Emelie står för onsdagsfikat

Förra onsdagen var det jag som stod för onsdagsfikat. Vi har ju ett rullande schema, så varje onsdag är det någon från personalstyrkan som bullar upp med bröd (antingen billiga fisfrallor från Hemköp eller hembakt), pålägg och så något sött att äta.

Eftersom jag inte kan göra något halvhjärtat så gick jag verkligen all in. Jag hade bakat flera olika sorters limpor (varav min favorit var längst till vänster - sirapssurdegslimpan) med olika mjöler och kvaliteter.

Sedan hade jag köpt pålägg; flera olika sorters cream cheese, smör, ost, skinka, kalkon och så lite grönsaker till.

Så lite snacks - ostbågar, grillchips och ostnachos, tillsammans med fikat jag bakat... 

DET HÄR HÖRNI. Vilken jävla katastrof det varit att baka det här. Jag som är så bra på matlagning (eftersom jag alltid improviserar) är helt urusel på att baka desserter. Det är något med kemin i det som bara inte funkar när jag inte följer recept. Och jag kan verkligen inte följa recept. Det var en kavalkad av misslyckanden och nervösa skratt och försök till räddning. Men se, så det blev.

Det som stod på bordet var syltkakor, tigerkaksrutor med chokladglasyr (misslyckat: glömde bakpulvret i rutorna och glasyren blev ett försök att rädda upp det) samt glutenfria och veganska chokladbollar, rullade i kakao och flingsalt (misslyckat: skulle egentligen vara tryffelrutor).

Men vet ni? Det blev en jädra succé!!!!!

Fem personer kom fram till mig och ville ha receptet på chokladbollarna, flera lovordade tigerkaksrutorna och alla älskade brödet. Att se dem komma in med vidöppna ögon och säga "wow! du har verkligen gått all in!" och sedan komma fram och ta flera portioner. Jag blev så glad!

Själv kunde jag inte hindra mig - jag tog totalt fem smörgåsar med olika pålägg på. Jag var ju tvungen att verkligen njuta av det jag åstadkommit!

På mitt sätt var ju detta också ett sätt att säga "tack" och "adjö" för den här tiden... De visste inte om det då, men dagen efter skickade jag ut ett mail till hela mottagningen om att jag inte förlänger mitt kontrakt i september, utan att jag byter över till Barnhälsovården.

Jag bemöttes med stor förvåning, ledsenhet men många peppiga kramar. Det ska bli svårt att lämna BUP och så fantastiska kollegor. Men som jag skrev i mailet - förhoppningsvis kommer jag tillbaka någon dag.