Lösenord

fredag, april 06, 2018

Lite rädd och lite pirrig

Igår möttes vi på hans jobb, kysstes, hoppade in i bilen och tutade hemåt. Han var hungrig, men det var inte jag. Vi monterade upp det nya skrivbordet tillsammans - kaosrummet känns mindre och mindre desto större möbler som ställs in. Men vi blev nöjda. Mycket nöjda.

Vi åt högrevsburgare till middag. Jag stekte bacon och waffle fries och Emil stekte burgarna i sin optigrill. Vi slog oss ned och åt samtidigt som vi lyssnade på vår spotify-hemma-lista och pratade om nya Disneyfilmer.


Teknikstrul deluxe blev kvällens fokus, då Emils BluRay-spelare inte kopplade upp, hans stora stationära dator inte fann internetnätverket och laptopen vägrade spegla sin skärm på storbildsTV:n.


Det löste sig till slut. Vi hann se Bäst i Sverige åtminstone.

Vid 22-tiden låg vi i sängen och pratade. Om tiden vi var ihop men inte bodde ihop, hur pirrigt det var att ha långdistans, känslan av att verkligen längta efter den andre. Hur lätt det är att börja ta andra för givet när en bor ihop, och bara förväntar sig att en ska åka hem ihop, laga mat ihop, äta ihop, göra saker hela kvällarna.

Vi pratade om fördelar och nackdelar med särboskap och möjligheten till egentid. Vi kom fram till att vi skall göra ett experiment. Från och med dagen efter skall vi inte längre ta den andres närvaro för given.

Vi ska inte förvänta oss att åka hem tillsammans, äta middag tillsammans, umgås på kvällarna. Vi planerar som om att vi har kvällen för oss själva, och frågar den andre om den vill göra något/äta middag/få skjuts hem. Vi skall leva våra sociala liv och se den andres insats och närvaro som en bonus som inte tas för givet.

Jag är rädd och lite pirrig. Jag tror jag kommer sakna att planera veckorna ihop, storhandla till middagar, ha veckan strukturerad från start. Jag är orolig att någon av oss kommer känna sig ensam eller lämnad. Men mest av allt är jag nog nyfiken. Nyfiken på om detta kommer erbjuda oss nya insikter, lyckokänslor och uppskattning gentemot varandra ännu mer.

Det kanske verkar som en liten grej för er, men för mig känns det vansinnigt omtumlande. Jag vet inte vad jag skall tycka om det ännu. Men jag vill verkligen se vad som händer mellan mig och Emil. Om vi blir ännu gosigare än vi redan är. Att vi uppskattar goset mer?

Jag vet som sagt inte. Lite rädd. Lite pirrig.


20 kommentarer :

  1. Vad spännande med att testa något nytt!
    För egen del känns det som att tiden tillsammans är för kort, vill bara umgås näranära i två timmar på kvällen innan det är dags att sova. För att bli av med slentrianen har vi startat nya projekt (som vi båda är superdåliga på från start) bara för att det är så härligt att se varandra i nya situationer och ha nya saker att planera för! Ni verkar ju dock vara bra på att hitta på saker tillsammans redan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad spännande! Vad är det för nya projekt? Jag tycker det låter som en toppenidé, ju!

      Radera
    2. Vi skaffade höns för ingen av oss hade någonsin haft djur. Firade varje ägg som värptes och sörjde tillsammans när de dog (uppätna)! Nu ska vi börja odla för tredje säsongen, lite potatis, kryddor och grönkål och sådär. Försöker få in tennisträning eller pardans också, men jag har en bit kvar med min övertalningsprocess :) Ni är ju bra på att äta ute och njuta av det, tänker att ni kunde alternera med att komma till restaurangen var för sig, bara för att det är så härligt att göra sig snygg och gå på dejt och få känna att man är sin egen!

      Radera
    3. Men WOW! Vad imponerad jag blir, vilken grej!!
      Pardans har vi faktiskt pratat om, men ingen av oss har jättebehov av att börja med det just nu. Men det står på var gemensamma bucket list!

