En länge planerad "sjuk"-dag

I flera månader - ja, sedan oktober - hade jag och Emil planerat den 5e december att vara vår sjukdag. En dag som bara tillbringas i säng och soffa, där vi ser på serier, gosar, moffar och gosar lite mer. Helt utan plikter och hushållssysslor. En extra ledig, opretentiös dag, bara.

Nu blev det ju tyvärr så att dagen fick flyttas till dagen efter (i och med erbjudandet om auskultation på BB), men fredag fungerade lika bra! Ironiskt dessutom att jag dagen innan började känna mig febrig på riktigt.

I fredags vaknade vi upp, en lagom sovmorgon, innan jag väckte Emil med morgonkramar och frågade vad han var sugen på till frukost. Scones, sade han. Scones är väl den lyxigaste frukosten med minst arbetsbörda? Så himla smidigt och lätt att bara kladda ihop och in i ugnen.

Jag kände mig inte alls febrig längre? Som att det helt försvunnit. Tänker att det låg säkert något i det som Emelie skrev i en kommentar - att hon också får liknande symtom när det är stressigt på jobbet och hon inte äter. Säkert så det var!

Tur för mig - för då slapp jag vara sjuk på vår "sjuk"-dag... Hehe... Vi slog oss ned och spelade den sista delen på första spelet med Spyro! 120% klart på första spelet - *high five*!

Efter att vi spelat ett tag återgick vi till sängläge där vi gosade, såg på serier och pratade. Runt 15-tiden började jag bli hungrig igen, och vi siktade på det mest oambitiösa och moffvänliga en kan komma på till middag: köpepizza.
Vi åkte och hämtade upp den - Emil tog en oxfilépizza och jag tog en vesuvio (åh, barndomsminnen!) med extra ost (pga varför inte???).

Som vi låg och åt i sängen, såklart, med laptopen mellan oss.

När vi blev trötta på att se serier gick vi tillbaka till hobbyrummet och påbörjade Spyro spel #2. Nu helt plötsligt kan Spyro både simma och dyka??? Himla kul!

Ja, ni hör ju vilken opretentiös dag det var? Jag gick knappt 1000 steg enligt min fitbit. 

Efter en timmes spel återgick vi till sängläge där jag åt upp nästan hela min kinder-kalender (oops) och en skål tryffelchips.

Så tittade vi på mer serier, åt pepparkakor och pussades. Sedan blev vi uttråkade. Vi började prata om oss och om framtiden, och om att ha barn. Frågade oss själva vilket liv det vore att skaffa barn - huruvida det är värt det, huruvida vi vill ha det eller om vi bara vill ha det för att det är menat att man ska vilja det, huruvida vi skulle ångra oss om vi inte skaffade det... Och sedan kom vi fram till att inga med barn någonsin kan ligga som oss och vara uttråkade. Har man barn finns det alltid något som måste göras.

Då kändes tristessen lite mer välkomnad. Vi somnade sedan runt midnatt, efter att ha pratat om högt och lågt, blivit osams och enats, hånglat och brottats. En perfekt "sjuk"-dag, om ni frågar mig. En sådan här borde vi ha minst en varje år.