Barcelona: Dag 3, Shopping, pasta bolognese och AC på flygplatsen

Tredje och sista dagen i Barcelona hade jag (som bekant) knappt sovit, och var glad att komma ut och röra på mig. Jag hade köpt en mango dagen innan som skulle agera frukost, och jag kände i hela maggropen att jag legat på ett markant energiunderskott de senaste dagarna. Mycket promenader och rörelse och petande i spansk mat = Emelie går på sparlåga.

Vi hittade till ett närliggande café där Nattis beställde en islatte och jag glufsade i mig en mango med bara händerna så att safterna sprutade över bordet. Slet och bet i den som om det vore en liten gnu jag just fällt på savannen.

Men innan vi skulle resa mot flygplatsen vid 17 så tänkte vi se Barcelonas kända shoppinggata - La Rambla, och kanske köpa med oss lite souvenirer. Jag ville ha 1) örhängen och 2) klänningar.

Vi gick söderut en timme för att komma till rätt kvarter, men upplevdes kvävas i folkmängden och solen att vi snabbt vek in på skuggiga smågator. Nathalie hittade en magväska i en klädesbutik som var öppen för att pruta och jag hittade ett par örhängen (som visar sig TORTERA min öron nu i efterhand, aj, så ont de gör!). Hittade dessutom presenter till Emil och tre kjolar!

Annars var Barcelona rätt fint. 

Efter en dryg timme hade både jag och Nattis fått nog av att gå omkring i obeskrivlig hetta. Vi var tvungna att leta upp ett ställe med AC, och som hade käk.

Jag, som fortfarande inte fått mitt pasta-craving tillfredsställt där första dagen, föreslog att jag kunde leta upp ett italiensk ställe. Nathalie gick med på det (thank god!). Jag, tillsammans med google maps, hittade till detta fina palmprydda torg.

Rossini, hette det. Späckat med turister - jag kunde inte bry mig mindre. GE MIG KÄK, skrek kroppen.

Äntligen fick jag min rätt - min spaghetti bolognese!

Nattis beställde en hawaii (alltså på riktigt, våga vägra frukt på pizza?!?!). 

Jättejättegott var det! Jag åt upp lite mer än halva min pastarätt och sedan en tredjedel av Nathalies pizza. Äntligen ordentlig mat!!! sade kroppen. Italien är mitt matland #1 alltså.

Efter att ha gått runt några minuter utanför restaurangen sade någon av oss "Jag tror de har AC på flygplatsen.......".

Och så kom det sig, att vi åkte till flygplatsen 7 timmar innan avgång. 

Förutom lite halvpanik när Nattis inte hittade sitt pass och sedan återfann det, så gick det som en dans genom säkerhetskontrollerna. Vi slog oss ned och firade pass-fyndet med en kall dryck, och satt sedan och snackade skit.

Nathalie ville absolut inte att jag skulle ta bild på hennes svettblänkande ansikte. 

Vi satt där en, två, tre, fyra, ja till och med åtta timmar. För planet var givetvis försenat en timme. Till dess hann vi diskutera allt från de största lögnerna vi yttrat, sexpartners vi haft, förhållandenojor och tatueringar. Jag var hungrig varannan timme pga lågt kaloriintag de senaste dagarna, vilket var förödande hemskt då allt på flygplatsen kostar skjortan och består av torra smörgåsar med snåla pålägg / små sorgliga frukter / big-pack med smältande choklad.

När vi landade efter midnatt sprang Nattis till flygbussen, och jag blev upphämtad av Emils farmor. Jag smällde rostade smörgåsar med ost och oboy väl hemma klockan 02. Fy fan vad gott det var.