Lösenord

onsdag, januari 10, 2018

Videoblogg: Nöjdhet och mandalas

Medan jag försöker fly min post-Paris-depression... Så hoppas jag här kunna visa en "dold" videoblogg (inte officiell på youtube), där jag samtalar lite om mitt arbete, nöjdhet och utredningar! Detta efter en fråga av Charlotte, som ville höra lite närmare om det fanns något på jobbet som jag inte tyckte om...


Kan ni se den? och i så fall, vad tycker ni?

21 kommentarer :

  1. Nu får du en samlad kommentar hehe,
    1. Vad mysigt ni verkar ha haft det i Paris :''') Blir såå sugen på att ta en romantic weekend med min kille !!
    2. Detta var jättespännande att lyssna på! Spännande att höra om din oro över att göra rätt bedömning etc, fint att du är så engagerad i ditt jobb. Märks verkligen att detta varit en dröm för dig länge.
    3. Jag skulle känna mig så TRYGG om jag kom som patient till dig, kan såklart vara färgad för att jag läst din blogg i många år nu, men kan verkligen tänka mig att du inger ett direkt förtroende och lugn hos människor. Du känns proffsig men ändå personlig, lugn och varm.
    Kram!!!<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Romantisk weekend går ju så ALLTID hem! Hur är det med Murre nudå? ;)
      2. det har ju det.. Därför jag är så mån om att göra RÄTT och BRA..
      3. MY <333 Tack så hemskt hemskt mycket för dina tankar och åsikter, om du visste hur glad jag blir!! KRAM!

      Radera
  2. Åh, jag instämmer i allt som My skriver - du upplevs som otroligt engagerad och så förtroendeingivande! Hade varit en ynnest att få vara patient hos dig. <3

    Funderar förresten på vad som gäller kring sekretess när du tar upp olika patientfall såhär i bloggen? Även om personer nämns i generella termer kanske det finns en risk - om än liten - att någon som läser/tittar känner igen sig/en anhörig i beskrivningen. Hur tänker du kring det? Obs ingen kritik utan är mest nyfiken. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mawww <333

      Sekretessen har jag självklart tagit i beaktning. Därför denna video är "låst" till bloggen, som i sin tur är låst i sig till er specifika. Eftersom inga patientnamn eller utmärkande egenskaper avslöjas kan inte heller personen identiferas - det är många som har svårt att ta ögonkontakt och jag har flera personer som gillar att måla mandalas. Det är alltså talat i väldigt generella termer och ingenting som bryter sekretesslag :D Charlotte svarade också rätt fint på din fråga längre med, kika!

      Radera
  3. Vad kul att se dig så sprudlande och glad på ditt jobb. Jag tyckte även det var väldigt intressant att höra hur du tänker i din profession, särskilt med tanke på att jag själv går i behandling, hehe. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra av dig! Vad går du i för behandling nu? Hur trivs du där? :)

      Radera
    2. Jag vet inte om det beror på min envishet eller om jag bara är väldigt konstig, men min psykolog har haft ganska svårt att sätta upp en plan. Mycket psykodynamisk terapi och KBT med fokus på affektreglering, hantera relationer, stärka självkänsla, sätta upp gränser för mig själv, hantera ångest, etc. Jag trivs bra med min psykolog även fast det utmatat mig otroligt mycket. Däremot har jag inte så stort förtroende för min läkare (min psykolog fick mig att börja med medicin). Jag får väl se vad som händer här nu. Varit där för länge egentligen och har på senaste fått mer självmordstankar.

      Radera
    3. Varför har du mindre förtroende för läkaren? Ett uppförande/bemötande som inte fungerade riktigt? Men vad fint att du ändå har goda tankar om din behandlare, för det är trots allt det viktigaste :)

      Radera
    4. Förresten, det här med självmordstankar låter ju hemskt ruggigt. Får du rätt redskap för hur du skall hantera det? En krisplan?

      Radera
  4. Håller med ovanstående, det känns som att du är rätt person på rätt plats! Å du har ju verkligen slitit för att komma dit så det är extra härligt att se att du trivs :)

    Sedan måste jag nyfiket fråga, kan man behandla autism eller vad syftar du på i ditt resonemang kring diagnosen?
    //Em

    SvaraRadera
    Svar
    1. Awww!! :'))))
      Man kan inte "behandla" autism per se, men man kan utföra färdighetsträning och social träning för att förbättra sina kunskaper trots funktionsnedsättningen. Men i största mån är det anpassningar hos omgivningen som gäller ;)

      Radera
    2. Nej okej då var jag inne på rätt spår. Har mycket kontakt med LSS och aldrig hört någon tala i de termerna men det finns så mycket info att det är lätt att missa så var tvungen att fråga :)
      //Em

      Radera
    3. Alltid viktigt att fråga! :)

      Radera
    4. Tycker att du verkar vara klok & veta mer än vad du tror om autism, eller iaf tycka + uttrycka dig på rätt sätt om det vilket glädjer mig (har själv en ASD diagnos). :') Om ändå alla vore som du när det gäller det! <3

      & om jag kan vara till någon hjälp på något sätt eller ge någon insikt så får du gärna fråga mig om du vill, skulle vara glad över att ev. kunna hjälpa andra (& dig såklart!). :)

      Radera
    5. MAWWW FIN DU ÄR! <333 Och faktiskt... Might take you up on that. Har många funderingar hur kan jag förbättra mitt terapeutarbete gentemot autister :DDD

      Radera
  5. Jag älskar älskar ääääälskaaar när du videobloggar!! Det är så intressant och spännande. Kanske för att det känns som att man lär känna dig ännu mer. <33

    SvaraRadera
  6. Stort tack för ditt svar. Håller med ovanstående kommentarer, du verkar engagerad i dina patienter. Det märks om behandlaren "bryr sig" och är intresserad av att hjälpa. Passar på att vara lite fräck och svara "Emma". Vad det gäller sekretess så nämns inga namn och bloggen är ju dessutom låst. Jag kan också diskutera "fall" med min chef (sambo!) utan att nämna namn eller gå in på några djupare detaljer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad fint skrivet... Får mig verkligen att känna mig som en bättre terapeut..!
      Och gällande svaret till Emma.. *mwah*! Tack, det var precis det jag hade tänkt svara!! :* :D

      Radera
    2. Tack för svar av er båda! Jag förstår självfallet att du, Emelie, tagit sekretess i beaktning. Anledningen att jag frågade är pga att jag känner mig osäker själv så ville veta mer, helt enkelt. :) Hoppas inte att det mottogs som ett ifrågasättande, för det var verkligen inte min avsikt.

      Radera
    3. Gudnej, jag tog det ABSOLUT inte negativt. Tyckte du formulerade frågan väldigt ödmjukt och respektfullt, jag tycker det är bra att du frågar! :*

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)