Välkommen till spindelrummet

Igår hade jag kul på jobbet, ska ni veta! Allt började med att jag i början fick smått panik när den fjärde och sista av mina spindlar slutligen kolavippade, och jag insåg att jag hade min sista exponeringssession dagen därpå.

Då var det dags att bli kreativ. Sagt och gjort - jag gjorde mitt rum till ett spindelrum.

Det var ett fejk-spindelnät som jag hittat på ICA Maxi vid Halloweentider, och som jag köpt om vi någon gång skulle behöva exponera för spindelnät. Jag hade däremot ingen aning om hur fejk eller äkta det skulle se ut, och var lite rädd att det skulle se för töntigt ut.

Men det blev faktiskt riktigt, riktigt bra!

Med lite nät som jag slet isär här och där, klistrade upp, och några plastspindlar så blev det rätt otäckt, faktiskt.

Och om man ska ha ett spindelrum kan det ju inte bli för mycket nät ;)

Så här satt jag hela gårdagen vid mitt spindelnätstäckta skrivbord och plirade ut. Flera kollegor kom förbi, stannade upp, tittade in. Vi skrattade och jag berättade historien om och om igen. Snart visste alla om mitt häftiga spindelrum och ville in och kolla, berömma, skämta.

Men bäst av allt var på förmiddagen när städerskan gick förbi med sin rullvagn. Utanför mitt rum stannade hon till, tittade upp mot nätet i dörröppningen, och rent kroppsligt hajade till. Det tog en sekund, sedan lade hon handen på bröstet och skrattade. "Vad överraskad jag blev!" sade städerskan, som faktiskt inte varit här på hela helgen.

Jobbigt om det här hade kunnat ske på en helg. Huga.

I vilket fall som helst. Idag vid 10 hade jag min sista exponering med min spindelpatient (tur det, för nu är spindelsäsongen över!) och sedan ryker de roliga halloween-näten. Kanske. (de var faktiskt riktigt härliga att ha).