      Ah, menar du att äta på restaurang själv? Eller att man möts upp där? ;)

      Radera
    4. Det är så härligt att höra om andras relationer!! Vill höra mer om hur det gick för er sen!

      Tänker att man fixar sig och möts upp i en bar typ, mysigt och pirrigt att få sitta och vänta på honom när han kommer in genom dörren! Och att jag har gjort mig fin för HONOM och inte för en dag på jobbet eller fest!

      Radera
    5. Haha, åh! Vad bra, då skall jag försöka uppdatera så mycket jag kommer på.
      och vilken bra idé du hade! Jag föreslog den för Emil, och han gillade den!

      Radera
  2. Spännande experiment, ser framemot att höra mer om det så småningom. Spontant känner jag att ett sådant experiment skulle föra med sig mycket osäkerhet för min del, att det skulle vara svårare att planera dagarna om man inte kan "utgå" från att man har någon att äta middag med på kvällen t ex. Men ska bli spännande att höra om hur ni båda upplever det! Har ni sagt ett datum då ni ska utvärdera experimentet eller liknande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag håller helt med dig. Och det är jag lite orolig för också. Men samtidigt känns det som att det är lite det som är grejen. Att inte få utgå från det, utan att få uppskatta varandra när i väl bestämmer oss för att umgås...!

      Ja, vi skall utvärdera på torsdag (dejtnight!). Så får vi se hur vi känner kring det hela :)

      Radera
  3. Åh, vad spännande! Förstår helt och fullt att det känns omtumlande. Ser fram emot att få följa med på experimentet och höra om dina tankar i den mån du vill dela med dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag ska försöka dela med mig och sätta ord på det bäst jag kan! <3

      Radera
  4. Låter som ett spännande experiment. Förväntar mig att du rapporterar om hur det går ;)
    Jag kan hålla med om att jag saknar den längtan som kunde uppstå när man inte sågs varje dag. Men känner nog även att jag föredrar hur vi har det nu när vi bor ihop. Det är över ett år sedan vi flyttade ihop, och jag slås fortfarande ibland av det smått surrealistiska att det är han som är min familj nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men gud, så romantiskt och vackert skrivet! :')

      Radera
  5. Oh, det ska bli kul att läsa om hur det har känts! Spännande!

    Jag och min sambo har mer och mer börjat ta egentid även när vi båda två är hemma. Jag lägger mig i sängen och kollar det jag tycker om på teven, ritar eller något annat. Han spelar tevespel och kollar sina serier i soffan. Sen äter vi tillsammans och lägger oss oftare och oftare samtidigt. Det går såklart i vågor men det är ju viktigt med egentid. Eftersom jag är hemma om dagarna och inte orkar ge mig iväg alltid så får det bli så när man delar hem. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju som ett riktigt fint flow ni fått till. Kravlöst och fint, men ändå tryggt! :') Jag och Emil arbetar oss ditåt med!

      Radera
  6. Oj vad spännande!! Hoppas vi får lite uppdateringar? :-)

    SvaraRadera
  7. Oj, detta låter intressant (& lite läskigt också så jag förstår dig) och det låter som en stor grej för mig också när jag läser om det. Men det är nog för att ni verkar göra så mycket aktiviteter tillsammans & verkar må bra av det, så detta är minst sagt intressant. Förstår & håller med om att man inte bör ta den andre för given men samtidigt är det väl inte alls konstigt eller ovanligt om man gör mycket ihop när man bor ihop, det känns ju som att det är lite det som är grejen med att bo ihop? Men sen håller jag med om att man ska kunna göra sina egna saker hemma också & egna aktiviteter/intressen utanför hemmet också. Dela gärna med dig om hur detta utvecklar sig! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men precis. Jag och Emil har ju typ suttit ihop de senaste månaderna?? Känns jättekonstigt att inte utgå från att vi alltid gör saker tillsammans. Tack för dina tankar, så viktiga!!

      Vi får se hur detta utvecklar sig. stay tuned :D

      Radera
  8. Har själv upplevt skillnaden mellan distans och samboskap! Förstår er känsla helt. Tycker ert experiment låter både nyttigt och spännande :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, vad fint att ha ditt stöd! :')

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)