Lösenord

onsdag, september 20, 2017

Mest frekvent använda ord på BUP: Fika

Sådärja. Jobbet rullar på, och jag stormtrivs. Dagarna flyger förbi, och från att ha tillbringat dagarna i en studiebänk och försökt lära in fakta, så får jag nu börja applicera min kunskap. Jag har patienter, jag auskulterar under testningar, jag får inblick i när jag har tillräckligt med belägg att ställa en diagnos och jag lär mig tusen nya grejer varje dag. Och alla de grejerna är intressanta.


Eller som min senaste snap. Mitt dagliga vokabulär har fått sig en rejäl befordran. Det roliga är att det ordet som används som mest frekvent: Fika. Här på BUP älskar vi vårt fika. (Plus, idag är det onsdag! Det betyder: gofika!)


Jag tränar vidare med spindlarna, jag läser på om patienterna, planerar utredning/behandling, har samtal, journalför, går på konferenserna, planerar min vecka..

Och förutom veckan ser jag nu även fram emot helgen!
På torsdag ska jag och Emil ska ha restaurangdejt (vår nya dejtkväll i veckan),
på fredag ska vi laga crêpes i vår nya crêpes-panna,
på lördag styrde vi upp att åka till Norpan och äta på Pizza Hut och
på söndag ska vi bara ta det lugnt och mysa.

57 kommentarer :

  1. Vad vore livet utan fika? Brukar ni göra så att ni turas om att baka till fikat, eller är det köpefika som gäller?

    Angående din försvunna blogggnista: jag läser din blogg dagligen, tycker att du är en jättecool och vettig person MEN för tillfället kan jag nog ärligt säga att jag inte har den tid och den ork som krävs för att investera i vår relation (för jag antar att man kan se detta som en relation?). Önskar verkligen att jag skulle ha det, men jag har fullt upp med studier och att hålla liv i mina andra relationer, och därför blir bloggen åtsidosatt och mitt engagemang blir väldigt halvhjärtad </3 Så utifrån detta har jag förståelse för hur du känner, och tycker att du ska göra det som känns bäst för dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det brukar vara köpefika, för det är så många som ska äta (runt 40 stycken).. Men jag tänkte nog baka surdegslimpor när det är min tur! Och köpa lite gott godis, såklart :')

      Jag förstår... Det låter så hos de flesta av er, tyvärr.. :/

      Radera
  2. Neeej, din blogg är den roligaste att läsa!! Alltid något intressant i kombo med fina bilder. Din blogg känns så äkta och mänsklig i ett hav av ytliga bloggar! Fortsätt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint sagt av dig, Fanny.. Tyvärr är det inte så lätt att hålla igång motivationen när ni inte tycker det är värt att skriva en rad ibland.. :/

      Radera
  3. Men neeej jag är här varje dag!! Är bara sämst på att skriva nåt 🙈 Sluuuta inte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker hålla motivationen uppe.... :*

      Radera
  4. Vad härligt att du trivs så bra på jobbet! Det är så viktigt. På mitt jobb så här vi endast en gemensam fika i veckan tillsammans med våra paramedicinare, läkare, chefer osv. Bara det att vi uskor och sskor får springa på patientlarm stup i kvarten medan dom andra sitter och har trevlugt. Så för mig är fika inte alls något som man längtar efter tyvärr.

    Jag förstår att du tappar gnistan och blogglust. Du delar med dig utav ditt liv och får inte den responsen som du borde. Jag är själv urusel på att kommentera, samtidigt som jag läser dagligen och tycker det är så spännande att följa. Jag har nämligen haft mitt första samtal med en kurator i fredags. Jag har ju inte haft någon kontakt sedan ätstörningsenheten för flera flera år sedan. Har funderat så många gånger på att skriva till dig på Messenger just för att är du så öppen mot oss som läser så är det en trygghet i att också dela med mig av hur man själv har det. Vilket inte har varit sådär jättebra på senaste. Men jag vill ju inte störa, såklart. Sen är det så tråkigt för när du skrev på ett inlägg om man kunde dela med sig av något roligt som man varit med om på senaste så.. kom jag inte på ett dugg som faktiskt känts roligt på senaste. Ska sluta babbla nu, vet knappt själv vad jag vill komma fram till..

