingen måste skynda på för att hålla min takt, och/eller att han inte hinner göra det på sitt sätt. Eller att jag "tar över" för att jag tycker att han är för långsam med något, och puttar honom åt sidan.

... Jösses, vilken tyrann jag låter som nu. Härskar och gör allt och stressar och blir irriterad för småsaker. Haha! Tur att detta aldrig är något vi bråkar om på riktigt, utan bara blir småsura på varandra för stundvis.

Har ni något liknande som ni kan dela med er av?