Stockholm
+ Tillgängligt
+ Status
- För välbekant
- Trafiken
Jag tror inte jag insåg hur mycket jag älskar Stockholm, förrän jag flyttade från det och insåg att alla inte bor i Stockholm. (Jag vet, det låter så banalt, men det är svårt att verkligen föreställa sig livet utanför Stockholm, när en aldrig bott så?). Det var en otroligt udda känsla att uppleva att andra tycker att bo i Stockholm var coolt. Att alltid ha affärer tillgängliga och öppna, att bussarna går var 4:e minut, restauranger med olika mat i varje hörn, biografer med filmer alla dagar och tider och inte minst tunnelbana.
Jag tyckte alltid Stockholm var "meh" när jag väl bodde där. Det var liksom vardag, så enkelt, så självklart. Nu när jag bor i Nyköping uppskattar jag Stockholm på ett helt annat sätt - jag uppskattar friheten i aktiviteter, tillgängligheten, myllret... Men jag har också kommit att avsky biltrafiken, kollektivtrafiken, trängseln...
Nyköping
+ Inga avstånd
+ Mysigt!
+ Mer ekonomiskt
+ Sommaren!!!
- Inte samma valfrihet
- Ingen anonymitet
Nyköping var som att flytta till en liten stad i en bok. Allting var så nära, så lättöverskådligt, så litet. Därav kom även en känsla av mys - det kändes så gemytligt och personligt. Att Emil hälsade på varannan person på stan, det tyckte jag mest var charmigt. (Därtill har jag börjat förstå problematiken att själv alltid träffa på en patient på stan, eller en bekantskap när en står på ICA i mjukisar och oborstat hår)...
Att bo i Nyköping är också mer ekonomiskt - drivmedel är billigare, bostäderna billigare, lönerna högre... Men nackdelen är ju att det inte finns samma valfrihet i aktiviteter, gällande bio, restauranger, affärer... Sommaren, däremot, då BLOMSTRAR Nyköping. Tror aldrig jag haft en så fantastisk sommar som sommaren 2018 - restaurangbesök vid hamnen, picknickar, bad vid stränderna och så många jippon i staden. Det var underbart!
Paris
+ Kulturen!
+ Maten!
+ Språket!
- Métro
- Socioekonomiska klyftor
- Politiken
Det svider i mig att ens säga en negativ sak om Paris. Kärleken som jag känner inför Paris är obeskrivlig. Det är nykärhet, det är förälskelse, det är trygghet och det är harmoni i en och samma stad. Jag fullständigt älskar kulturen: att ta långlunch med ett glas vin på en tisdag, stressfriheten, de vackra Haussmann-byggnaderna, franska balkonger, den franska atmosfären... För att inte tala om maten?! Crêpes, baguetter, croissanter, aligot, raclette och fondue... Oh là là! Här finns så fantastiskt god mat, från världens alla hörn.
Och språket... Ja. Je n'ai même pas besoin de m'expliquer. J'adore la langue francaise. Elle est magnifique.
De negativa saker med Paris finns ändock. Trängseln och sunkigheten i métron (Paris tunnelbana)... Fattigheten som rör olika arrondissement - att vissa är så rika att de fyller taken med kristallkronor i ett kvarter, medan andra sover på gatan i nästa. Samt politiken. Ännu mer påtagligt blir det nu med de gula västerna, men fransoserna har en urusel politik - och de är inte rädda för att revoltera mot det.
Såååå... Jag hade egentligen kunnat fortsätta Paris-biten många många stycken till, men det känns inte rättvist mot Nyköping och Stockholm. Jag måste hålla bedömningen någorlunda rättvis, ändå.
Vilka städer är det som har fokus i ert liv?
Berätta för mig!
GRATTIS GRATTIS på födelsedagen!! Hoppas ni hade det mysigt igår och att idag blir allt du önskar! :-)
SvaraRaderaTack Sara!
RaderaÅh. Vilket bra inlägg! Jag kommer ju från en småstad och uppskattade ingenting med det innan jag kom till Stockholm.i stort är väl våra bilder ganska lika, jag tycker ockdåa att småstadens priser, nollade pendelavstånd (!!!!!) Och låga trösklar för aktivitet är ahmazing. Jag är inget Stockholmsfan alls tyvärr. Men jag kan ju se fördelar med storstaden i stort, om bara den sociala miljön hade varit annorlunda i Stockholm. Utbudet av kultur, mängden aktiviteter som går att göra... Samtidigt, nej, sthlm är verkligen inte för mig. Göteborg och Malmö är då så mycket bättre tycker jag, med det sociala. Min sambo är från Bergen i Norge och det verkar vara en så himla mysig stad! Kunde verkligen tänkt mig att testbo i några norska städer, typ Trondheim, Bergen, Tromsø Eller Stavanger.
SvaraRaderaVad var ditt intryck av gula västarna? Tänker att du kanske satt dig in mer i det.pgs din pariskärlek? Jag får en känsla av att de ändå har lyckats välja ut relevanta politiska krav, såsom krav på arbetsrätten... Tycker också att det är så intressant att fundera över varför just fransmännen är så mycket mer upprorsbenägna än många andra folk i Europa. Har du någon tanke?
