Igår, tisdag, vaknade jag upp min sista morgon i Falun. Jag klev upp, smög ned till frukostbuffén och åt ett par mackor och typ en halv melon 🍉
Sedan traskade jag till sista kursdagen för den här omgången. De hade bokat rum i Regionskontoret denna gång, som låg ca 200 m från Barnhälsovården. Små avstånd i Falun 👐🏻
Frukost #2? Ja tack!
Alltså det är vansinne vad mycket extra jag äter på utbildningar, ni vet, bara för att det FINNS? Liksom en macka här, godis under föreläsningarna där och en extra bulle till fikat. Fastän man inte ens är hungrig - bara för att det bjuds. Det är något underbart kravlöst med gratis mat: jag äter allt, även det som inte är gott. 😂
Hursom. Idag fortsatte vi med handledning i smågrupper om våra behandlingar vi haft.
Finns inget mycket att säga om det, förutom att det snart blev lunch! Tog en solig lunchpromenad ned till vattnet, handlade på ICA och traskade sedan tillbaka upp mot salen.
Alltså det var något som Louice skrev angående att "vara iväg från vardagliga sysslor" som verkligen fastnade i mig. PRECIS det är vad jag älskar; att jag liksom inte kan tänka på att städa/tvätta/bilen som ska in på service (oops nu gjorde jag det ändå!) för att jag är IVÄG. SÅ terapeutiskt att få en sådanhär paus.
Kursen slutade tidigare, men det gjorde mig inte så mycket gladare i och med att mitt tåg ändå skulle gå samma tid. Så jag fick massa dötid på nacken och tillbringade den i hotellobbyn genom att blogga. En och en halv timme senare satt jag på bussen mot Avesta.
Två timmar senare satt jag på tåget mot Stockholm. Åt frukt och drack te och såg på Youtube.
Tre timmar senare satt jag på det sista anslutande tåget mot Nyköping. SKÄMTAR INTE när jag säger att jag var tvungen att byta plats 3 (!) gånger på grund av att någon i samma vagn hade stark parfym. Börjar nu undra om jag utvecklat någon sorts överkänslighet mot dofter, och då specifikt parfym? Får *omedelbar* huvudvärk och blir nästan yr, så jag måste avlägsna mig. Har ni andra varit med om något liknande?
Hursomhaver flydde jag parfymmarodörerna och blev upphämtad av en person som blev glad att få godis!
ÅÅH så jag saknat honom! Vi satt som klistrade på varandra hela kvällen, bara kramades och pussades. Så fint ändå, att få sakna och längta och så återförenas så 🥰
Jag hade utvecklat ett enormt craving efter just ÄGG när jag satt på tåget hemåt, och gjorde därför två mackor och en stor kopp te. Det blev mitt kvällsmål.
Mådde hur bra som helst, innan alla vardagsmåsten kom ikapp mig och jag drabbades av en sådan vidrig ångest och stress. Jag mindes helt plötsligt allt jag var tvungen att ta itu med, och som var påfrestande faktorer i mitt liv:
Nya bilen ska besiktigas, och sen på service, gamla bilen är inte såld ännu och måste säljas, lånet ska betalas av i slutet av oktober, veterinären har inte ringt upp angående att boka tid för Minous ögonlysning, min hyresgäst flyttar ut och jag måste säga upp lägenheten i Stockholm, då måste lägenheten besiktigas och tömmas och flyttstädas och så lämna nycklarna - samma månad fyller Nattis år och samma helg har Emils pappa sin 50-årsfest, jag och Emil firar 4 år tillsammans och ville åka på en mini-staycation, till råga på allt så ska jag och Emil till Amsterdam i fyra dagar, men där är avresan inställd men inte hemresan och det måste jag reda i också....
Fick ni också huvudvärk nu? 😰
Låg med stresspåslag, hjärtklappning och kunde inte sova. Tankarna for runt och försökte planera, helt förgäves eftersom jag inte kan göra någonting ännu... Jag är bara tokstressad.
Välkommen till vuxenlivet.