    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uff, vad orättvist det lät..! :/

      Wow. Vad starkt av dig, Petra. På riktigt, så tycker jag du är så cool som tar itu med detta. Både du och jag har ju redan sedan länge en insikt i hur det är att må skit, och därför förstår jag även hur svårt det är att gå och be om hjälp. Som en förlust ibland. Men samtidigt lättande, liksom.

      Men babe.. Skriv gärna på messenger om det underlättar..! Och förlåt att jag satte igång massor av jobbiga tankar hos dig.. <3

      Radera
    2. Emelie jag menade inget illa emot dig, att du skrivit så. <3 Ville bara förklara hur jag kände :* jag älskar ju din bloggis. Har själv faktiskt funderat på att starta en ny, igen. Men också låst så man själv kan välja vem som kan läsa och inte. Men jag minns ju inte ens hur man gör en header nuförtiden.. :')

      Men tack fina! Ja det tog tid att komma till den punkten där man insåg att det behövdes göra något. Sedan kan jag inte klandra min vårdcentral för dom har endast en kurator vilket gör att det säkert kommer gå minst 3 veckor emellan samtalen. Men jag är glad att jag fått gå på mitt första och att det kändes bra! :)

      Alltså det är verkligen SÅ intressant att läsa om ditt jobb. Och dig och Emil. Plus all god mat du delar med dig av. Du har inte funderat på att skaffa en Youtube-kanal? När du lägger upp snuttar med rörligt material så är det minst lika kul att titta på som att läsa :)
      <3

      Radera
    3. Ja, och jag älskar när du skriver hur du känner! Även om det ibland är ett sorgligt samtalsämne .. :/ Haha, söte du. Ropa bara till om du behöver hjälp med bloggskapande!

      Minsta lilla kan göra så mycket.. Vad fint ändå att du har en realistisk syn på det och kan se det så moget och vuxet som du gör :') Det är rörande!!

      Men åh!! Jag har ju en youtube-kanal, men det är ju enbart för att göra små snuttar till bloggen.. Men kanske borde använda mig mer av den? Vad fint att dig att föreslå det! :*

      Radera
  5. Men åh, vad tråkigt att höra att du känner så! Jag försöker kommentera så ofta jag kan och upplever själv att det är relativt ofta, men förstår också om du - som ändå delar med dig så pass mycket av ditt liv - inte känner samma sak. Det blir på något vis en lite obalanserad relation mellan bloggare/bloggläsare då det är, upplever jag, svårt att "ge tillbaka" lika innehållsrikt och insiktsfullt genom kommentarer. Förstår du ungefär hur jag menar? Med det sagt vill jag gärna ge dig så mycket feedback som möjligt, för det förtjänar du verkligen (och behöver för motivationens skull)! Jag försöker själv kommentera då jag har "något att komma med", t ex en fråga, att du får utveckla mer hur du känner eller en personlig erfarenhet. Kan absolut försöka ge mer frekvent feedback som kanske inte alltid är lika insiktsfull (vet att du tidigare har sagt att det är OK med bara en smiley?).

    Jag verkligen hoppas att du vill fortsätta blogga (under förutsättningen att vi läsare kan ta till oss av din återkoppling), Emelie! Det är så fint att få ta del av din vardag, dina tankar och känslor. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Emma, du har verkligen gjort en kraftansträngning, och det syns..! <3 Det är bara synd att det blir så få när så många inte har tid/prioriterar/bara läser... Och jag menar, om man har tid att läsa har man väl oftast tid att skriva en kommentar? Det är så jag resonerar.

      Men jag förstår vad du menar med oömsesidig feedback. Jag tar till mig det, och JA, en smiley är mycket fullgod! Önskar jag kunde hitta en funktion där man bara kunde "like":a inläggen... bara det hade gjort underverk mot motivationen, tror jag.

