Egenexponering och hemmagjorda hamburgare

Andra jobbveckan har dragit igång, och jag börjar känna stressen. På både det här negativa "nej oj vad har jag gett mig in i" och det positiva "åh så kul jag vill göra allt allt allt!".  Vilket är svårt, för jag varken kan eller borde göra allt...

I vilket fall så har jag nu mina 6 patienter, har flertalet psykometriska test att uppdatera mig på (det var ju trots allt typ tre år sedan jag lärde mig hur man administrerade dem), konferenser, journalföring, inläsning och annat trevligt. Det komiska är dock att en av mina patienter är spindelfobiker - och jag är själv fortfarande rädd för spindlar. 

Jag har således påbörjat en egenexponering med en korsspindel, som jag har i en burk på mitt kontor (jag kallar honom Lars-Göran; bonuspoäng till den som sätter referensen!). I förrgår tränade jag för första gången och när Lars-Göran nästan kröp på min hand så fick jag ett så starkt ångestpåslag att jag började skaka och gråta, helt oförväntat. Jag var visst räddare än jag trodde.
I slutet av träningen så kunde jag emellertid låta honom springa över mina händer och handflata i luften utan alltför hög ångest. Så det är bara att träna på! Inte kan jag väl annars bota min patient om jag själv är harig....

Tack och lov är inte hemmasituationen lika psykiskt tärande. Jag och Emil lagade hemmagjorda hamburgare häromdagen.

Hemmagjorda burgare med cheddarost, halloumi, potatisnät, sallad och barbecue-sås. 

Som var jättejättegod!

Fast det sjukaste hände med min halloumi - den smälte i pannan?! Har det någonsin hänt er? Utgångsdatumet var inte ens nära utgånget...


I vilket fall. Idag och imorgon har jag en PTP-utbildningsdag på hotell, där vi blir bjudna på fika/lunch/middag och dessutom spa/gym med övernattning! Allt detta varvat med föreläsningar. Jag kan inte klaga.