Moffdag och fira födelsedag med goda vänner

Lördagen efter planksteken vaknade jag och Emil upp till en fridfull lördag. Planen var att jag skulle tränat på förmiddagen, men då det värkte i min bröstkorg (jag råkade ut för en träningsskada förra veckan = dåligt utförda dips) skippade jag det. Istället låg vi i soffan hela förmiddagen till dess att Emil blev vrålhungrig på lunch och vi bestämde oss för att hämta hem mat.

Nypan var vackert och snöigt (men kallt!) när jag sprang upp mot go-to-restaurangen ät och hämtade upp...

... burgare! 

Vi bilade hemåt och slog oss ned hemma i vardagsrummet.

Jag har faktiskt inte ätit burgarna på ät förut, men hört så bra om det. Jag testade den klassiska ät-burgaren med pommes och tryffelmajonnäs, medan Emil tog den friterade kycklingburgaren med sötpotatispommes.

*doppar i tryffelmajonnäs* Mycket smaklig burgare! Kommer definitivt inhandlas igen!

Inte ofta jag äter lunch som sagt (på helgerna: bara om Emil vill), och jag hade därför ett redigt matkoma därefter. Vi låg i soffan och smekte våra food babies medan vi tittade på fyra timmar av Dexter i soffan, i pyjamas.

Men sedan ni! Sedan gjorde jag mig i ordning, eftersom jag bjudit till födelsedagsmiddag på restaurang för våra vänner.

Vi hade valt pizzerian Fazana. Väl på plats var Elin, Robin, Andreas och Jocke. Jag och Emil var fortfarande fullsmockade av hamburgaren, så på restaurangen beställde vi bara en margherita och delade på.

Efter maten åkte vi alla en tripp till ICA Maxi för att handla snacks, och sedan slöt vi upp hemma hos Emil och mig. Det var dags för spelkväll!

Robin hade med sig Med andra ord, som vi började spela. Vilket roligt, verbalt stresspel!

Därefter fick sällskapet nys om att jag och Emil just inhandlat ett nytt Trivial Pursuit (som vi ska spela med farmor och farfar!), vilket röstades fram som nästa spel. Så blev det glassdags också.

TP var riktigt roligt, men RIKTIGT svårt, skall jag säga er!

Frågorna som ställdes var grymt mycket svårare än dessa i versionen 1973, som vi brukar spela i Mariefred (detta trots att helt omöjliga frågor om gamla artister och Sovjetunionen ställs). Trots detta briljerade Robin och utklassade oss allihop med en kunskapsbank som förvånade oss allihop. "Hur fa-an visste du det?!" hördes mer än en gång. "Jag brukade spela TP på playstation när jag var liten", pep han tillbaka. Alltså .... va?.

Inte förrän efter 23 kände vi oss klara, och sade adjö till sällskapet. Mina eminenta presenter, det får ni se i ett framtida inlägg!