Naglar i silverblom utan gnäll

Igår, när jag märkte att mina naglar började bli alltför långa för att kunna uthärda en vardag av att knäppa jeansknappen, skriva på mobilen eller tangentbordet eller ens plocka upp ett gem från skrivbordet - då såg jag till att fixa nya.

En lucka i arbetsschemat blev en nageltid, och vips, så kom jag ut med naglar i silverblom!

Jag bad om något liknande från mina orkidé-naglar, men tänkte mig en lite annan färg. Något som kan spexa till min nalkande födelsedag litegranna!

Resultatet? Mycket nöjd!

Annars då? 

Jo, jag har fullt sjå med snabbutredningar, administration av Qb-test, svarande på remisser, föräldrautbildningar, kommande fester och middagar, terapi inriktning tillämpad avslappning och samtidigt att få hushållet hemma att rulla.

Hade en så rolig incident igår, förresten, när jag och Emil var på väg för att storhandla. Klockan var väl någonstans kring 17:45-snåret, vi hade precis gymmat = svettig-trött-hungrig, och helt plötsligt insåg vi att vi glömt vår storhandlingskasse. (Jag vägrar nämligen köpa plastpåsar i butiker p g a dyrt + miljöovänligt - i den ordningen). När jag då var för butter för att åka hela vägen hem för att hämta den, så säger Emil barskt: "Okej, men då köper vi platspåsar till, och inget gnäll!"... 

... Varpå den sista uppmaningen kändes så komisk att jag brast ut i skratt och fortsatte imitera honom med mörk röst: "Och jag hör inget gnäll från dig, unga dam!" .. "Platspåsar ska det vara, och du kniper käft!"... "Gnäller det så smäller det!"...

... Varpå Emil också börjar garva.. "gnäller det så smäller det... så hade jag ju aldrig sagt!"...

Så delade vi skratten, jag kramade om honom och vi kändes som ett lag igen. Ett team. (jag fnissar fortfarande när jag tänker på det).