Lösenord

söndag, april 29, 2018

Hormonspiral, mitt sexliv och min fitta

Så har det varit lite tyst på några dagar.

Jag har varit sysselsatt med att arbeta, planera sommaraktiviteter, gå på arbetsintervju och bli erbjuden (!!!) en ny psykologtjänst, bakat bröd och tränat. Men kanske största anledningen till att jag inte bloggat (utan snarare varit mentalt ockuperad av andra tankar) är på grund av det här med spiralen....

... Och vill ni inte ha beskrivande detaljer och mitt sexliv och min fitta, så sluta läs HÄR.


.... Ni som hängt med vet att jag satte in en hormonspiral (som skulle hålla i 5 år) i slutet av november. Det var bland det mest obehagliga och smärtsamma jag varit med om, rent fysiskt. Jag hade hört varierade bud om att vissa svimmat av smärta, medan andra bara ryckt på axlarna och inte känt något.

På mig kändes det definitivt. Min livmoder började krampa under processen, vilket gjorde att smärtan därtill blev utdragen och traumatiserande. Emil satt bredvid mig under det hela och såg tårarna strila nedför mina kinder medan jag försökte andas och fokusera blicken på den bländade lysrörslampan i taket.

Därefter blev det bara problem. Rent hormonellt fungerade hormonspiralen tokbra. Problemet var emellertid att under sexakten så blev till en början jag öm och fick infektioner. När det väl gick över, ett par veckor senare, så blev Emil alltmer öm och hans ömhet blev ett sår. Vi försökte flertal metoder innan vi listade ut vad det berodde på; han använde salvor, avstod från sex så att såret kunde läka, gick till urolog....

Det var efter ytterligare några veckor vi insåg att det var spiraltrådarna som skavde honom. Jag bokade en tid för att rådgöra med barnmorska, och fick rekommendationerna att klippa trådarna kortare. På grund av tidigare besöket så gjorde enbart situationen mig helt livrädd - att sitta i gynstolen och känna instrumenten i mig gjorde mig rädd så att jag skakade i händerna, och tårarna bildades i ögonvrån trots att jag visste att det inte skulle vara smärtsamt denna gång.

"Så. Nu är det klart. Nu har jag klippt dem så mycket jag kan, precis vid tappen, så att de inte skall kännas mer."

Jag gick hem och kände direkt att det inte skulle gå. Trådarna hade kortats precis så att jag kände dem med fingertopparna - de stack ut som två små nålar från livmoderhalstappen. Trots detta testade vi givetvis under kvällen, men som misstänkt stack sig Emil och det gjorde rätt rejält ont för honom.

Jag bokade en ny tid för att dra ut spiralen och återigen upp i den där stolen. Barnmorskan gav mig förslag på att hon kan klippa dem ännu kortare. "Då kommer trådarna åka in i livmoderhalsen och det finns en risk att det kommer vara riktigt svårt att hitta dem sedan. Det är upp till dig."

Tårarna började rinna igen. Svårt att hitta dem. "Är det smärtsamt?" frågade jag. Hon skruvade på sig och undvek frågan. "Alltså det man gör är alltså att vidga..." "Gör det ont?" frågade jag igen. "Det är så olika hur ont det gör", svarade hon.

"Det är så synd att dra ut den om den funkar bra som preventivmedel, annars, menar jag. Och tänk på den extrakostnad som kommer bli när du måste köpa annat preventivmedel. Det kommer gå upp mot 1500 kr/året. Men det är upp till dig, Du får två minuter att tänka medan jag går och hämtar en steril sax." 

Så gick hon ut ur rummet och jag låg, naken nedanför magen, och svor för mig själv med andan i halsen och tårar i ögonen. När hon kom tillbaka sade jag kort "Dra ut den bara".


Det skulle visst inte göra ont att dra ut den, men det upplevde jag att det gjorde. Inte i närheten så mycket som när jag satte in den, men ändå ont. Nu har jag börjat bli riktigt rädd för framtiden. Jag menar, om jag inte ens klarar av en liten spiral som åker in och ut ur livmodern - hur kommer jag någonsin klara av att föda ett barn? Jag har fått en så enorm förlossningsrädsla att jag inte ens vet om jag vill ha barn mer.


Det är typ det som pågått runt mig nu.  Usch. 

25 kommentarer :

  1. Men fy vilka jobbiga upplevelser du fått stå ut med. Har inte testat något av de så har inget bra svar att komma med. Skickar lite kärlek bara och hoppas du snart känner dig bättre.
    Kram Em

    SvaraRadera
  2. Usch vad obehagligt att det ska göra så ont. Jag har inga råd eller erfarenheter att komma med då jag aldrig använt spiral. Men i och med att det stör er sexliv så tror jag ändå att du tog rätt beslut. Även om du inte märker av den när den väl var på plats så tappar den ju lite sin funktion om ni sedan inte kan ligga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, haha, precis. Världens bästa preventivmedel - men på fel sätt...

