Påskdagen vi moffade och jag var snygg AF

Söndagen, påskdagen, började med att jag vaknade upp svettig och utvilad efter en lång natts sömn. Klockan var enbart lite över sju, men kroppen tyckte det var dags att vakna. Jag steg upp och duschade, och fick sällskap framför spegeln av Myran.

Emil gjorde sig också i ordning, och så satt vi en kvart innan nio och väntade på Lidingöbanan. Denna dag, tillägnad moff (för moff är det bästa vi vet och det vi är bäst på! #foodiesforlife), skulle börja med en storfrukost på stan.

Vi skulle till Mr Cake - ett numera standardställe för oss. Dit kommer vi för... 

... men också alla gudomliga bullar, givetvis.

Och vi bullade upp som om det inte fanns någon morgondag. En stor hög amerikanska pannkakor med lönnsirap och smör att dela på, en kardemummabulle, en red velvet croissant och en chocolate devil's food cake. Jag tog en varm mörk choklad och Emil en chailatte. 

VI åt med god aptit och pussade varandra med munnarna fulla. Sedan satt vi säkert en timme och löste favoritkrysset. Funderade och fnulade och knåpade och skrev.

När vi kom ut i fina solljuset utropade jag "åh, livet! nu skulle det sitta bra med en glass!".

En liten bägare gelato från StikkiNikki satt fint i magen, men var precis det som fanns rum för. Deras vanilj är kanongod.

Sedan promenerade vi ned till Kungsträdgården och kikade på de blommande körsbärsträden. Det tyckte många andra också var en bra idé, för det var smockfullt med folk.

Vi smög in i Gallerian, där Emil gärna ville shoppa. Han lyckades hitta två skjortor och en t-shirt för precis 999:-. Sedan ville han att jag skulle shoppa - han tycker nästan det är roligare när jag köper saker till mig än när han köper till sig själv. Kanske är för det att jag sällan unnar mig kläder (när jag istället kan köpa ätbart?).

Jag fick jackpot på Superdry, där jag hittade flera dyra klänningar. Fastnade särskilt för detta flerfärgade fodral. Prislappen till trots (699:-) var jag tvungen att slå till.

Men.... Precis när jag slagit koden till kortet i kassan visar Emil upp en kappa och säger "men, kolla på den här!". Jag övertalas att prova den, och sen... Sen är jag kär. Det spelar ingen roll att jag ser siffrorna 1499:- på prislappen... Den är min.

Jag har aldrig någonsin köpt ett så dyrt klädesplagg, och aldrig i livet känt behov att lägga pengar på just en kappa. Kände mig som *a million bucks* när jag sedan strosade runt med den på stan.

Eller typ någon i Sex and the City. Alltså så jävla classy. Dessutom fick jag så fina komplimanger från Emil som tokälskade den... Vilket lindrade ångesten över att ha lagt en och en halv tusenlapp på en kappa som jag säkert kunnat fått för 399 kronor på H&M.

Vi pratade och promenerade och tog ett varv inne i Mood-gallerian. Nu skulle ingen av oss spendera mer pengar på kläder. Men titta, det kunde vi göra.

... och ta selfies.

"Fan, vad folk måste störa sig på oss.." skrattade jag. "Nä," sade Emil, "de ser ju att vi är kära, så de tycker nog bara vi är gulliga!"... "Det gör de inte alls. Jag hade stört mig ändå, hur kära dem än är."

Kort därefter blev vi hungriga igen, och vi båda hade gemensamt sikte på ett burgarhak vi tidigare testat i Stockholm. Bastard Burgers, en kedja som etablerats runt i Sverige, fann vi även en liten bit utanför centrum.

Tycker det är ovanligt att kedjor lyckas hålla kvaliteten så hög, men Bastard Burgers har verkligen lyckats. Varsin burgare, en sötpotatispommes och en tryffelmajo-dip.

Alltså så vansinnigt oförskämt ögonen-rullar-bak-i-skallen-gott!

"Åh, vad glad jag är att vi bestämde oss för att åka hit!" sade Emil när vi stod i tunnelbanan på vägen tillbaka till Lidingö. Och jag var minst lika lycklig (men så rädd om den nya kappan att jag inte ens vågade sätta mig ned på ett säte). Jag kände mig mätt, lycklig och SNYGG AF.

Väl tillbaka i lägenheten möttes vi av en väldigt social Myran. Skränande och ivrig att få vara nära. Hon lade sig i knäet på Emil medan vi satte på en film.

När klockan slog åtta blev vi glassugna (no surprise there). Vi kokade te och plockade fram de glassar som Nathalie köpt åt oss innan vi satte på en ny film.

ALLTSÅ SÅ GOD. Älskar den här Magnum-glassen. Synd bara att den tar slut så snabbt.

Under filmen fick jag återkommande insikter om hur mycket jag älskar Emil, och hur glad jag är att ha honom i mitt liv. Att vi kan dela så mycket - upplevelser, drömmar, önskemål, preferenser, åsikter, värderingar och... att vi bara trivs så himla bra i varandras sällskap. Han är liksom en naturlig del av majoriteten av min tillvaro, känslor och tankar.

Med den känslan kändes det riktigt fint att få krypa ned i sängen med honom, hålla handen och berätta de (mer än) tre bra sakerna med dagen. Dagen hade varit en riktig tiopoängare! Imponerande matupplevelser, pirriga inköp, minnesvärda diskussioner, avkopplande soffmys och soliga promenader.