Med min nya, blåa Kånken på ryggen klev vi på planet och jag kände hur resepirret nu började ta fart. Men först det jobbigaste: Att flyga. Jag avskyr att flyga. Speciellt med ryanair, för jag har börjat få ont i arslet av stolarna, sitter obekvämt, är uttråkad, dålig luft, trångt och jag har kommit till en allt starkare insikt att i princip varenda flygresenär behöver terapi. Detta trots att jag har korsord och poddar.
3 timmar flyg och en halvtimmes busstur senare och vi klev av bussen till denna vy.
Första tanken: Wow, tänkte jag då. Vad vackert.
Andra tanken: Oj, vilken varm och klibbig vägg jag just klev in i.
Vi började direkt traska norrut i staden, från Universitat upp mot Avinguda Diagonal och mot vårt hostel. Jag stannade och fotade var femte minut, Nathalie blev till slut trött på att stanna så hon traskade bara på i förväg. (Inte för att hon visste vilken väg vi skulle - det var jag som hade koll på det).
Jag kom till insikten om att Barcelona liknade Paris på sina fasader, men med mer utstående balkonger och smutsigare fasader. Mer färggranna väggar (istället för Paris stela, polerade vita) och med palmer som bröt av mot de annars lövträdskantade alléerna.
Vissa fasader var fortfarande helt breathtaking. Nathalie kläckte ur sig "du borde ju bli arkitekt istället". Och på sätt och vis slår hon huvudet på spiken, för det finns ingenting jag tycker är så vackert att titta på som byggnader och hus när jag är på promenad. Faktiskt.
Efter en dryg halvtimme i tropisk hetta vad vi snart framme vid vårt bokade hostel. WOW! hostel Barcelona, hette det.
Det var inte så mycket wow-faktor över det egentligen. Det hade en liten reception, ett mötesrum med biljardbord och soffa, ett gemensamt kök med gemensamt kylskåp och lite så.
Finaste var väl utsikten från fönstren, skulle jag säga.
Rummen var små, men tillräckliga!
Från sängen såg man en dörren, lite galgar, en fläkt (som vi sedan skulle lära oss inte gjorde ett enda dyft mot värmen - den blåste bara varm luft på en) en spegel och en byrå.
Eftersom klockan var över 21 så gick vi för att leta middagsställe. Nattis gav mig friheter att välja restaurang, och jag letade upp Ristorante Gusto - en italiensk restaurang (har jag sagt att jag inte är mycket för spansk mat?).
Den var fancy!
Nathalie satt och tittade längtansfullt ut genom fönstret. Hon såg väldigt naturlig ut till dess att hon insåg att jag tog kort. Då blev det genast en mer framhävd pose.
Jag var till en början sugen på pasta (därav val av restaurang), men när jag på menyn såg "FOCACCIA MACCHIATA CON PROSCIUTTO DI JABUGO IBERICO E BURRATA PUGLIESE CON RUCOLA, POMODORINI E SCAGLIE DI PARMIGIANO", vilket jag på min fransk-italienska översatte till "Bröd med jabugo-iberico-skinka och burrata någonting med ruccola, pomo-what och parmesanost" så tog jag det! Massa goda saker på en och samma tallrik, tänkte jag!
Det visade sig vara uppskivad pizza med burrata, ruccola, körsbärstomater och parmesan. Inte vad jag hade förväntat mig, men det var supersupergott! Åt alldeles för mycket och blev alldeles för mätt.
På vägen hem letade jag och Nattis upp ett supermarket som sålde kalla drycker. Detta skulle bli vår tradition 6x om dagen, ungefär. Nattis tog cola/öl och jag en cola zero.
Jag drack så mycket cola zero denna resa, så ni har ingen aning!! Minst 3 liter om dagen, gissar Nattis, och jag funderar på om det är i underkant. Förjävlar, vad varmt och klibbigt det var.
Sedan gick vi hem och försökte sova, fläkten blåste varmt och jag vaknade flera gånger i upplevd andnöd av värmen. På något outgrundligt vis somnade jag alltid in igen efter en halvtimme av värmevånda. Vid 3 på natten vaknade jag upp igen och hade fått nog. Jag slet upp frysfacket i den gemensamma kylen och hittade två påsar med is.
De låg jag och Nattis och kramade som gosedjur resten av natten. Och ni som vet hur känslig jag är mot kyla - ja, då var det varmt alltså.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack, nu gör du mig glad!
(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)