Paris: Dag 12, Brasserie Rosie

Söndag var min SISTA dag i Paris. Den tolfte dagen. Tänk, att vara i Paris så länge som tolv dagar har jag inte varit på flera år. Märkligt, men mäktigt, att få skapa sig rutiner igen, landa i staden på riktigt.

Eftersom det var min sista dag ville jag carpa järnet. 

Värmeböljan hade äntligen lagt sig och det var runt 27 grader. Molnigt. Jag välkomnade det.

Gick över Seine och denna tacksamma, älskvärda vy.

Vad kan vara en värdig lunch mer än min favoritcrêpe på Crêperie Pinocchio?

Fylld med biscoff och så en sked nutella på utsidan.

Sedan tog jag en promenad tillbaka upp mot studion, i den rätt behagliga temperaturen (hallelujah!). Gick den på den södra banken västerut, och förbi ett av Paris vackra pilträd. Har alltid gillat pilträd (ända sedan Pocahontas), och ännu mer sedan Emil friade under ett av dem. 

Jag hamnade tillbaka i lägenheten, jobbade lite, vilade lite, läste lite... Och snart var det dags att ta mig ut igen! En och en halv timmes promenad till andra sidan Paris, och jag lyssnade på bröllopspoddar hela vägen dit. Var helt uppfylld av bröllopstankar när jag mötte upp Angélique, och hennes vän Denis. 

Angélique hade för ett tag sedan tipsat om Brasserie Rosie, och eftersom vi nu hade en sista kväll innan jag skulle åka hem igen passade vi på att äta där tillsammans. Hon passade även på att bjuda med Denis, som är Angéliques pojkväns barndomsvän, på besök från Japan. 

Vi tog tre olika förrätter som vi delade på; deviled eggs, tomatsallad och kroketter på långkokt fläskkarré. 

Till huvudrätt tog jag det som den här restaurangen var som mest känt för: sina tryffelmakaroner med vällagrad fransk ost och skinka. 

Tryffelmakaronerna var mycket krämiga och smakrika! Inte den godaste tryffelpastan jag ätit (då det känns väldigt annorlunda med makaroner kontra lång pasta), men hade verkligen sin charm! Och snacka om att en blev mätt! 

Jag märkte hur jag växte flera centimeter under middagen. Det går allt lättare att prata med franska främlingar på ett "djupare" och mer vänskapligt sätt. Jag blir allt tryggare i min franska, även om jag är medveten om att jag har mycket att finslipa. 

Jag gick hem vid 21.30 och var hemma lagom innan 23, där jag kunde klappa och sticka Maddie för kvällen. Sedan gick jag och lade mig för att sova min sista natt i Paris för denna vistelse... Men innan jag åkte hem, så bokade jag en till resa, till i september... 🤫