1½-års-dagen med glassmani och flottig pizza

På tisdag den 22 maj så firade jag och Emil 1½ år ihop. Tänka sig, att för 1½ år sedan stod vi och kramades i hans kök och bakade bullar, och han frågade om vi ville tillhöra varann. Så himla fint.

Förra året tog vi båda "ledigt" (han skolkade), och bilade iväg till Söderköping och åt glass. I år tänkte vi göra tradition av saken, och hade således hela tisdagen fri för våra glasspräglade äventyr.
Vi vaknade redan vid 08, gick upp och åkte, för att vara där precis vid öppning.

HAN ÄR SÅ SÖT MIN POJKVÄN. Älskar honom så mycket. Vi satt ett tag och vägde mellan olika alternativ (de vi valde förra året kan ni se här).

Vi valde tillslut en Yummie och en Wakiki Beach - en chokladkreation med bananslantar och nougatsås, och jag tog en banana split med hård chokladtopping och sjödjurchoklad (barndomsnostalgi!).

Såklart bytte vi ut grädden mot mjukglass pga that's the way to go. 

Emil snapade om det och vi var rätt bra lyckliga i den stunden. 

Finns ingenting som gör två glassmonster så glada som glasskreationer i fantastiska uppsättningar. Även fast det bara är sia-glass och ohoy!s såser, typ.

Efteråt smälte vi glassen med att gå en liten promenad runt Söderköping. Åh, så fint och somrigt det var. Väderleksrapporten hade sagt 22 och molnigt, men det var snarare 26 och strålande sol.

Vi lade oss ned på en filt och solade oss. Pratade om våra första förhållanden, hur vi blev ihop och det pirret som uppstod, att förlora oskulden och allt vad det innebar, det första "jag älskar dig" en någonsin sagt till en utomstående.. Och hur allt detta kan jämföras med det vi har idag.

Jag slet av mig strumpbyxorna i värmen och snart fick vi även sällskap. Oändligt trevligt. *har har*

Emil ville ta lite gulliga selfies, och det ville jag med! Det passar sig när en ändå känner sig sådär gullig och kär. 

"Vad ser du i mig?" frågade jag Emil.

"Du är såhär duktig och driftig. Du är en riktig go-get:er - när du vill ha någonting så tar du det. Precis som att du bara hånglade upp mig den där kvällen i soffan. Eller när du vill komma in på psykologprogrammet. Eller när du ville flytta till Paris, och bara gjorde det. Eller som med att få jobbet i Nyköping. Du bara kör. Och sedan är så fantastiskt smart. Det kan ingen ta ifrån dig. Och samtidigt vågar du alltid säga ifrån. Du är liksom inte mjäkig och går med på saker för att du vill undvika konflikter, utan du säger alltid vad du tycker och ryter ifrån om det finns saker du inte accepterar. Det kan vara jätteirriterande ibland, men samtidigt gillar jag det..."

Vi gick en bit, och sedan fick jag feeling på att gå till 7Eleven. Jag hade ju fått nys om de nya Ben & Jerry's-glassarna, moo-phoria, kommit till vissa utvalda butiker (men givetvis inte i Nyköping!). Så nu ville jag iväg och se, ett långsökt försök, om de fanns i Söderköping.

MEN FÖRSTÅ MIN FÖRVÅNING NÄR DE GJORDE DET?!?!? Trots att jag och Emil var smockfulla av glass redan kunde vi inte stå emot. Vi bad om att få låna en sked i kassan, sedan köpte vi en burk och stod mitt i macken och åt.

Vi snapade till våra vänner och fick som svar från Andreas: "Har ni inte ätit nog med glass??"...

Vi svarade.

Sedan hade vi tröttnat på Söderköping, så vi åkte hem, kastade oss i soffan och låg och scrollade på mobilerna ett tag. Och bara var.

Men i och med det fina vädret fick vi feeling på en till promenad. Emil har just köpt en ny fitbit som han ville inviga, dessutom.

(Plus att han var tvungen att byta om till t-shirt för det var så varmt).

Middagen var given: favorit-i-repris från förra året då vi köpte gyrospizza och en extra pommes. Precis så flottigt som man vill ha när man ätit massor av socker hela dagen. Vi hade lite svårigheter när vi skulle åka och hämta upp den, för bilens elektriska rattlås gick igång och bilen vägrade starta. Vi hade ett par minuter i panik i bilen, bläddrandes genom bilens instruktionsmanual och hojtandes "men vår pizza!!! den skulle vara klar om tio minuter!!" och riktigt tjöt av lycka och gjorde high-five när bilen återigen brummade igång.

Vi slängde på Jessica Jones på Netflix, och sedan låg vi och moffade. Skålade med pepsi max, kysstes, och åt till dess att ingenting fanns kvar (förutom fefferonisarna... vem äter ens dem??).

Trots att jag var mätt så magen stod åt alla håll kunde jag inte hjälpa annat än att hälla upp en skål chips/ostbågar och plocka fram en Lindt-kanin jag köpt på rea, och mumsa i mig. Om man festar, festar man, och då festar man rejält.