Du SKÄMTAR?!?! (pratar med datorn) Skrev värsta långa svaren som bara försvann. UGH. Vänta ett tag så får vi se om jag lugnar ned mig nog för att skriva om det om en stund, haha!
RaderaOkej, here we go again!!
RaderaJag har alltid hört så gott om stämningen i Göteborg, men frånskilt en kort visit i somras har jag aldrig fått känna av det..! Samtidigt så har jag svårt att föreställa mig hur stämningen kan vara annorlunda från Stockholm, i och med att båda är svenska storstäder.. Så jag avundas lite er som får känna av det, det verkar så fint..! Men kan verkligen hålla med om att Stockholm är överskattat...
Hur är din boendesituation nu? :D Har du planer om att förändra detta, och på vilket sätt?
Gula västarna.. Jadu.. Jag är inte fullt så insatt, men vad jag förstår så tycker jag att de verkligen har rätt att protestera. Sedan att det finns dumhuvuden som också vandaliserar, det är en annan femma och har inte md gula västarna att göra per se. Men den här strejk-kärleken och upprorsbenägenheten du beskriver, den är verkligen så karakteristisk för fransoser! Jag har en magkänsla att det härstammar från franska revolutionen, och att de i sin kultur identifierar sig som passionerade personer som alltid skall slåss för sin sak. Att det blivit liksom en del av deras "jag".... Men jag vet faktiskt inte. har du någon teori? :)
Grattis på födelsedagen! <3
SvaraRaderaIntressant inlägg! Själv relaterar jag mycket till Jönköping, Falköping och Göteborg. Jönköping har alltid varit "stan" för mig, dvs dit man har åkt när man vill shoppa/gå på bio/äta på restaurang och jag har även gått på gymnasiet där och har mitt umgängesgäng där. Men egentligen har jag aldrig tyckt om Jönköping för mycket, tycker det är en ganska tråkig (men vacker) stad? Falköping är min hemort sedan ca 2 år tillbaka och där känner jag tvärtom: jag ääälskar Falköping. Älskar lugnet (att folk alltid stannar med bilen vid övergångsställen så man kan gå över), att vakna upp på morgonen och känna gödseldoft, att det är ganska lantligt, att det finns allt man behöver. Göteborg förhåller jag mig till i och med att 1) min sambo kommer därifrån 2) jag studerar där. Min relation till Göteborg är kluven: tycker det är en fin stad och finns ju mycket att göra där, men jag skulle inte vilja (eller ha råd, heh) att bo där.
Hur förhåller du dig om du stöter på en patient på stan? Låter du hen ta första steget till hälsning/börja prata, eller brukar du vara den som säger hej först?
Tack Louice!! :D <3
RaderaVad soännande! Hur kommer det sig att det blev Falköping du flyttade till? Och det betyder att du pendlar dagligen mellan Falköping och Göteborg?
Ja, jag anser mig inte ha någon rätt att hälsa på stan. Däremot, om personen hälsar först så hälsar jag tillbaka. Men jag brukar hålla det i samma nivå som patienten - om patienten bara nickar igenkännande och passerar, så gör jag detsamma. Säger de 'hej' säger jag också det. Men jag tycker mig liksom inte ha rätt att börja hälsa - de kanske inte alls är bekväma med det och då blir det jätteknasigt sedan, både för personen och när denne återkommer som patient, hehe.
Vid den tidpunkten det blev aktuellt för mig och Linus att flytta tillsammans så studerade han i Gbg och jag i Skövde, så vi var tvungna att flytta till en ort någonstans däremellan och till sist blev det Falköping! Och som tur är har vi båda funnit oss till rätta väl. Men haha, undra hur du som tycker att Nyköping är "litet" skulle uppfatta Falköping som har typ 20 000 mindre invånare än Nypan...
RaderaJag pendlar till Göteborg några dagar i veckan, det är inte optimalt, men det får funka för tillfället. :)
Det låter som en bra taktik! Jag arbetade som stödpedagog i somras, med funktionshindrade (mkt aspergers och adhd) och det blir ganska speciellt när man stöter på någon av dem på stan och de inte riktigt "förstår de sociala koderna", samtidigt som det är kul att se att de blir så glada över att stöta på någon som de känner liksom, många av dem är så himla ensamma :/
Haha, oj, vad spännande att hitta något emellan sådär! Är van vid att det är antingen den ena eller andra som flyttar till en person, men nu fick ni båda liksom en nystart på ett nytt ställe? Det tyckte jag lät väldigt romantiskt...!
RaderaHaha, och gud!!! Kan inte ens föreställa mig hur litet det är! Hur lång tid tar det att pendla?
Oj, ja, det är en lite annan situation. Jag förstår också hur det kan bli knepigt - speciellt om du inte är särskilt hej eller sugen på att socialisera, men ändå känner ett ansvar att bemöta dem på det sätt som är respektfullt för dem och således anpassa din sociala nivå efter dem...