      Tack för dina ord, Emma. Och stor kram! <3

      Radera
  6. Jag kan ju bara svara för mig själv, men mina eventuellt bristfälliga kommentarer beror nog på att du nu bytt liv liksom. Det var ju kärleken till Paris och rapporter därifrån som först gjorde att jag fastnade här. Ditt nya liv är svårare att kommentera, vi är ju dessutom så olika gamla och i så olika stadier i livet. Men, jag tycker verkligen om att följa vad som händer dig och Emil, det är absolut inte ointressant - tvärtom! (Jag skulle verkligen sakna bloggen om den försvann, men jag förstår dig om du tröttnar.) Och sedan kan man ju alltid hoppas lite på dina framtida Parisresor som en extra bonus :) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår vad du menar. Mindre att relatera till. :)

      Radera
    2. Skrev nyss en lång kommentar och lyckades trycka bort den. Gah... Nytt försök: Jag kan nog relatera till det mesta du skriver om eftersom jag själv, speciellt när jag tänker på yngre dar (har dock bra minne :), haft samma erfarenheter och känslor. Har alltså själv varit med om precis detsamma. Men sedan har jag ju levt många år med facit i hand och det innebär ibland att en kommentar skulle bli skeptisk/negativ om jag skrev ner min nutida spontana reaktion och det vill jag verkligen inte!!! Jag gillar starkt att din blogg uttrycker så mycket glädje, öppenhet och entusiasm. Det är härlig läsning och sina erfarenheter måste man ju göra själv! Därför väljer jag att kommentera när jag förhoppningsvis har något positivt att komma med. Hoppas du förstår hur jag menar. Din idé om en gillaknapp låter jättebra. Då visar man ju att man gillar det du skriver även om man kanske inte alltid själv kan relatera helt till innehållet. Så jag hoppas verkligen att du orkar fortsätta här!

      Radera
    3. Jo, det är sant, och jag förstår att det ibland blir en del oenigheter mellan oss på grund av det. Men samtidigt kommer vi inte heller uppleva samma erfarenheter, och ditt facit kan inte definitivt sägas spela mina livsfrågor... ;) Om du förstår vad jag menar. Men jag gillar din inställning där, och ska se om jag får till en reaktionsknapp. Blir nog svårt, men, jag får läsa på..

      Radera
    4. Det är klart att vi inte har identiska upplevelser, men de stora händelserna i livet med kärlek, förälskelser, jobb, flytt etc är nog i stort ganska lika för oss alla? Vi är unika på många sätt, men samtidigt inte. Jag tror och hoppas vi förstår varandra i det resonemanget och jag vill verkligen poängtera att jag g i l l a r att läsa om just dina erfarenheter! Har bara svårt att ibland kommentera "neutralt" och fåordigt (kanske märks...) och då avstår jag hellre från att skriva. Nu ska jag inte tjata mer om detta! Slutsats: fortsätt blogga! Uppskattas <3

      Radera
  7. Kära du!
    Så tråkigt att höra om din förlorade bloggnista. Jag hoppas att du lyckas upprätthålla den men jag förstår dig också - att få feedback och bekräftelse och samtal hör det ju så mycket roligare. Jag är ledsen att jag inte är en å frekvent kommentatör som jag kanske borde. Jag vill samtidigt inte kasta ur mig en fet bortförklaring och ursäkta mig, för det är ju inte ett schysst sätt att hantera det hela på. Jag vill ändå säga att jag läser varje dag med god behållning, och att jag ju gjort det sedan vi var best virtual friends typ 2007 (?). Livet är inte helt som jag hade önskat och det lämnar alltför lite ro och tid för att jag hittills har tagit i mig i kragen och visat mig tillräckligt ofta härinne, men jag har gjort ett försök på sistone med lite mer frekventa kommentarer, eftersom jag också själv tycker om det. Sitter aldrig med datorn dock, vilket komplicerar processen en hel del.

