Bakispizza och en ny kontinentalsäng

På söndagen, dagen efter den berusningsfylla hemmafesten, så vaknade jag av upprepade pling från både min och Emils mobiltelefoner. Det var Elin och Robin som skrev i gruppchatten, och predikade för bakispizza.

Sagt och gjort, plingen väckte liv i mig och när jag gick upp vaknade Emil. Vi beslutade att äta pizza så fort pizzerian öppnade; vi skulle mötas hemma hos Fredde och jag och Emil fick uppdraget att hämta pizzorna. Vi väntade till klockan 12 och så hängde vi på låset till pizzerian. Jag väntade i bilen i min (illegalt) parkerade bil medan Emil gick in för att hämta vår beställning.

(Tål även berättas att han blev uppmärksammad av tjejen bakom kassan...)

Kvickt som attan rullade vi vidare hem till Fredde, och dukade upp måltiden på bordet vi bara timmarna innan spelat beer pong på. Jag tog en gyrostallrik, Emil en gyrospizza, Fredde en oxfilé-pizza, Robin en calzone och Elin kycklingspett.

När vi ätit och såsat ett tag så bestämde vi oss för att åka vidare, storhandla på City Gross och kika på sängar på Mio. Utanför var det riktigt höst, fastställde jag från bakom ratten.

Men, så det kan gå! Så fort vi går in på Mio kommer vi ut tusenlapparna fattigare. Förra gången var det soffan, och denna gång råkade vi köpa på oss en ny säng.

En himla fin säng, däremot! Denna, fast med högre ben och i ek.

Vi tog oss hem, jag helt nipprig av köpelycka (och flyttförväntan!). Jag fick Emil att titta på några avsnitt av första säsongen av Wahlgrens Värld med mig, och sedan slog klockan 17. Och då är det söndagsträning!

Jag var däremot inte alls i form för ett träningspass. Nä, fy satan. Jag var fortfarande spymätt efter gyrosen, uppsvullen, hade lite ont i ena foten och rapade ständigt tzatziki. Överlevde dock, och det är väl det jag får uppskatta. Plus att jag fick upp pulsen ett tag.