Lösenord

lördag, maj 13, 2017

Samtal om ex och sånt som är känsligt

Vissa av er kanske redan vet det - men ex har varit ett väldigt känsligt ämne mellan mig och Emil. Det har berott på många olika faktorer som kan härledas till tidigare erfarenheter, men mest av allt det faktum att dessa erfarenheter varit så pass olika att vi har haft svårt att relatera till varandra ibland. Jag med min polyamorösa bakgrund, och Emil med sitt tidigare seriösa men turbulenta monogama förhållande.

Speciellt har det krockat mycket på grund av att jag har, och gärna fortsätter ha, bra kontakt med mina ex och ser dem som vänner, samt har tillbringat läsåret med att skriva min examensrapport med Christoffer. Som motsättning har Emil inte alls haft intresse att ha kontakt med sitt ex, och än mindre förståelse för hur någon skulle vilja ha det. Det här är något vi arbetat mycket och länge på, att försöka söka förståelse för varandra och finna en trygghet, trots att våra tankegångar och förhållningssätt ter sig så olika.

När det här med Maxime kom upp på tapeten igen satte det igång tankar och känslor hos oss båda, som både är lätta att missförstå och misstolka. I samma veva tog Emils ex lätt upp kontakten igår, och det gjorde att vi ringde upp varandra vid midnatt för att kunna prata om det. Hur det kändes, vad det innebar, hur vi båda upplevde det.

Jag har alltid varit rädd att tala om mina ex, eftersom jag vet att Emil i vissa fall känner sig osäker när jag gör det. Det har gjort att jag dragit mig för att göra det - samtidigt som jag själv är ivrig att höra om hans tidigare förhållande och tycker det både är roligt och intressant att diskutera. Jag är nämligen inte det minsta svartsjuk - bara nyfiken. Under samtalet var det nästan som att jag försökte fiska information som inte fanns. Jag projicerade mina egna tankar om hur han kan tänkas uppleva nykontakten med sitt ex, och därför frågade massor av frågor och nöjde mig inte riktigt med svaren. "Men det här kan inte vara allt", resonerade mitt inre. "Visst saknar du henne? Det är mer än naturligt", och jag ville inte att han skulle vara rädd att prata om det för mig.

Emil blev irriterad för att jag fortsatte ifrågasätta hans till synes okomplicerade svar, och i slutändan insåg jag att det handlade mer om mig än om honom. Att jag själv är så rädd att uttrycka saknad eller uppskattning av ett tidigare förhållande (utan att för den skullen vilja ha det tillbaka!), att jag därmed tror att han också är det - och inte vågar berätta om det. När jag insåg det vågade jag även berätta om att Maxime försökt få kontakt med mig sedan jag flyttat till Paris, men att jag ignorerat och inte velat ta upp det med Emil. Det har känts irrelevant och som ett sätt att göra honom orolig och upprörd i onödan, utan att jag skulle få möjligheten att kunna trösta honom fysiskt.

Men vet ni vad? Han tog det som en kung.
Och det bevisade även för mig hur långt han och jag har kommit i den här diskussionen. Emil har växt så otroligt mycket, och kunde resonera både öppet, moget och kärleksfullt kring det hela. Jag blev så... jävla imponerad. Och lättad. Och jag kände mig som världens mest usla flickvän som inte berättat om det tidigare, och samtidigt så tacksam för att han var så förstående och tog emot informationen utan att döma mig.

Vi avslutade samtalet klockan 02:30 på natten, och jag tror min kärlek för honom växte tre centimeter efter det samtalet. Allt jag vet är att jag uppskattar allt i det förflutna - allt både han och jag varit med om; ex inkluderat! Men det finns ingenting jag uppskattar så mycket som att få vara med honom.

När jag vaknade upp på morgonen hade jag fått meddelande på snapchat.



Och jag vet inte riktigt hur, men på något sätt blir vi starkare och starkare ihop. Trots att vi är så långt isär. 

34 kommentarer :

  1. Åh, det måste ha känts som en lättnad för er båda? Glad att det gick så bra och att ni kan utveckla och bearbeta era olika erfarenheter gemensamt. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är helt vansinnigt faktiskt.
      PS. Kolla mailen! Fick ÄNTLIGEN tid att svara ordentligt <3

      Radera
  2. Vad fin han är din Emil. Jag är nog lite som du och vill veta om tidigare ex, sambon tycker inte det är viktigt och visar tydligt att han ogillar sådana diskussioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla är så olika. Det är både en tillgång och en nackdel, kan jag känna.. Men ditt ex, ogillar han det bara eller blir han rakt av upprörd/orolig av det?