    Om det skulle bidra till en ökad gnista så kan jag göra en insats för att synas ännu mer här, om det är något du skulle ha glädje av? Jag har en stark känsla av nostalgi och härlig rutin till din blogg, som jag sade någon gång: att läsa här är en starkare rutin än att ta morgonens p-piller för mig, och det är klart att du ska ha något tillbaka. Jag vill dock inte lova något som en pojkvän som "lovar att skärpa sig från och med nu" och sedan efter två dagar är tillbaka i samma dåliga rutiner igen. Du måste helt enkelt känna efter själv, vad du tycker känns meningsfullt och värt. Men om jag kan bidra till fortsatt bloggande från din sida så är.det helt klart värt en insats från mig. Tours truly (ända sedan blodpuddingstiderna)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är så klok, Amandah. Din kommentar gör att jag känner mig så respekterad också - tack för det. Jag uppskattar det verkligen och jag hoppas kunna lösa det på ett sätt så att jag får motivationen tillbaka.. <3 Tours truly, talways :***

      Radera
  8. Aaargh! Yours truly, inte tours truly!! (Suck, det där med mobilskrivande alltså...

    SvaraRadera
  9. Jag läser inlägg efter inlägg och berörs varje gång. Tänker saker och konverserar med dig i huvudet. Men sen skriver jag aldrig. Jag förstår din icke befinnande inspiration utan gensvar. Men jag är mäktigt imponerad av dig och allt du tagit dig till och skapat. Det inspirerad och får mig att tänka ljust och glädjas åt dig.

    Nu är jag inne på min näst sista vecka på folkhälsoenheten i Kungsbacka. Mycket lärorik och inspirerande VFU. I somras jobbade jag iprincip varje dag på Lindex. Dagarna rullar. Inombords mår jag fortfarande ganska dåligt och ska faktiskt utredas. Vad det nu ska bidra med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hjärtat <3 Jag tror utredning kan göra mycket. Det kan ge underlägg för resurser som du kanske behöver just nu. Du är stark, du har klarat värre, Sara, och jag tror på dig. <3

      Radera
  10. NEJ NEJ NEJJJJJ
    asså neeeeej
    förlåt för att jag inte kommenterat på ett tag är såå stressad så mkt som händer etc,
    men en viktig prio i mitt liv är att gå in på din blogg och läsa!! det ger mig så mycket.

    ska verkligen ta mig tiden till att kommentera mer (liksom hallå det tar inte alls mycket tid)!!!
    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men söte <33 Jag ska göra allt jag kan för att hålla bloggnistan igång..!

      Radera
    2. och vi får göra allt för att hjälpa till med bränsle till den!! <3

      Radera
  11. Nej, sluta inte!! Jag är sämst på att kommentera bloggar, har hänt totalt ca 5 gånger under mina 10 år som frekvent bloggläsare men jag kan försöka bättra mig :) Jag har följt din blogg så länge och blir lika glad varje gång jag ser att ett nytt inlägg dykt upp, det skulle bli tomt utan uppdateringar om ditt liv! Känner mig lite obehaglig nu med tanke på att du inte ens vet vem jag är haha men när man läser en blogg känns det ju som att man lär känna personen, särskilt i en så personlig och välskriven blogg som din :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt fina ord, Maja - synd bara att jag aldrig får se mer av dem.. Hade så gärna lärt känna dig.. :')

      Radera
  12. Jag förstår din känsla! Jag har varit superdålig på att kommentera men jag har haft för mycket med jobb och massa nya elever och dessutom en ev. ny pojkvän=) Jag kan dock bli bättre på det för jag gillar ju din blogg! Förlåt för att jag varit en "otrogen" läsare <3 // Sandraemelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wooow... Vad härligt.. Men det hade jag ju velat höra mer om, HELA TIDEN. :'O

      Radera
  13. Fina du! Jag älskar din blogg. Din ärliga och humoristiska stil, dina tankar om stort och smått, ditt vardagsliv, blandningen av kärlek, äventyr och mat/godsaker. Samtidigt förstår jag att nu när du jobbar heltid, har sambo och har en stor flytt på gång har du inte samma förutsättningar att ägna dig åt bloggen som tidigare. Särskilt inte om du inte får så mycket respons... Hoppas att du hittar en lösning som känns bra för dig. Jag finns kvar som bloggläsare och på mailen såklart :)
    ...och alltså FIKA. Kan vara ett av svenska språkets vackraste ord? Alla borde ha det i sin dagliga vokabulär! Mellanmål kan slänga sig i väggen.
    Många kramar!

