Lösenord

tisdag, februari 13, 2018

Paris: Dag 1, Snöoväder och obrydd dans

Fredag den nionde februari så vaknade jag upp en timme tidigare än vanligt, tog min packade väska och slängde på mig de framlagda klädesplaggen. Med sömngrus i ögonen körde jag och Emil ut till bussterminalen där jag blev kysst adjö, och sedan åkte jag den 15 minuters lilla bussrutten till Skavsta (så  smidigt!). Helt plötsligt var jag på väg.


Vi spolar fram fyra timmar, och helt plötsligt befinner jag mig här. Det är helt surrealistiskt, egentligen. Det jag inte hade förväntat mig (även fast jag sett spår av det på instagram) var.. snö. Överallt snö. Snö och blåst och mer snö och minusgrader.


Min första tanke: "För fan. Jag åkte ju från Sverige för att undvika den här skiten". Bland annat. Jag menar... typiskt!!!!


Det blåste inte heller trevligt, så jag kämpade mig igenom gatorna. Trots att Paris är rätt vackert, även i snöklädsel, så är mitt obehag gentemot snö starkare än att önska dess närvaro - ens i Paris.


Till slut hade jag kämpat mig den 30 minuters korta promenaden (som kändes som en evighet!) med isfrusna händer fram till Loïc. PAUL, där han nu jobbar.


Jag blev bemött av en stor kram och en leendes bagarbästis som uppgivet förmedlar att de på nyheterna sagt att "det skulle bli den kallaste och snöigaste helgen på hela året". Precis när jag bokat en resa hit. FY FA-AN, tänkte jag då. Skall jag behöva stanna inomhus hela helgen?!? The horror!

Hur botar en den hemska känsla, då? Pizza, såklart. Äkta fransk pizza med fluffiga kanter och buffalomozzarella.


Min franska bästa vän tog en quatre fromages (fyra ostar) och jag en sedvanlig margherita. Det blir inte bättre än så, mina vänner.




Jag hyrde en ny studio denna gång. En liten studio i 16:e arrondissemanget - 10 minuter från busshållplatsen och 15 minuter från Loïcs boulangerie. Låg precis vid rondellen vid Victor Hugo - här som jag dagligen passerade när jag var au pair i Paris. I mina gamla hoods! Spännande att testa ett nytt boende, men i bekanta trakter...

... och snacka om att ingången var pampig!


Så här såg det ut när jag och Loïc bemästrat de 6 trapporna upp och fick upp dörren... 


En liten, liten studio med säng, fönster, dusch, vattenkokare, kylskåp och spisplatta.


... Ett litet element och en väldigt udda spegel.


Det här var utsikten som fanns utanför fönstret. Hur drömmigt?!


Loïc åkte hem för att sova (han hade jobbat natt - 02-12). Direkt när jag kommit in lade jag mig ned i sängen och tog en tupplur. Vid 17:00-tiden hade det slutat snöa och blivit vindstilla, så då ville jag ut på äventyr!


Gick förbi en mini cooper som fick mig att sakna min kärlek där hemma i Nypan :')


Ju länge jag gick, desto mer började det skymma. Solen gick ned vackert över Paris. 


Jag fick ett sådant makalöst lyckorus när jag gick omkring där i Paris. Jag gick förbi en dam som högt för sin väninna utbröt "Mais mon dieu ! C'est pas vrai !" och på en millisekund registrerade mitt känsloregister franskan och min kropp reagerade med ett spontant pirr i magen - innan huvudet ens hunnit med tanken: jag är i Paris.

Jag fick flera spontana lyckopirr av dofterna som mötte mig. Nybakt bröd från ett boulangerie, avgaserna från gatan, cigarettrök från en uteservering, och doften av nygräddade crêpes...


Hälsade på min järndam från hög höjd, men underhölls mer av turisterna som fotade än självaste Eiffel själv.


Fast vem är det jag försöker lura? Klart även hon fick min uppmärksamhet.. #suckerforlove


Har ni hört att det är översvämning i Paris för tillfället? Japp. Precis som för ett par år sedan. Seine har höjt sig så pass att gångvägen ned vid vattnet är helt täckt av vatten, trädstammarna vilar under ytan liksom lyktstolpar och promenadbänkar. Skall vi se det som en bra genomtvättning eller risk för algblomning?


Jag fortsatte gå. Jag gick till dess att mörkret föll över Paris och jag fann mig själv blicka upp mot majestätiska fontäner i det sjunde arrondissemanget.


Middagsplaner: Crêpes! Jag studsade in i favoritcrêperiet, och blev inte igenkänd förrän jag tagit av mig mössan och kom fram och log vid disken. "Émilie!" utbröt dem. Sedan behövde jag inte ens beställa förrän min standardcrêpe låg framför mig på bordet. Med en extra kula vaniljglass, såklart.


Jag satt en halvtimme, lite mer, pratade, åt, löste korsord... Och så helt plötsligt tog bläcket på min penna slut och då var det inte lika roligt att sitta kvar längre.


Så jag gick hemåt igen, genom de mörka husen. Jag hade musik i öronen - Emils och min nya bo-lista - och bara dansade fram över gatorna. Ett litet hopp där, gled fram lite där, skutt och en snurr. Började sjunga med i låtarna, högt och ljudligt. Musiken i hörlurarna dränkte ut min egen röst men som antagligen lät helt bedrövlig för dessa som gick runt omkring. Jag brydde mig inte. Jag bara gick, sjöng, dansade och andades i mitt Paris. Hela vägen hem.


Voilà - en liten tre-timmars-runda.

Det var slutet på dag 1.

10 kommentarer :

  1. Älskar att pizzan nästan har mer kanter än pizza, älskar fluffiga pizzakanter 😍

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahah, WORD! <33 Kanterna har ju verkligen visat sig vara det allra allra godaste! :')

      Radera
  2. Så härligt att läsa om ännu ett besök i ditt älskade Paris! Är du aldrig rädd när du promenerar ensam i mörkret?
    //Em

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland har jag väl varit det, om jag är helt själv. Men numera.. Nä. Faktiskt inte. :))))

      Radera
  3. Vilken söt insnöad snöprinsessa med en luva stor som få! Dessutom, så mysig liten studio du fann. Jag fick lite lust till att åka till Annecy, hyra en liten skrubb och gå på gatorna där jag en gång bodde ett år. Åh, som jag saknar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, söta du! Jag förstår att du fick känsla också, det är nästan omöjligt när en har så stark dragning till Frankrike :')

      Radera
  4. Åh, ändå väldigt drömmig tillvaro trots snöruskigt väder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack och lov är Paris alltid drömmigt <33

      Radera
  5. Asså fyfannnnn har mens och den där CRÊPEN dödar mig nu. Samt rider ff svallvågorna av veckans pms så börjar nästan grina av Parislängt. Wääää! Fan va fint det är, fast vet inte riktigt vad jag tyckte om den där spegeln, haha, lite väl...cool......ehe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahhaa, men ååååh. <3333 Hur många gånger har du varit där nu?? Det blir liksom starkare och starkare för varje gång, typ!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)