Spendera pengar i Norpan, Pizza Hut och brookies

Lördag lördag lördag! Vi skulle åka till Norrköping för shopping på Ingelsta och middag på Pizza Hut. Efter att ha tillbringat hela förmiddagen i sängen och soffan, ätit START!-müsli med limpsmörgåsar till frukost (barndomsnostalgi) och haft kärleksrus hela morgonen började vi äntligen komma i ordning. Det här var verkligen en sådan morgon, när jag bara var helt uppslukad av honom och inte kunde sluta gosa. Men sen, sedan var jag äntligen redo!

Sedan fick Mr. Duktig för sig att diska, och då tog jag selfies istället. 

Spola framåt en timme eller två, och helt plötsligt hade vi kört till Norpan och spatserade nu klädgångarna fram i diverse klädbutiker. Emil, aka. shoppingnörd, var mycket nöjd. Har jag sagt att han har minst fem gånger så många par skor som jag har? Och typ sjuttioelva tjocktröjor och jackor, varpå han alltid vill köpa fler?

Älskar honom så jävla jävla jävla mycket. Mest gillar jag emellertid att retas.

Själv fick jag också en manisk period inne i HM, och hittade ett par nya byxor, nedan, som kostade 30 kronor. 30 kronor?!?!

Det fick mig så tänd att jag hittade fyra nya tröjor och ett par nya tjocka fleecestrumpbyxor också. Betalade mer än tusen spänn (Exakt 1040 kr) under den shoppingturen, och vilket är den största summan någonsin jag lagt på kläder på en gång.

Jösses. Jag har så svårt att spendera pengar på saker som inte är ätbart (tycker ofta inte det är värt osv osv)... Emil var mycket stolt. Nedan skådar ni mitt fynd i en nyköpt tygpåse.

Jag var jätteglad över nya kläder. (Som jag bestämt att jag inte får använda förrän vi flyttar till vårt nya bo - då ska jag ha ny garderob. Ny psykolog-garderob!)

Och Emil tycker nästan det är lika kul som jag att jag köpt nya kläder. Om inte roligare. Jag frågade honom lite skämtsamt om han var så taggad på att köpa mig nya kläder för att han tycker jag klär mig fult, men han försökte snällt övertyga mig om att han älskar att se mig unna mig kläder eftersom jag aldrig gör det. Ska vi tro på det?

Själv hittade Emil en ny, svart rock som han blev förälskad i, och så köpte vi tokdyra nya bestick till nya lägenheten. 3600 kronor för gafflar och knivar - för mig är det helt vanskligt..!!!! Men för Emil var det väldigt viktigt, så vi kompromissade och köpte bara ett set för 2000 kronor.

Vad tycker ni är rimligt för en fin servis? Och vad betalade ni?!

Sedan blev vi hungriga och stack till Pizza Hut. Här fick vi en gratis pizza (eftersom Emil vunnit en facebooktävling och fått en gratis rabattkod!) som vi hade pizzadejt med i baksätet på vår mini cooper.

När vi ätit satt vi och blickade tillbaka på våra gamla snapminnen, scrollade facebook, retade varandra (vi hade oerhört retsam och kärleksfull stämning hela dagen) och sedan bilade vi tillbaka hemåt.

Då bestämde vi oss för att baka brownies. Och göra kakdeg. Och sätta dem samman... Till.. Brookies (brownies+cookies)!

Emil gjorde brownies. Sedan gjorde Emil sin kända kakdeg. Sedan slog vi ihop kalaset. 

Inblick i Emils snapstory:

 Vi gjorde iordning varsin tallrik med brookie, vaniljglass och karamellsås, och underverket skådas nedan.

Alltså ÅÅÅÅH så förjädra gott det var!!!! 

Precis så gott som jag hade förväntat mig, och smakerna gick ihop så perfekt..! Synd bara att det var en mättnadsbomb som hette duga, och bara några tuggor in var vi så fyllda på gränsen till illamående.

Men det var det värt, kan jag säga er! (Bästa med brookies: de är godast dagen efter). Vi tittade på den första Hunger Games-filmen i soffan, och sedan somnade vi inte förrän efter klockan 02. Lördagsnöjen!