    SvaraRadera
  14. Neeeej vi finns här 😀 Jag kommenterar aldrig bloggar (förutom din ibland) så det är därför jag kommenterar så sällan :/. Men jag har lite förslag på inlägg jag hade tyckt var intressanta: Inredning ni planerar att köpa, era gemensamma och egna mål & drömmar, hur ni ser på framtiden tillsammans (barn, giftermål etc), guide på vad man kan göra och se i Nyköping, dina tankar om att inte längre bo i Paris eller Stockholm och vad du saknar med det 👐. Sen har jag förresten en liten fråga om det är okej: vad hände med Linnéa? Ni verkade ha så kul där ett tag men sen försvann hon typ.
    Avslutningsvis: snälla sluta inte blogga <333

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din inspiration, Emelie!! Ska spara ned ämnena och se vad jag kan göra. Mycket av det där kommer nog på rullande band, när jag känner att jag får motivation.. <3

      Och Linnéa.. haha.. ja.. Det visade sig till slut att hon inte var så en bra person. Och då insåg jag att jag inte vill ha en person som behandlar sina vänner illa, i min närhet. Så jag sade upp kontakten. Känns sjukt bra faktiskt, är så glad att jag inte drog ut på det. :)

      Radera
  15. Neej,inte sluta blogga! :( (såvida du verkligen inte vill blogga för du ska ju inte göra det för vår skull).
    Jag tänkte härom dagen på att jag gillar din blogg nu när det blivit massa vardagsinlägg. Jag gillade den innan också såklart. Men du var i Paris så länge att det kändes lite som vardag till slut. Nu när du jobbar känns det nytt och spännande att läsa om och få följa! Sedan borde jag nog sluta läsa bloggar tidigt på morgonen innan jobbet, för då är jag alltid så zombie-lik att det inte finns hjärnkapacitet till att orka kommentera :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, gör du? :') Så otippat, men det gjorde mig så glad..! Men ja... Försök <3

      Radera
    2. Japp, på riktigt! Jag är en riktig vardagsjunkie! Älskar att läsa om folks vanliga vardag :D

      Radera
  16. läser din blogg dagligen! Men tycker inte om att kommentera, känner mig så konstig då. Älskar att följa med i ditt liv och se alla äventyr och alla glassar ;) Plus läser alltid din blogg på mobilen och det är en jobbig funktion att kommentera...
    Blåser lite på gnistan så att den flammar upp igen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vi får se hur länge den flammar ;)

      Radera
  17. Vi finns här och läser med nöje! 😘 Ska försöka bli bättre på lite respons 🙌🏽

    SvaraRadera
  18. Jag tar åt mig..och lovar att bättra mig. Läser din blogg varje dag! En nyfiken fråga; saknar du Sthlm?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aw.. Tack Charlotte, det betyder mycket..! Och som svar på frågan: Faktiskt inte det minsta! Paris: Ja, så att jag blir gråtig ibland. Men Stockholm? Tänker inte ens på det.

      Radera
  19. Hej! Är verkligen ledsen över att jag kommenterar dåligt men jag mår så dåligt och har gjort det länge nu. En grej som har hänt det sista är att jag testat positivt på kokain utan att någonsin ha rört drogen. Går på utredning hos psykiatrin för mitt mående och drogtestas då och då. Har varit positiv på kokain flera gånger nu så nu remitteras jag till missbruksvården. Himla kul när man aldrig ens testat någon drog någonsin. Förhoppningsvis kan beroendemottagningen analysera mitt urin så jag får svar om varför det är såhär, jag blir ju orolig för att jag är sjuk på något sätt. Sen att psykiatrin tror att min ångest etc beror på ett drogmissbruk är inte heller kul, det gör att jag inte får hjälpen jag behöver...

