Liseberg och att spontancrasha hos Emsi

Klockan ringde klockan 7 där vi låg och sussade på hotellet. Jag klev upp och drog undan mörkläggningsgardinen. Vilken utsikt! 

Varför gå upp så tidigt? tänker då ni. Jo, för att vi har inträde på Liseberg klockan 09:30, och vi skall hinna duscha, äta hotellfrukost och checka ut innan dess. Vi smög alla ned till frukosten som stod dukad i deras restaurangsal.

Som vanligt fullsmockad med bröd, standardpålägg, müsli och flingor, sylt och marmelad, havregrynsgröt, äggröra, bacon, pannkakor och vita bönor i tomatsås. 

Blev rätt besviken på frukosten - främst på grund av bröddisken. Det var billiga fisfrallor från vilken butik som helst, som smakade luft och hade samma menlösa konsistens. Äggröran och baconen var grosstillverkade som en förväntar sig till buffé, och pannkakorna samma fabriksgräddade som i skolan (Fast dem älskar en ju dock!! Skolans pannkakor är väl typ ett av det bästa som finns!).
Men... Ja, inget speciellt med den frukostbuffén. Hade gärna haft mer än färdigskivad ost och billiga frallor bara.

Vid 10 hade vi äntligen blivit klara och skyndade iväg till Liseberg. Vi hade köpt varsitt "Allt i Ett Prio"-kort, som innebar entré, åkband samt tillgång till nöjesparken redan klockan 09.30.

Nämnde jag att jag aldrig varit på Liseberg förut?

Därför blir dessa bilder antagligen rätt tröttsamma för er, då ni säkert sett detta tusen gånger, antingen IRL eller på andra forum. Men för mig var det första gången! Enda gången jag varit i Göteborg tidigare, då var det en dygnsdejt med rum på Upper House i Gothia Towers och spa, med utsikt över Liseberg. Men inuti nöjesparken var jag aldrig.

Fredde sprang, det första hand gjorde, upp mot Helix. Atmosfear skulle han däremot aldrig drömma om att åka - han är nämligen höjdrädd.

I och med att vi var där så tidigt och det var så lite folk, så åkte vi Helix två gånger på raken det första vi gjorde. Jag kan säga att jag inte åkte den för min egen skull. Jag var livrädd innan vi skulle åka - jag avskyr loopar och snurrar och att åka upp-och-ned. Samtidigt är det ju en sorts skräckblandad förtjusning, och efter att jag åkt den första gången var det lättare. Men jag tror ju seriöst att jag kommer dö varje gång jag åker.

Så efter Helix två gånger, så åkte vi Balder tre gånger, Loke två gånger, Colorado, Flum-Ride (Fredde satt fram och blev HELT dyblöt!) och sen tog vi en paus för lunch.

Fredde ville ha kebab. Jag var inte alls hungrig (hallå hotellfrukost några timmar tidigare), så jag och Emil tänkte dela på en tallrik. Jag bad killarna se lite glada ut.

SÖTNOSAR DE ÄR.

Jag hade fått huvudvärk i detta nu av värmen, folket, virret och alla nya intryck, så jag stod över medan killarna skyndade iväg och använde Fast Pass på Helix en tredje gång. Själv gick jag runt och spelade på hjul... 

.. och vann en räv! Jag kallar honom Glenn.

Killarna kom tillbaka och jag var sugen på att testa Slänggungan. Jag vet ju att jag älskade den så himla mycket när jag var liten.

Jag kan säga såhär: Det var ingen bra idé. Efteråt hade min huvudvärk ökat x100 och jag mådde därtill lite illa. 

Eftersom vi dock hade Fast Pass på Lisebergsbanan klockan 14:30 så ville jag ändock testa att åka den. Då hade jag åtminstone fått åka samtliga åk som jag var sugen på.

Visst, Lisebergsbanan var kul (mest för att det inte fanns några loopar i den), men efteråt kände jag mig helt slut. Illamående, huvudvärk och så trött. Jag lade mig på gräset och sade "NOPE, nu är jag klar för idag! Nu skall jag och Glenn vila!".

Så passande också i och med att klockan nu var 15, och jag hade stämt träff med min älskade Emsi. Hon bor ju i Göteborg nu, pluggar till psykolog och jag har inte sett henne på ett helt år! Det gav mig en bra ursäkt att säga hejdå till Liseberg och grabbarna för en stund (som givetvis ville åka flera timmar till!). Det hade varit en superhärlig dag, men let's be honest: 5 timmar räcker GOTT OCH VÄL.

Jag mötte upp Emsi utanför Liseberg, vi plankade oss på spårvagnen och satte oss längs med kanalen.

Det var så fint att se min tösabit igen! Kloka Emsi. Vi satt ett bra tag och pratade om pojkvänner och samboliv, om studier och framtidsplaner, konflikthantering och långdistansförhållande. Någonstans i denna härva nämnde jag även att Emil, Fredde och jag letade hotell för natten, och Emsi erbjöd oss sovplats hemma hos henne! Åh! Hur fint??

Sedan gick vi en sväng längs butiksgatorna mitt i smeten också, och jag hittade en röd bikini som det var 70% rea på!

Illamåendet från Liseberg höll i sig en bra stund, trots två huvudvärkstabletter, ungefär fram till middagstid. Jag hade bjudit med Emsi för att äta pizza, och låta oss få extra mycket tid ihop! Och Emsi fick träffa Emil för första gången!!!

Då vårt förstahandsalternativ (BOV) visade sig vara stängt på måndagar, så googlade Emil kvickt upp ett likvärdigt alternativ. Magazzino Ristorante Italiano. Jag var helt inställd på napolitansk pizza.

Himla fin interiör och stämning!

Emsi och jag lyckades även få till ett par selfies. Insåg att vi inte tagit en enda under hela eftermiddagen...!

Like ol' times!

Vi beställde in varsin napolitansk pizza, och ni ser ju reaktionerna när de kom ut på bordet. 

Margherita med buffalomozzarella, tomatsås och basilika.. *mwah!*

Emil beställde in en vit tryffelpizza med mozzarella, tryffelolja, parmesan och parmaskinka, och vi splittade hälften hälften. Mycket bra val! Enda minuset på denna restaurang var priset. 200 kronor för en pizza, jo, jag tackar jag. I Paris får jag samma pizza för mindre än halva priset.

Sedan snapade Emil en *gullig* bild på mig som egentligen ser med ondskefull ut än något annat. Ja, ser det inte ut som att jag är både lömsk och ond??? #Iknowwhatyoudidlastsummer

Mätta och belåtna tog vi bilen hem till Emsi, där vi fick se hennes lilla lägenhet, träffa hennes ögonsten Donald Winnicott (se bild nedan i Freddes händer) och boa in oss för kvällen.

Emil och Fredde lagade bäddsoffan och jag fick ligga och gosa med Emsi i hennes säng. Förutom att ligga och retas och leka "Pest eller Kolera" mycket senare än planerat, så somnade vi till sist, allihop.

Vid 7-tiden ringde Emsis klocka och det var dags att röra på sig. Emsi skulle till jobbet, och vi skulle tillbaka hem mot Nyköping. Roadtrips-semestern skulle snart vara över.

Hemresan har jag inte dokumenterat, men innefattade frukostköp, picknick på en blöt strandbänk, smält och stelnad polly, Pepsi Max-köp och slutligen en parkering hemma i Nyköping vid 12-tiden.
Bara morgonen därpå skulle jag skjutsa Emil och Fredde till flygplatsen klockan 05 på morgonen, då de skulle flyga till Rhodos. Blandade känslor kring den biten.