Pizza/burgare - varför välja?

Igår hade vi ännu en dejt inplanerad - denna gång på ett av våra vanliga dejtingplatser, och även ett av våra craving-ställen (ni vet, vissa ställen en bara kan få CRAVING för att äta). ät., kort och gott! Älskar stämningen på ät.

Restaurangen har flera mumsiga rätter, varav våra två favoriter är 1) oxfilépizzan och 2) burgarna. Tänka sig att det tog runt 1 år innan vi testade deras burgare första gången (svårt när de har så många andra goda saker, såsom cornflakesfriterad kyckling och vildsvinslangos).

Och när två rätter är så goda - varför skall man behöva välja? Vi beställde in både pizza och burgare.

En oxfilépizza med bea, picklad rödlök och friterad grönkål, samt en burgare med massor av ost, karamelliserad lök och tryffelmajonnäs, serverad med sötpotatispommes och en extra tryffelmajo-dipp! Välkomna att salivera.

Vi delade givetvis hälften-hälften. Jag klarade inte av att vänta på att kortet skulle tas innan jag började småäta.

Himmelen, så gott det var! Och snacka om att vi blev mätta. Så mätta. Så glada. 

Vi satt kvar en lång stund, bredvid varandra i soffan, och löste medtagna korsord. Det har blivit en så mysig liten tradition när vi går på restaurang, att sitta tillsammans och knåpa lite.

Efter maten mötte vi upp Emils familj och släkt, för Emils lillebror Colin skulle nämligen medverka i en konsert. Med 14 sångnummer av barn mellan 8-16 år, så sjöng Colin en duett med en annan tjej.

Så var det lite dansnummer, folkmusik, gitarrspel och gemensamma sånger. Så lustigt att sitta där och lyssna på när vissa barn sjöng den ena falska tonen efter den andra (och försökte att inte småfnissa), och sedan beundra ett barn som sjöng helt rent och en bara WOW.

Efter showen gick jag och Emil ned mot bilen som stod parkerad på hans jobb, och tittade på Nyköping vid solnedgången. Så vackert vid allt vatten såhär, verkligen. Då saknar jag inte Stockholm, när jag ser dessa vackra vyer.

Jag och Emil åkte till Ica Maxi, och klockan var redan 21. Jag överdriver inte när jag säger att mitt huvud inte var med mig, och jag glömde den ena varan efter den andra, kom på saker lite eftersom, glömde pantkvitto och rabattkuponger och jävlar, vad jag irriterade Emil med att vara så trött och virrig. Jag som alltid har stenkoll på handlingslistor och ren struktur.

Men men. Lärde mig att aldrig storhandla efter klockan 20. Då slutar det med att jag får försöka muntra upp Emil med fåniga röster och påträngande pussar. Men det går ju det med, alltsomoftast....