Vuxenlivet ja, det slår rätt hårt för tillfället här hemma också. Jag är förkyld sedan 4 dagar tillbaka. Nu har jag även smittat sonen så han kan inte vara på förskolan. Jag behöver ändå plugga så därför jobbar sambon hemifrån idag. var tänkt han skulle jobba halva dagen men han har då mer jobbat än inte jobbat idag så jag har knappt pluggat. Till på köpet har vi satt igång renovering som kommer ta tid. Och lägg på att sonen precis börjat förskolan så han är trött och grinig när han kommer hem.
SvaraRaderaJag längtar redan efter julen när vi har sagt vi ska vara lediga.. :P
Hahahha, åh, fy farao... Jag skickar dig all styrka och pepp, och lycka till med pluggandet!
RaderaUgh, om du vill ha lite igenkänning har jag också haft extremt stresspåslag, av ungefär samma anledningar som dig. Men så får det vara ibland, imorgon ska jag ut i skogen och plocka bär (min bästa terapi!) så jag tror på en bättre morgondag. Hoppas att det blir bättre för dig också (och om man ska vara lite rationell mitt i alla känslorna så är ju mycket av det som stressar dig positiva och roliga saker, bara att det känns övermäktigt för stunden).
SvaraRaderaHur går det med din åksjuka när du åker kollektivt en så lång sträcka som Falun-Nyköping? Mvh åkte tåg med en längre sträcka igår med ambitionen "åh, jag kanske kan pilla med lite saker på datorn under tågresan" men som vanligt tillät inte min åksjuka det :(
Åh, jag lider med dig! Och att vara ute i skogen är verkligen god egenterapi, det kan jag hålla med om <3 Vad blev det för bär?
RaderaDet går lite si och så. Åker jag framåt och kan se ut genom fönstret hela tiden (och inte tittar på mobilen) så är det lugnt! Annars måste jag knapra åksjuketabletter innan, vilket jag gärna gör *i fall att*. Särskilt eftersom jag en gång svimmade av så grav åksjuka. 😬 Har du testat åksjuketabletter?
Puh, vad tufft att drunkna i stresspåslag direkt vid hemkomst! Jag blev stressad bara av dina två första åtaganden... Vilken tur att var sak har sin tid och övergår alltid tillsist, även om det verkligen inte alltid känns som det just då.... Men jag känner verkligen igen mig, ofta får jag ett kraftigt påslag bara av småsaker. Väl i kognitiv kortslutning är det väldigt svårt att tänka rationellt, haha.
SvaraRaderaAngående att vara överkänslig mot dofter så har jag upplevt något liknande. I vissa perioder är jag hyperkänslig, för att ibland inte reagera märkvärdigt. Läser kognitions och neuropsykologi, och det tycks finnas någon neurokemisk teori (för den som är intresserad, haha).
Nej, och för mig är detta verkligen inte småsaker.. Det är liksom så mycket logistik att åka upp till Sthlm 1½ timme flera gånger i månaden för att fixa saker och när jag liksom inte har tid till det heller :( Då måste jag typ ta ledigt från jobbet och avboka patienter och det känn ju inte heller bra..
RaderaMen du kanske har rätt. Det kanske känns lätt när det väl är dags?
Vad märkligt!! Vad är det för neurokemisk teori?
Jag känner med dig, måste vara väldigt tufft med allt det på en och samma gång. <3 Åtminstone kanske det känns som en enorm lättnad när allting är avklarat?
RaderaKortfattat så blir neuronernas kommunikation i hjärnan känsligare, dvs det krävs mindre stimuli för att en reaktion samt varseblivning skall ske. Om personen då har extremt mycket kemiska doftmolekyler (som kanske själv inte upplever det som starkt ifall aktiviteten i hens neuroner har försvagats), så blir det en kaskadreaktion för den med sensibiliserade neuron. Haha. Typ. (a)
Ja, det kommer det ju.. Nu får man bara vänta ut det och planera så gott man kan :)
RaderaSUPERINTRESSANT. Även om neuropsykologi är det minst intressanta jag vet inom psykologi 😆 Men så är det säkert för mig!
