Paris: Dag 3, Île Saint-Louis

Tredje dagen var en drömmig dag. Jag var helt ledig och det ville jag utnyttja till fullo! Det var dessutom runt 25 grader - vilket är helt perfekt! - och jag hörde rykten om att det skulle bli allt varmare senare under veckan. Det gällde att passa på. 

Jag tog en lång härlig promenad genom 18:e, 10:e, 9:e och ned till 4:e. 

Jag kände mig vacker.

Blev megasugen på en smörgås när jag gick förbi ett italienskt ställe med många frestande smörgåsar i skyltfönstret. Jag tog en tartufo - chiabatta med mozzarella, tryffel, prosciutto och ruccola. Fy fasiken, vad den var god! Pastavino heter platsen - dit måste jag återvända!

Jag carpade länge och noggrannt på Île Saint-Louis. Jag gick runt flera varv. Satte mig ned. Läste min bok, tittade mig omkring, kände in nuet, andades in stunden. Det kändes som att jag förlängde mitt liv med flera år. 

Det är en så drömmig plats också. Verkligen Paris-klassiskt. Men sen så är det ju också den äldsta, innersta delen av Paris. 

På vägen hem köpte jag baguette, och... ramlade över en kaka jag bara inte kunde motstå. En med mörk choklad och halvssalt. Den skulle bli mitt kvällsmål. 

Hemma fanns Maddie och myste i sängen. Hon har ju diabetes, och får sprutor morgon och kväll. Än så länge har det gått ypperligt bra, och vi kommer bra överens, hon och jag. Förutom att hon väckte mig andra natten genom att nysa mig i ansiktet två gånger, så jag fick kattsnor i hela ansiktet. Det var hemskt otrevligt, tyckte jag. 

Oavsett vad går jag nu alltid en kvällspromenad, mellan runt 20-22. Sedan sätter jag mig på balkongen, dricker en burk pepsi max och skriver i min dagbok. 

Det är sådana stunder jag vet att jag kommer sakna när jag inte längre är här. ❤️ Berätta gärna om ni har några sådana stunder.