Lösenord

onsdag, juli 04, 2018

Stughäng, ekorrmani och Pizza Hut

Jag vaknade upp vid 08:45 av att telefonen ringde. En helt rimlig tid, hade de flesta tyckt - som inte gått och lagt sig klockan 03. Det var min käre farfar som ringde, och frågade om han och farmor kunde få hälsa på oss hemma i  Nyköping nästkommande helg. OCH DET ÄR KLART ATT DE SKULLE FÅ. (De har ju aldrig varit hemma hos Emil och mig i Nyköping i.o.m. att de i princip aldrig reser).

Men jag är ju sådan så att när jag är vaken kan jag inte somna om igen. Så jag gick upp, började plocka i stugan, satte på tevatten, sedan satte jag mig ute och inväntade att resterande stugsällskap skulle stiga upp.


De släntrade upp vid 10-tiden, drack kaffe och mumsade ostsmörgåsar och coco pops. Jag löste korsord och Emil ville vara med.


Vi satt där, skiftade mellan att ta på oss långärmade, t-shirt och barbröstade (inte jag då), när solen gick bakom och tittade fram bakom träd/moln. Samtidigt betraktade vi fåglarna, Andreas och jag försökte gissa vilka fåglar det var och så inväntade vi ekorren.


TILL SLUT KOM KURRE! Alla blev helt till sig och Andreas gjorde sitt bästa för att fånga honom på bild.


Och han lyckades! Här är en av flera framgångsrika bilder på Kurre.


Men när Andreas kom för nära blev Kurre arg. Han hoppade högst upp i tallen, glodde ilsket och skrek på honom. Skrek, som i att kuttra och pipa aggressivt. Förstår honom. Han ville ju bara äta (och inte fått mat på en hel vecka?!) och här kommer vi och ska vara närgångna.

Fredde fick för mig att han ville att småfåglarna skulle äta ur hans hand. Så han satte sig med en näve full med fågelfrön på backen.


Runt 10-15 minuter satt han. Det kom aldrig någon fågel. De fladdrade bara omkring vid resten av maten.


Så spelade vi Munchkin och så blev jag och Emil osams i tio minuter igen. Men sedan var det bra när vi fått vara sura ett tag. Sedan kramades vi och så var allt bra.

Vid klockan 16:30 började vi packa ihop för att dra oss hemåt. På vägen var Emil och Fredde sugna på Pizza Hut, så vi tog en liten omväg mot Botkyrka och hamnade här (Fredde somnade i bilen på vägen dit såklart).


För att Fredde inte skulle bli rastlös fick han rita med restaurangens färgpennor och ritblock. Vi beställde sedan två large-pizzor med cheesy bites att dela på, och en milkshake med cookie dough, kolasås och grädde.


En margherita till mig och Fredde (min del med basilika), och Andreas och Emil tog någon stark bbq-pulled pork-historia. GOTT!


Vi alla lyckades skrapa tallrikarna och så var maten slut. Hungern också. 

Väl hemma fick jag med mig Andreas minneskort från kameran, om jag ville ha lite bilder till bloggen. ÅH DÅ BLIR JAG SÅ GLAD. Lite omväxling för er också kanske, att få se lite snygga bilder med bra kvalitet för en gångs skull?

2 kommentarer :

  1. Det ser ut som att ni har väldigt roligt med ert kompisgäng. Nu har du snart jobbat i Nyköping i ett år. Hur tycker du det har gått? Det skulle vara kul med lite reflextioner om ditt första år som psykolog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jo... Det vill jag gärna skriva om! Jag har så mycket tankar och känslor kring det hela, som allt är positivt! Jag är glad och stolt över min insats, jag har lärt mig massor, och främst: Detta är det jag vill göra i resten av mitt liv. Psykolog är verkligen ett fantastiskt yrke för mig. Inte bara har jag älskat det; jag har också varit bra på det! Jag har avslutet flera framgångsrika behandlingar, föräldrastöd och gjort mer än dubbelt så många utredningar som mina PTP-kollegor. Jag har inget att klaga på, för det har varit ett makalöst bra år för mig, rent karriärmässigt :D

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)