      Radera
  3. Alltså wow. Vad fantastiska ni verkar vara som människor. Jag tänker att just avståndet är en nyckelfaktor till att ni växer som par då ni måste prata mer om saker och ting eftersom ni trots allt lever era liv på olika håll (även om ni såklart är tillsammas). Jag imponeras av att vi får ta del av er utvecklingsprocess, jag kanske framförallt Emils eftersom bloggen ändå är din och han tillåter dig beskriva hans perspektiv på saker och ting. Det ger mig hopp om min egen framtid :) Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klokt sagt!!! Nu när du säger det har du ju verkligen rätt, för det faktum att vi måste diskutera allting så utförligt och djupt gör ju att vi lär känna varandra på ett annat plan.
      Och det är rätt magiskt av Emil att våga dela med sig så - genom mina berättelser. Inte många som skulle våga det. Han är modig.

      Radera
  4. Intressant läsning. Jag känner ofta att en persons ex säger en del om en person, att det är en del av hur den personen har utvecklats och att det är väldigt intressant att beröra sådant... Känner liksom själv att jag har kvar drag av många av mina ex, t ex att någon av dem kanske format en viss värdering hos mig, fått mig att börja lyssna på en artist eller grott fram en ny vana hos mig, så tycker nästintill det är omöjligt att tala om mig själv utan att nämna hur andra (t ex ex) har format mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men verkligen! Ett ex har verkligen hjälpt en att växa, och det finns väl inget förhållande man inte lärt sig något av? Allting formar en, som du säger. Och ex är inget undantag. De för uppskattas för det de bidragit med också :)

      Radera
  5. Angående saknad efter sina ex - jag skulle faktiskt bli stressad och ledsen om min pojkvän skulle säga att han saknar sin ex. I min fall tycker jag att det är okej att upskatta vissa egenskaper hos en person och uttrycka det. Men saknad skulle innebära för mig att jag är otillräcklig. Att jag har inte vissa egenskaper som den andra personen hade och nu blir jag även jämfört med hen.
    Saknar jag min ex? Han hade vissa fina egenskaper och vi har fortfarande kontakt, men jag saknar inte honom. Jag saknar inte den tid vi var tillsammans och lite kontakt då och då räcker för mig.

    Jag undrar varför du tycker det är naturligt att sakna sina ex? Vad är det du saknar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här tycker jag är ett jätteviktigt ämne. Jag tycker nämligen att det är självklart att man kan sakna sina ex. Jag tycker det är helt naturligt, och inte alls en förmaning till ens nuvarande partner att hen är otillräcklig.

      Det jag tror att man måste skilja på i dessa stunder är skillnaden mellan SAKNAD och LÄNGTAN. Längtan än att vilja ha något, att tråna efter något, att något fattas. Att sakna handlar för mig inte om att någonting fattas - det handlar enbart om att man uppskattar något man brukar haft, men utan att för det vilja ha tillbaka det.

      Till exempel. Jag kan sakna hur det var att vara barn, på dagis, leka burken... Men det betyder inte att jag vill tillbaka dit. Det betyder inte heller att jag skulle vilja byta ut mitt nuvarande liv med Paris och psykologplugg för att leka burken. Eller att jag tycker att Paris och psykologplugg inte är lika bra som burken eller vidare otillräckligt.

      Sakna kan man göra om allt. Det handlar inte om jämförelser. Det gäller också att skilja på om man saknar FÖRHÅLLANDET eller om man saknar PERSONEN. Mina ex är fortfarande samma personer som innan vi varit tillsammans. Jag tycker fortfarande om, och kan sakna personen, utan att för den skullen sakna förhållandet.

      Jag hoppas du förstår vad jag menar. Men ja, det är helt naturligt att sakna sitt ex, om du frågar mig :)

      Radera
    2. Måste bara kommentera och säga att du förklarar dig så bra. Klokt och man förstår så mycket bättre hur du resonerar :)

      Radera
    3. Jag håller med Em :)
      Jag tror att jag förkopplar längtan välldigt starkt med framtiden och darför resonerar jag att man kan inte längta efter något som aldrig kommer tillbaka ( t.ex. barndom eller en person som är död), utan då känner man mera saknad ( som kan både vara en saknad utan att vilja ha tillbaka något, men även en saknad där man skulle vilja att det kommer tillbaka, men det går inte) - tänker jag fel? Rätta mig om jag blandar ihop något :)

      Radera
    4. Jag tror vi har lite skilda åsikter där.. :) Enligt mig KAN man längta efter något som i verkligheten aldrig kommer tillbaka - det handlar bara om att man skulle VILJA att det fanns i framtiden. I saknad finns ingen aspekt av framtid för mig, och i längtan finns det ingen aspekt av dåtid. Det beskriver bara uppskattning i två olika tidsrymder - längtan om någon man VILL ha, saknad om något man VILLE ha tidigare.