Roligt med många kommentarer (lite extra många just nu)...undra om det kan hänga ihop med något..haha. Jag ja är ju inte annorlunda utan känner att jag nog också måste kommentera. Det där med stress är intressant. Hur väljer du att hantera sådana situationer? Det är intressant hur olika stress kan påverka en,tänker att ni som par kanske hanterar det olika. Det känns så typiskt kvinnligt att vi liksom "går igång på stress" medan män är mer lugna och har lättare att se logiskt på saker. Vore intressant att veta mer hur det ser ut för er? Kram
SvaraRaderaHAHA, ja, jag undrar ja.... ;) ;) ;) Uppskattar dina kommentarer, dock!
RaderaJa, men så är det ofta. Jag är superstressad och Emil tänker ofta "det löser sig". Men det han inte fattar är ju att det är JAG SOM LÖSER DET........... haha.
Känner igen stressen och tankarna som alltid kommer direkt när man ska sova. Nu var det ett tag sedan tack och lov, men i perioder har det varit mycket sådant.
SvaraRaderaVad gör du när du inte kan sova? Ligger du kvar och försöker ändå eller går du upp och försöker göra något, tänka på annat? Hoppas att du får ordning på några av tankarna/problemen snart!
Vad skönt att du varit befriad från det på sista tiden. Vad tror du det beror på?
RaderaNej, jag brukar ligga kvar: dvs det sämsta 😂
Framför allt att jag fått bättre ekonomi (var arbetslös en tid vilket skapade stor stress) men även att jag gått en mindfulnesskurs som lärt mig att det är okej att ”bara vara” lite mer än förut. Att jag ägnat mig mer åt mina intressen (läsa och skriva), något jag glömde bort lite medan jag var arbetslös. Prioriterar mig själv på ett annat sätt :)
RaderaJag också tyvärr. Jag va bättre förut på att gå upp och läsa eller titta på naturprogram, nu inbillar jag mig oftare att jag ska kunna somna ändå av någon anledning, fast jag vet att det är bättre att gå upp 😛
Vad himla fint att höra ❤
RaderaHaha, vi borde båda två arbeta på det!
+1 på Charlottes kommentar! Sitter själv med oooorimlig panik över födelsedagsfirande i helgen (huuur kan man ens stressa över en sån rolig grej undrar man kanske, men det lyckas jag med... Gillar egentligen att ställa till fest och vara värdinna men ändå inte?! Tänker att det ska bli misslyckat och tråkigt och att jag borde bjudit fler osv osv. Blöö) Så tack för lite perspektiv - dina ”måsten” känns lite tyngre och mer rimliga att känna stress kring, meeen inte heller omöjliga att lösa! <3
SvaraRaderaJAG FÖRSTÅR TILL 100 PROCENT. Kan också stressa över sjukt roliga grejer, bara för att det inte ska komma "för tätt" liksom. Avskyr att inte ha massa extratid emellan aktiviteter, det stressar mig något enormt... Men jag vet inte riktigt varför :P
RaderaÄter också som en tok på konferenser/utbildningar, haha <3! Njuter så mycket av att det är fikapauser titt som tätt och äter trots att jag inte egentligen är sugen, mat är livet.
SvaraRaderaEn sak jag noterat när jag läst din blogg är att du deltar på ganska många utbildningar, vilket känns så lyxigt och kul! När jag jobbade inom MBHV så var jag inte på mer än 1 utbildning tror jag, och den letade jag upp själv. Förstår att det såklart skiljer sig mellan regioner och arbetsplatser men undrar om dom utbildningarna du är på är sådana som din arbetsplats erbjuder eller om du själv kollar upp och anmäler dig till intressents utbildningar?
Haha, ja, men det är ju så!!
RaderaJa, jag har haft tur att fått gå många kurser och att jag får vidareutbilda mig. De riktigt stora satsningarna är ju IPT och WWW. Vad har du fått för utbildningar? Varför bytte du från FBHV?
Utbildningarna har vi blivit tipsade om och sen tjatar vi SOM FAN för chefen, haha!