      Radera
  3. Fytusan din stackare! Gav din barnmorska inte förslag på annat alternativ? Hade du testat p-stav eller hur var det? Det är ju inte värt att ha ett preventivmedel som gör ont för någon utav er så det var nog ett klokt beslut. Man får hoppas att det snart kommer ett alternativ för oss som alla kan ha och ändå må bra.
    KRAMAR <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. p-stav är jag också lite rädd för (och allt annat som ska pierca huden liksom, hehe)... Jag valde att återgå till p-ring som jag haft tidigare, men då slutat med pga... ekonomiska skäl, ja. Men men, eftersom det funkar så får jag vara glad nog för det <3

      Radera
  4. Men åh fy vad tufft! Nu har jag inte haft spiral men har ju däremot klämt ut två barn och den smärtan resulterar ju i någon helt fantastiska - meningen med livet enligt mig, så det är helt bortglömt några sekunder efter bebis är ute. Det blir en positiv smärta och för varje värk är man lite närmre att få se vem den lilla klumpen där inne är. Jag förstår om du är traumatiserad nu men hoppas det landar snart så ni får uppleva det fantastiska med barn!
    Kan du vara utan preventinmedel om du har koll på din cykel? Det är jag nu efter Lucas o kör kondom de dagar det behövs. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om det funkar, jag är lite osäker.. Just för att den metoden fått så mycket kritik :/ Och så vet jag inte heller hur min kropp fungerar nu med p-piller i 11 år och så spiral som tog bort mensen helt och hujedamej!

      tack för dina fina fina ord <33

      Radera
  5. Usch, har själv spiral men för mig var insättningssmärtan hanterlig (men jag är inte så smärtkänslig heller), däremot har jag haft vissa problem med min hormonspiral som smärta efter sex (att det liksom strålar ut i benen) men samtidigt har det varit värt för mig att ha de problemen då jag slipper mens och fruktansvärd mensvärk samt slipper ta hormoner i en stor mängd (som tidigare har resulterat i stora humörsvängningar hos mig). Svårt det här med preventivmedel... Har hört så många skräckberättelser från folk i min omgivning om spiraler också <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. OJ?? Smärta som strålar ut i benen?? Det låter ju helt sjukt... Men wow... Bra att du ändå känner att det är värt det <3 Då har du ju hittat något som funkar för dig. Har du hört om flera som haft samma smärta som du?

      Radera
  6. Åh, Emelie. Vad ledsen jag blir av att höra om allt du har gått igenom under den här tiden. Kan bara föreställa mig hur otroligt påfrestande det måste vara för dig. <3 Som Petra skriver så låter det verkligen som ett klokt beslut att ta ut den eftersom det bara medförde obehag för er båda. Det är så klurigt med preventivmedel eftersom det verkar vara så individuellt vad som funkar för en eller inte. Vad har du testat tidigare? Fick du något annat rekommenderat av barnmorskan? Tycker för övrigt att det är otroligt starkt av dig att berätta om dina upplevelser såhär, och jag hoppas verkligen att det känns bättre snart. <3

    P.S. Grattis till erbjuden psykologtjänst!!! Vad är det för jobb och hur känner du inför erbjudandet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. SÖTNOS <33 tidigare har jag testat p-piller och p-ring bara, och det är det sista jag återgår till nu, faktiskt. Anledningen till att jag slutade med p-ring från början var att det var så jäkla dyrt jämfört med de andra medlen.. Men nu får en fasiken ta och betala, för sex är värt det! ;) Och tack igen för att du skriver <33

      ps. Hehe, det är skolpsykolog!! Tror dock inte jag kommer ta det - tjänsten innehöll lite för mycket handledning/konsultation och mindre individarbete.. Plus att jag trivs så bra på BUP!

      Radera
  7. Emelie, det där lät inte roligt! Min erfarenhet av hormonspiral är okej. Det gjorde ont att sätta in men efter ett par år fick jag problem då jag blev så torr i underlivet = svår klåda och min läkare sa att det berodde på spiralen. Då åkte den ut och mina problem försvann. Jag har ju fött två barn. Den första förlossningen var hemsk, kanske inte nödvändigtvis på grund av smärtan utan för att jag spydde hela tiden och mot slutet kändes det som att inte fick någon luft och då fick jag panik. Så jag var jätterädd inför den andra förlossningen. Den gick mycket bättre, spydde bara en gång och den var över på 2,5 timma. Båda förlossningarna gjorde ont, men de var hanterbart för mig. 2004 drabbades jag av att min äggledare vred sig så att jag var tvungen att operera bord den - den smärtan var värre än förlossningssmärtan. Igår fick jag ett sms från min syster som skrev: Jag har född två barn utan bedövning men att få ryggskott var sju resor värre. Så all smärta är relativ och den är individuell. Ta din rädsla på allvar och det kanske hade känts bra att prata med en barnmorska om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, jösses... Att spy under förlossningen har jag inte hört om tidigare, men det låter otroligt obehagligt och skräckinjagande... Är det vanligt att man spyr?? Och hur ser du på smärtan av spiralen kontra smärtan av förlossningen?