    Oj vilket babbel det blev från min sida, förlåt. Ska kommentera mer framöver om du fortsätter skriva! Har nyligen köpt ingredienser till Emil-kakor förresten, de ska bakas framöver. Så spännande! Kram ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte vad jag ska säga, Marielle... Förutom.. Tack för att du delar med dig. Jag förstår att det måste vara en minst sagt förtvivlande period i ditt liv just nu, men det är så starkt att du vill dela med dig av det med mig.. <3 Jag önskar jag kunde vara ett större stöd...

      Och åh..! Kan du ta bilder och skicka till mig sedan? :')

      Radera
    2. Tack, vad snäll du är! Det hjälpte att bara berätta det faktiskt, ytterligare en anledning att kommentera flitigare. Har tänkt baka imorgon, lovar att dokumentera och skicka till dig! 😁

      Radera
    3. JA! Min adress är blademelie@gmail.com!!!!!

      Radera
  20. Anledningarna till varför jag inte kommenterat:
    - Kommentarsfunktionen på mobilen fungerar sällan och när jag trycker på publicera kommentar så försvinner allt jag har skrivit, vilket gör mig omotiverad till att kommentera längre texter om allt ändå bara försvinner.
    - Dina underbara inlägg väcker så mycket tankar och åsikter att jag skulle kunna skriva flera sidor om varje inlägg, vilket oftast leder till att jag inte skriver något alls istället
    - Ibland är det skönt att bara läsa
    - Tidsbrist

    Obs, detta är alltså inte ursäkter, men så du förstår varför kommentarerna uteblir..

    Dock! Så gjorde detta mig väldigt motiverad till att faktiskt börja kommentera bättre och faktiskt skriva ut mina långa kommentarer, jag vill ta mig den tiden och jag ska försöka använda datorn mer där kommentarsfunktionen fungerar bättre :) För är det något jag INTE vill.. så är det att du slutar blogga :*)

    /Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aww... Jag blev såklart väldigt berörd av din kommentar - både att du tycker det blir så ansträngande och irriterande att kommentera, men också det faktum att du faktiskt kan tänka dig göra den kraftansträngningen då och då... Åh... Vad du är fin, Caroline.

      Radera
  21. Jag blir jätte ledsen att du känner så. Som jag skrev redan i en annan kommentar - jag vet att ibland har jag fullt upp med annat, blir stressad ( som t.ex. den veckan som gått). Och då blir det så, att ibland kommer jag och ibland försvinner. Jag är jätte ledsen att det blir så. Och ibland har jag också sämre dagar eller veckor då jag känner mig misslyckad och olycklig och då vill jag inte kommentera. Jag vill inte vara bitter i kommentarer och jag vill vara glad för din skull, men ibland är det svårt för mig att vara glad överhuvudtaget. Jag hoppas att du förstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart jag förstår. Men det betyder inte att du måste vara glad i varje kommentar - verkligen inte. Ibland kan du bara ta detta forum som att skriva ut hur uselt och kasst du mår... Om det skulle hjälpa dig.. <3

      Radera
    2. Tack Emelie. Jag ska försöka, men ibland blir det mycket på en gång. Men jag kan försöka och se hur det kommer att kännas.

      Radera
    3. Ja, men gör det som känns bäst <3

      Radera
  22. Tråkigt att höra att du tröttnat på bloggandet :/ Tror många gillar att läsa dina inlägg även om de inte alltid kommenterar! Har inte varit inne på bloggen på flera veckor nu, så det är roligt att se vad du har haft för dig den senaste tiden.

    Ska jag vara helt brutalt ärlig så började jag följa bloggen för att du bodde i Paris och jag tyckte det var kul att se bilder därifrån... Så kanske har mitt intresset svalnat lite nu när du är i Sverige igen eftersom det är bilder ur en svensk vardag. Hoppas det inte lät helt fel! :) <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah... Det är ju en helt legit anledning. Då fattar jag att dina kommentarer blivit färre..

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)