Tack för svar! Det är alltså TJAT som är nyckeln, haha!! Känner igen det där. Ja, toppen ju med så många kurser och vidareutbildning. Jag har också gått på utbildningar i WWW. Jag trivdes jättebra inom FBHV, jag jobbade där extra under mitt sista år och gjorde sen min PTP på samma arbetsplats, men efter PTP-året så valde min pojkvän och jag att flytta från Karlstad till Stockholm (det var min önskan) så då fick jag också säga tack och hej (men vi ses säkert igen!) till FBHV. 😊 sökte massa FBHV-liknande tjänster men det blev i slutändan öppenvårdspsykiatrin för vuxna, men bytte sen snabbt till att jobba som skolpsykolog som jag gör nu. Trivs jättebra! Trivs du på ditt jobb?
RaderaVad roligt! Har du fått använda WWW något? Vad tycker du om den?
RaderaAaah, jag förstår! Vad tycker du om Stockholm? Så himla intressant...
Jag trivs toppen på FBHV, och skulle gärna jobba kvar hela livet om jag inte ville ha högre lön och jobba mer med par. Plus vill ha en bättre chef 😜 Men jag har kollat runt andra jobb och fick erbjudande om typ skolpsykolog, men tackade nej pga den extremt orimliga arbetsbelastningen. Men lönen som skolpsykolog är också rätt bra i regel, visst?
Jag har använt WWW vid två tillfällen bara om jag ej missminner mig. Det var ett tag sen men jag har för mig att jag tyckte det var en hjälpsam metod och att man fick mycket information! Vad tycker du?
RaderaÅh vad roligt att du trivs så bra!!! Och vad spännande att du vill jobba med par. Det känns som du skulle passa väldigt bra som parterapeut. Hur ser det ut för dig, visst finns det VISS möjlighet att ändå träffa par inom FBHV? Dock med en ganska begränsad frågeställning då såklart!
Jag förstår, arbetsbelastningen är ju tyvärr den största utmaningen. Eller i mitt fall har jag ändå blivit ganska bra på att säga nej, men det tuffa är snarare den personliga känslan då av att inte räcka till och inte kunna göra ett så bra jobb som man VILL och VET att om man hade haft tid nog hade gjort. Jag är på två olika skolor och har sammanlagt 2000 elever, INTE rimligt och verkligen så att man ibland ställer sig frågan om det är värt det. Men ja, finns många fördelar också och lönen är ju en av dom! Stor skillnad från region Sthlm (katastrofalt)....
Och ja Stockholm, jag älskar att det finns mycket att göra i Stockholm och valmöjligheter, men jag är ju också uppväxt i en mindre stad (Karlstad) så har alltid längtat hit. Men börjar mer och mer få lite panik på hetsen och stressen. Vad känner du? Du är ju från Stockholm, hur känns det för dig nu att bo i Norrköping? Verkar ju som att ni stormtrivs där! Finns det någon del av dig som längtar till Stockholm?
Gud, känns som jag skriver SÅ mycket och att jag har SÅ mycket mer jag vill skriva och ställa frågor om men det är ju trots allt bara ett kommentarsfält så jag ska skona dig tror jag 😅
Jag tycker om den! Tycker om principen och det faktum att den inkluderar både föräldrar och barn i behandlingsfasen. Men sedan tycker jag nog att den är lite lång (vi ska ju helst ha 3-5 samtal inom vår vårdnivå) och att den inte alls lämpar sig för så små barn som den faktiskt utger sig för att göra. MEN jag tänker kämpa på till jag blir expert på den för sån är jag :))))
RaderaJa, träffar massvis med par! Och det blir ju att man går in på mycket relationella ämnen, eftersom det ändå är relevant för föräldrarollerna osv osv. Så jag får ändå köra lite mitt race på sidan om, även om huvudfokus ALLTID är *barnet*.
Ja, men det var precis därför jag tackade nej till skolpsykologjobbet! Tyckte det var orimligt med så mycket barn och oändligt med jobb och kände mig inte redo för att behöva skala av eftersom jag inte ens visste om jag kunde urskilja vad som var det viktigaste??? Hur gör du?