      HAHA. Men oj då. Det sätter verkligen smärta i perspektiv. Men jag har svårt att se att smärtan i livmodern vid spiral kontra bebis kommer vara så annorlunda - förutom i intensitet, såklart.. :/
      Men som du säger... Måste verkligen prata med barnmorskor om detta, för just nu är jag livrädd att föda barn.

      Radera
  8. Hej! Är som vanligt sämst på att kommentera. Men är tänkte försöka lugna lite inför eventuell förlossning. Man får numera väldigt bra hjälp vid förlossningsrädsla, man kan diskutera med barnmorska redan innan graividitet. Man får först komma till specialistmödravård och träffa en sk Aurorabarnmorska för samtal. Om man har en väldigt stark rädsla och önskar snitt får man träffa en läkare och komma överens. Man får om man är väldigt rädd alltså göra kejsarsnitt. Sedan vid vaginal förlossning får man helt annan smärtlindring än vid en sprialinsättning - epidural vilket tar bort smärtan (men man känner fortfarande krystvärkar). Så det finns mycket bra hjälp vid en eventuell graviditet längre fram // Cecilia läkarstudent som går gyn-kursen precis nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. DEN HÄR KOMMENTAREN HJÄLPTE MIG SÅ JÄVLA JÄVLA MYCKET. åh tack tack tack för att du skriver!!! Har du en mailadress jag kan skriva till om jag har fler frågor?? :O <3

      Radera
  9. Emelie! Fy fan vad jobbigt det du har gått igenom låter, och på så många plan. Turer av och på med preventivmedel tar ju sån tid, och det är så mycket obehag under tiden. Jag märker också att jag blir arg på din barnmorska som tar så lätt på problemet och rent ut sagt är så bekväm av sig. På vilket sätt blir hennes liv bättre av att u har spiral, vill man ju fråga sig...

    Det är inte konstigt att du blivit rädd av det här. Du har ju säkert läst massor om smärta och perception på SU, och har koll på hur smärtupplevelsen är så mycket mer än bara det renodlade smärtstimulit på en ska från 1-10. En spiral kan ju i teorin rentav göra ondare än en bebis, helt enkelt för att allt runt omkring är så annorlunda. Rädsla, kunskap, bemötande från personal, stressnivå och hormonbalanser, vart det mentala fokuset ligger... Listan kan ju göras lång. Samtidigt är det ju troligen heller inte information som kommer att ta bort din rädsla. Har du själv någon tanke om vad som skulle kunna få dig att känna dig bara lite tryggare? Andras berättelser? Samtal med Emil eller någon annan bra öyssnare (uppenbarligen inte barnmorskan då...)? Sänder en fet kräm åtminstone.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tack tack för att du tar dig tiden att skriva, Amandah. <3

      Du är så klok, och det du säger går rakt in i hjärtat (och hjärnan, för det är så begripligt!). Men som du säger är jag fortfarande livrädd, även om jag teoretiskt förstår dit resonemang. Jag skulle nog verkligen vilja höra andras historier, folk runt mig, mer samtal med Emil och gärna andra gravida, förstföderskor, kejsarsnittare och vaginala (ja, du fattar), och barnmorskor. Du ser, jag känner mig sjukt uppjagad... Hoppas jag någonsin kan lugnas :/ Kram..! <3

      Radera
  10. Åh vad ledsen jag blir av att läsa detta, fattar verkligen rädslan och hur jobbigt det varit för er båda. Hur tänker du nu? Har du övervägt typ natural cycles (ja, jag känner till det mediala kring det, att folk fått oönskade graviditeter etc, men ställer mig skeptisk till det!!) eller p-ring - som också verkar lokalt och är mindre hormoner men inget som gör ont (vad jag förstått)?

    Du kommer klara av att föda barn, men du kanske måste bearbeta rädslan? <3 stor kram till dig!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. p-ring har jag börjat med igen!! det vet jag funkar för mig, men jag slutade med det förut pga att det var så dyrt jämfört med mycket annat...

      Men usch.. vill inte bearbeta någon rädsla.. :((( Vill vara undvika den tack.

      Radera
  11. Fy vad jobbigt för dig. Det är lite knixigt det där med att hitta rätt preventivmedel, men inte ska man behöva uthärda sån smärta som du varit med om. Tufft och ärligt att du delar med dig om vad du har upplevt. Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Charlotte, din kommentar värmer <3

      Radera
  12. Usch vilken jobbig period du haft med den där jäkla spiralen! Känner med dig och hoppas det löser sig på preventivmedelfronten, tack för att du delar med dig, det kan hjälpa andra! Stor kram!

    SvaraRadera
  13. När jag satt in min spiral googla jag ”Hur får ma. Kejsarsnitt” för jag tänkte som dig. HUR ska jag kunna föds barn när spiralen gjorde så ont. Men jag tänker att den smärtan är värd det, att man liksom går en liten bebis. Vi kommer klara det både du och jag när den dagen kommer. Lovar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahah! Jag gjorde precis samma sak :(( Kejsarsnitt känns nästan som ett väldigt bra alternativ. Eller har du gått tillbaka till vaginala tankar (haha, du vet vad jag menar) nu?? Hurså?

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)