En rätt tradig fredag

Hallihallå. Började dokumentera i fredags, men kom rätt snabbt underfund med att det skulle bli en lång och tradig arbetsdag. Mina kollegor flexade ut innan lunch, och redan vid 13:30 var det helt tomt i korridoren. Varken sjuksköterskor, apotekare, adjunkter eller koordinatorer fanns kvar på jobbet. Bara jag. Och inget bokat besök mellan 11-14:30. 

Försökte underhålla mig bäst jag kunde på kontoret, men blicken gled upprepande ut genom fönstret. När en redan har svarat på alla mail, skrivit alla journalanteckningar, ringt alla samtal, skickat alla remisser och kallelser.... Så känns det rätt meningslöst att bara rulla tummarna på jobbet.

Bestämde mig för att knåpa ihop lite material att ge till familjer i behov; lite stöd för bildschema för barn som kräver förutsägbarhet och struktur. Tänkte klippa ut och laminera och ge ut till de familjer som jag bedömer skulle gynnas av det.

Sedan blev jag så uttråkad att jag helt glömde att fota. Hade slutligen veckans sista besök 14:30-15:30 (annars hade jag gått hem för länge sedan!), och blev upphämtad av Emil i Kerstins bil medan det regnade. Sedan åkte vi hemåt och jag lagade mat.

Glömde helt att fotografera klassikern spaghetti och köttfärssås som vi åt till fredagsmiddag, innan vi slog oss ned i soffan. Emil hade köpt med sig Sportlunch Orange som vi provsmakade.

God! Mycket god! Som apelsinkrokant-choklad i Sportlunch-form. Men fortfarande inte godare än originalet. (Liv, jag letar fortfarande i varje butik efter Noblesse Havssalt, men ännu inte funnit den...).....

Men det var enbart en teaser inför mitt sötsug. Därefter blev det kinder-kanin också, framför serien Catfish.

Sedan chattade jag lite med syster Yster, som var schysst nog att dela med sig av deras HBO-konto. Så vi började titta på The Handmaid's Tale (som jag velat se länge!) och fastnade direkt.