Vi bor i Nyköping, så det är ännu mindre än Norrköping! Ingen del av mig längtar till Stockholm för det har alltid varit så "vardag" för mig. När jag tänker Stockholm tänker jag stressade människor, knökfulla tunnelbanevagnar och otrevliga människor. Visst att det är fint att komma upp ibland och äta på mina favoritställen, och då kan jag sakna det - tillgängligheten - men jag saknar definitivt inte att bo där. Vilken känns skönt! Jag tycker det är rätt mysigt att bo i en småstad där en kan gå överallt, men känner att det är lite jobbigt att inte kunna vara anonym också. Helst av allt hade jag ju bott i en ännu ännu större stad - PARIS. HEHE. Men hellre Nyköping än Stockholm, inte bara på grund av storleken men även lönerna, bostadsmarknaden och naturen.
Var i Stockholm bor du? Saknar du Karlstad?
HAHA ÅH vi borde ju ses IRL och diskutera allt detta 😁😁😁
Ja men såklart, förlåt menade såklart Nyköping! Åh jag förstår det, att Stockholm blivit ”vardag” och lite lamt för dig. För mig är ju allt detta *nytt*. Jag kan hålla med om att verkligen sakna naturen, det är ett stort minus med Stockholm tycker jag, och varför jag ändå känner att jag längre fram nog flyttar tillbaka till en mindre stad. Men just nu kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans (om inte en ännu större stad, gärna utomlands tack), Karlstad kändes länge alldeles för litet, så saknar det inte så mycket, räcker gott och väl att hälsa på titt som tätt! Vi bor just nu på Kungsholmen! Vi hyr i andrahand en jättefin lägenhet, helt omöblerat och på ett treårskontrakt, så det känns som vårt hem (i wish) då vi har alla våra möbler osv här, men vi sparar ju för att köpa något. Men det är en helt sjuk bostadsmarknad ju, blir galen!
RaderaVad skönt att du inte saknar Stockholms Ni ser ju verkligen ut att leva ett väldigt mysigt och tillfreds liv i Nypan ☺️ men hehe JA, förstår att du helst velat bo i Paris! Jag blir alldeles pirrig när jag läser om dina drömmar att en dag kunna köpa något där. Är det ett mål i livet för dig skulle du säga? När ska du till Paris nästa gång?
Och klokt att tacka nej till ett jobb som inte kändes rätt! Och som svar på din fråga så har det tagit TID att lära mig vad som är viktigast, och jag lär mig fortfarande, vilket verkligen är en utmaning. Hade senast i torsdags ett breakdown där jag grät här hemma och kände att jag inte kan göra mitt jobb så som jag vill pga bristande resurser och skolan som organisation... så jag håller fortfarande på att reda ut vad jag håller på med, haha. Men, jag tycker att det är väldigt kul och varierande, men önskar såklart att jag hade färre elever (och en annan chef, ops) och att jag hade möjlighet att arbeta mer förebyggande ;-) vi får se hur länge jag blir kvar!
Så roligt att läsa att du trivs så bra på FBHV! Och att du får arbeta med par är ju verkligen ett plus för dig kan jag förstå!
Och sist men inte minst, JAAA vi borde verkligen ses IRL och diskutera allt istället haha 😄 känner att jag skrivit en roman nu... Vill skriva så mycket mer och ställa tusen frågor men måste stoppa mig 😇😇😇 KRAMIS hoppas du haft en fin dag!
Wow, Kungsholmen, mitt i smeten! Det förstår jag är en stor omställning från Karlstad, och en rätt positiv och härlig sådan! Jag håller tummarna för att ni hittar något ni kan köpa, men JA, jag håller med. Priserna är vansinniga.
RaderaJag skulle egentligen varit i Paris NU. Alltså åkt igår. Men den resan blev inställd, och nu har jag ingen annan resa bokad.. Så jag vet faktiskt inte? Känns lite jobbigt.. Det är ett mål att en dag få bo där permanent... Men jag tror inte det kommer hända. Hehe. (Du förstår nog varför så jag behöver inte gå in på det).
Åh, jag förstår! Tufft, men så starkt av dig att kämpa på! Som du säger - till slut lär man sig en rytm som oftast funkar bra, och gör man inte det... då byter man jobb! Vi har också en SJUKT hopplös chef, fy fan...
KRAM på dig med!! 🥰🥰🥰