Sedan hände det som inte hänt på flera år - jag somnade om. KAN NI FÖRSTÅ?! Minns inte ens senaste gången jag kunde somna om efter att ha vaknat. Men ändå föll jag tillbaka i någon härlig sovmorgon (!) och vaknade inte förrän 9! Hallelujah, det är kommet! (Behövde bara bli sjuk för att få sovmorgon, huh?).
Fick ett av mitt livs första näsblod när jag snöt mig. Ojdå. (jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin tidigare haft näsblod? fun fact: var alltid avundsjuk på barnen på förskolan som fick näsblod, för jag tyckte det såg så coolt ut). Blev tacksam att jag inte fick något blod på sängkläder utan kastade mig ned och begravde ansiktet i hushållspapper. (Ursäkta för överflödig grafisk information).
Jacqueline, den äldre danen som äger studion, skrev och frågade hur jag hade det. Jag råkade nämna att jag blivit sjuk och vips! så hade hon kommit upp med huvudvärkstabletter och febernedsättande, tänkte koka soppa till lunch till mig och skulle cykla över till bokaffären och inhandla en fransk bok om psykologi till mig.
JÄVLAR i taket vad min svenska sida ville skrika "neeeeeej sluta göra alla dessa fina saker för mig jag står inte ut!!!" men den franska delen av mig var tvungen att ge oändliga tackförklaringar och acceptera.
Men jag kunde inte stanna inne hela dagen. Jag var bland annat tvungen att utföra ett par ärenden:
1) Köpa en nytt bakverk jag fått syn på häromdagen i ett boulangerie, som jag aldrig smakat (händer mig nästan aldrig numera?!),
2) Inhandla varor inför Emils ankomst.
Tog en osmickrande selfie i trapphusets gigantiska speglar, när jag är uppklädd i tjocktröja, mjukisbyxor, halsduk och vantar. Allt för att inte göra sjukdomen värre.
Gick först till boulangeriet som hade det nya bakverket. Längst till höger i bilden ser ni den: Feuilleté cannelle. En smördegsbakelse formad som en snäcka, och sedan rullad i kanel och socker.
När jag hämtat upp den gick jag till monoprix för att handla. Jag köpte cola zero till oss båda, kompletterade med skinka och smör, äpplen till mig, kolsyrat vatten med citron till Emil samt en ny Magnumglass: White Almond!
Hann precis åter lägga mig i soffposition när det knackade på dörren...
... Det var söta Jacqueline igen, som kom med hemgjord rabarbetkompott, mjuka kex, te, lavendelhonung, citron och lime.
Åh, jag blir så tacksam att jag inte ens vet vad jag skall ta mig till. Hur tackar man ens, när en främmande människa börjar rå om en när man är sjuk?! Hon avslutade det korta besöket med "nu ska jag cykla till bokhandeln och se om jag hittar den där boken till dig..". Höll på att smälla av.
Buhu. Vilket problem: folk är för snälla mot mig. Åter till det riktiga problemet: Jag är sjuk och orkar inte mycket mer än att ligga i soffan och se sur ut.
Bilden över kan få representera nästkommande timmar. Till dess att det knackade på dörren igen. Det var Jacqueline, som hade cyklat till bokaffären och köpt tre böcker (!!) till mig skrivna av en känd fransk psykolog/författare.
Nästan så jag vill gråta. Jag kan inte hantera sådan här fransk generositet. Jag är för svensk för det här.
Vid 16 lyckades jag ta mig ut för att ta en lugn promenad och få lite frisk luft. Jag kände mig matt, energilös och lite ledsen. Medan jag gick fick jag fatt att prata lite lätt med Emil i telefon, och passade i samma veva på att köpa hem kvällens middag. Jag tror jag aldrig någonsin kan tröttna på fransk baguette.
Sedan låg jag resterande delen av kvällen och hade fjärilar i magen. Jag tänkte på att om bara några timmar kommer Emil till Paris. Om bara några timmar kommer dagen jag har väntat på i mer än ett halvår. Jag saknar honom, och längtar så fruktansvärt mycket.
Jag mådde bättre efter att ha fått äta lite mer, mumsa bakverket jag köpt (recension kommer!) och dricka massvis med te med citron och honung. Tanken på morgondagen pirrade till från och till hela kvällen.
.., och idag, kära vänner, runt 11-snåret på förmiddagen, SÅ ANLÄNDER HAN!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack, nu gör du mig glad!
(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)