Brunrutig och guldig torsdag

Igår, torsdag, klädde jag upp mig i lite nya paltor och poserade ensam på kontoret. Ann-Sofie vabbade för fjärde dagen i rad, och Malin var på semester i Finland.

Ute singlade stora snöflingor ned. Suck. Vi som just haft 8 grader och milt väder i nästan en veckas tid. Och så förstörs allt. Jag som nästan fick upp hoppet om att våren faktiskt finns.

Hade lite ont i magen under förmiddagen. Kunde inte härleda det till något (och vill inte skylla på frukostfrallan), utan försökte fokusera på arbete och mina patientbesök.

Ett nybesök (ett föräldrastöd) och två återbesök (ett föräldrastöd och en post-partum-depression).

Efter jobbet traskade jag över till Emils jobb, där vi tog minin över till hans farmor. Vi skulle hämta upp henne och ut och dejta, nämligen!

Kerstin, som hon heter, har nämligen aldrig varit på min och Emils favoritrestaurang i Nypan - ät. Så hon fick i födelsedagspresent att vi bjuder henne på en middag tillsammans där.

Vi slog oss ned och beskådade menyn. Kastade några skämtsamma ord till personalen om stammisdefintioner ("nä, det krävs att du kommer hit tre gånger i veckan på lunch också!") och stod och velade mellan burgare och pizza.

 Kerstin valde till slut en burgare, och Emil slog på stort och testade en (för honom) ny burgare. Triple Stack - en trippelburgare med pickles, karamelliserad lök och massor av ost.

Själv kommer jag inte undan min oslagbara favorit. (och nallar några sötpotatispommes från Emils tallrik).

"Kan inte ni sätta er bredvid varann, så jag får ta en fin bild på er?" frågade jag. Här har ni dem - Emil och hans farmor, Kerstin.

Emil och Kerstin har en väldigt fin relation - något som jag jämför lite med min och min egen farmors relation. Liksom, har varit hos mycket under uppväxten, förlitat sig på under osäkra (och nya) familjeförhållanden, pratar mycket om allt möjligt, har en avslappnad och enkel kontakt..

Efter maten var vi proppmätta. Vi skjutsade hem Kerstin och skulle sedan hem mot oss...

Men det är något med mig, Emil och dessert... Vi åkte till KFC för att smaka deras "Ultimate Ice Cream", som Emils familj pratat så gott om.

Tyvärr blev vi ytterst besvikna. Det var väl inget "ultimate" med det här? Lite smaklös mjukglass, luftig och smaklös sprutgrädde och så chokaldsås och fyra små kakor uppepå? Så totalt ovärt.

(Jag åt en och en halv ändå pga sötsug).

När vi kom hem kastade vi av oss byxor (obligatoriskt) och lade oss i soffan. Vi avslutade tredje säsongen av Suits och drack te.

Sedan somnade jag innan kl. 22 och fick makalöst mycket och bra sömn..! Det känns som att jag är tillbaka nu. Jag kan skingra tankarna på ett annat sätt och tvingas inte längre tänka konstant på det som får mig att må dåligt. (Målet är att inte må dåligt trots att jag tänker på det.... Jag ser ljuset!).