Cykling och grillning på Kråkberget

Torsdagen, den härliga torsdagen, så fortsatte det härliga sommarvädret. Jag blickade längtansfullt ut genom mitt fönster under arbetsdagen (även fast jag hade en riktigt härlig arbetsdag med lite blandade besök, återgivningar samt telefonrådgivning). Känns konstigt att tänka att jag snart inte skall jobba kvar mer. och konstigt att tänka att jag måste berätta det för chef och kollegor?! Vilken ångest...

Men! Å andra sidan kände jag mig väldigt fin.

När arbetsdagen var över så susade jag över vägen till Emils jobb i min nya pärla. Åh, min älskade cykel, vad jag tycker om dig! Du och jag skall skapa minnen ihop.

Roligt ändå, för jag har aldrig uppskattat mina tidigare cyklar. När jag var tonåring, ni vet. Liksom inte brytt mig om dem och bara sett dem som transportmedel. Men det kanske också varit för att cyklarna aldrig varit bästa kvalitet (som denna), och att jag aldrig fått välja den själv. Det har bara varit något som en fick för att ta sig själv till skolan och hem. Plus att den alltid blev stulen varannan månad. MEN NU SÅ. Nu har jag hittat en kärlek i min nya cykel!

Fredde kom snart också, och han hade precis varit på en butik med begagnade cyklar och köpt en egen. Vi alla tre cyklade hem till oss för att förbereda inför kvällens äventyr. Emil och jag nästan dog av garv när vi hör hur Freddes cykelkedja rasslar som ett kärnkraftverk när han cyklar på gatorna, och han säger eftertänksamt "Jag kanske borde provcyklat lite innan jag köpte den..."... 
Roliga var i alla fall att han inte behövde plinga för fotgängare. En hörde honom från långt avstånd, haha!

(tål att läggas till att efter halva cykelturen fick Freddes ena hjul punktering och han cyklade 70% av tiden med platt framhjul).

Vi skyndade hem, fixade i ordning mat till burgare som vi ville grilla, och cyklade vidare. Jag har googlat runt lite och fått nys om Kråkberget, där ingen av oss varit tidigare. Då det var eldningsförbud kunde vi inte ta med grill, men jag hade fått höra att det skulle finnas avsedda grillplatser på plats.

Nog fick vi leta lite, men sedan fann vi det! (vi upptäckte även att Kråkberget har typ den bästa utsikten över hela Nyköping!).

Grabbarna lyckades göra eld.

Fredde satte igång att bättra på brännan direkt, och Emil tog ansvar för att se att elden hölls kopplad. Ansvarige, pliktskyldige och duktiga Emil.

Sedan grillade vi! Stora köttpuckar av högrevsfärs tillsammans med cheddarost, ketchup, tryffelbearnaise, tomat, rödlök och sallad. 

Vi tar en solbild på det!

SÅ SJUKT GOTT. Alltså, att grilla, sitta ute, snacka, slabba med såser och köttsaft som rinner över hela händer och armar, lyssna på musik. Jo, det är livet. Det är livet, verkligen.

Fredde låg sig och solade och när maten var uppäten offrade vi den sista colan för att släcka elden. Sedan använda pojkarna den tomma colaflaskan som volley- och fotboll.

Solen började gå ned och det började bli allt kyligare. Från linne och korta shorts satte jag på mig mjukisbyxor och tjocktröja, och så cyklade vi hem sedan. Cykelgänget.

Väl hemma så satte sig grabbarna och spelade, och jag förberedde morgondagens fredagsmiddag, vek tvätt, småstädade i hallen och gick och handlade lite kort. Vid 21-tiden fick Emil feeling och ville ut på en kvällspromenad - då säger jag inte nej!

Solnedgången var magisk. Vi gick runt i en liten skogsglänta, förbi kolonilotterna och bostadsområdet och så tillbaka. En liten runda på 40 minuter ungefär, där vi hälften av tiden försökte fly från myggen.

När vi kom hem kände jag verkligen att den här dagen varit fulländad. Härliga cykelturer, många skratt, god mat, vänskapshäng och så promenad i skogen i solnedgången. Nyköping levererar sommar! Det när nästan så jag inte ens saknar Paris (men bara nästan!).