Söndag med krabbelurer och kantarellstuvning

Igår, söndag, så vaknade jag upp redan vid sju och gick upp och plinkade på min dator. Drygt två timmar senare lufsade en söndagssömnig Emil upp ur sängen och jag fick möta honom med godmorgon-pussar i köket. Sedan satte han igång och stekte nutellafyllda krabbelurer till frukost!

Krabbelurer är pannkaksdeg som friteras i massvis av smör och doppas i socker. Dessa var även nutellafyllda, för att göra saken ännu bättre.

Mycket gott, men så otroligt sött och så jädra mastigt! Jag blev smällmätt på direkten. 

Både jag och Emil var så otroligt slöa denna dag. Vi varvade med att kramas i sängen och soffan, se på serier och blippa på respektive laptop. Och jag snapade när Emil tog en tupplur.

Jag svängde iväg och körde ett kvickt träningspass, och när jag kom hem kokade Emil upp en kantarellstuvning på de färska kantarellerna jag köpt från en kollega på jobbet. Det blev gratinerade i ugnen i mina egenbakta baguetter!

Just tiden i köket medan Emil lagade mat var så kärleksspäckad. Vi lyssnade på gammal nostalgipunk, jag gjorde en lyckorant om mina nya träningskläder och så hade vi hopptävling i köket. Och jag bara kände i hela kroppen hur mycket jag älskar den här killen. 

(och det verkade han göra också!)

Sedan åt vi våra kantarellsmörgåsar framför ett Thor-marathon (den nya filmen kommer ut snart!) och gosade. Sedan var jag toktrött vid 23 och somnade som ett litet barn. Dvs: Än så länge är det här bo-livet rätt jävla underbart.