      Men saknad, som du säger, kan man ha både med längtan och utan. Men i de fall där saknad är utan längtan kring ett ex, så är det helt utan jämförelse med nuvarande partner. Det har inte ens något med partnern att göra, och därför ingenting denne kan ta illa upp över! :)

      Obs att detta bara är MIN syn på begreppen och är därför varken "rätt" eller "fel.. Men en otroligt intressant diskussion, visst? :D

      Radera
    5. Jag trodde att det kanske fanns någon psykologisk teori som säger att längtan är det och det och saknad är det och det, och att kanske min tanke var helt fel.
      Japp, det är super intressant att diskutera sånt tycker jag :)

      Radera
    6. Haha, inte alls! Vi alla definierar termer olika, och det finns ingen allmängiltig information om vad det INNEBÄR att sakna sina ex, eller om det skiljer sig från att längta. Det får var och en besluta för sig själv. :)))

      Radera
  6. Ni två är häpnadsväckande kloka och så ödmjuka mot varandra. Ni verkar ha sådan respekt mot varandra trots att jag förstår att det är känsliga områden att samtala kring. Ni verkar ha en så bra balans mellan er trots att era erfarenheter skiljer sig åt. Det är ganska häftigt att kunna föra en sådan dialog mellan varandra, visa respekt och ödmjukhet trots olikheter (men även likheter såklart) i tankesätt, erfarenheter och känslor. Om jag dessutom ska ta ut några filosofiska svängar så tycker jag att talets kraft är så otroligt häftig och viktig! Att vi liksom utvecklas och växer genom att sätta ord på tankar och känslor. Jag tycker att kommunikation är så otroligt viktig, både för att den andra ska få möjlighet att förstå hur en tänker men även att genom att själv verbalisera sina tankar så får en oftast insikter om sig själv och sin omgivning.

    Shit vilken lång och flummig kommentar men jag hoppas att du tar mig på rätt sätt och kan utröna något sorts resonemang i detta. :P Men summasumarum: Ni två är made for eachother! Emelie, håll hårt i Emil. Och Emil, håll hårt i Emelie! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cilla, du bara WOW:ar mig med din kommentar. Du sätter verkligen ord på något jag haft en KÄNSLA av så länge och du beskriver det klockrent. Så himla klokt. Som du säger, verbala yttranden gör en verkligen visare, fastän det är kunskap man redan visste "abstrakt". Det får en helt annan betydelse när det förklaras. Det är ju därför terapi är så mäktigt.

      Och du är ju så himla himla fin, vet du det? <333 Ska hålla i Emil så hårt jag kan! Så han blir BLÅ!

      Radera
    2. Åh, kram på dig! <3

      Radera
  7. Alltså ni är ju SÅ FINA!!! Ni är så bra ihop <3

    SvaraRadera
  8. Han tycker att det är något som tillhör det förflutna och inget som bör diskuteras idag...jag håller inte riktigt med..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller inte heller med. Det förflutna är ju en del av vad som skapat nuet.

      Radera
  9. Blir så imponerad av din och Emils relation, ni är så bra på att jobba på den känslomässiga närheten. Tror att det är sånt som gör att en relation utvecklas och att när den där första pirriga förälskelsen klingar av finns det en djupare kärlek som är mer varaktig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har verkligen avancerat på den fronten - till och med jag är imponerad! Vi har nästan bemästrat det här med att prata känslor utan att låta det gå oss över huvudet - sällan vi fastnar i en negativ emotion och inte kommer framåt längre. Och jag hoppas verkligen du har rätt... :')

      Radera
  10. Vad SKÖNT att ni redde ut allt! Ni växer och blir starkare för varje gång ni har djupa diskussioner, det är viktigt att vara lite oense ibland också. Det är det som stärker relationen. Vad duktiga ni är som resonerar så fantastiskt tillsammans! Kram! /JohannaW

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina du!!! Det är precis min tanke. Lite strul rensar relationsavloppet, liksom ;) ;) ;)

      Radera
  11. Vad skönt att han tog det så bra! Det känns som ni bara växer mer och mer i er relation, och utav varandra för varje dag som går. Fint! Men jag förstår att det känts jobbigt för dig att inte kunna prata om ex eller känna att du hålls tillbaka av att prata om vissa saker, som exempelvis Maxime. Jag är som dig, nyfiken på andras ex och är inte obekväm att prata om mina dejter/ex och hade själv tyckt det hade varit jobbig att tassa på tå kring detta ändå viktiga ämne. Det säger ju så mycket om hur man är, eller hur man ställer sig kring vissa dilemman eller frågor i förhållandet. Även om man haft ett jättebra förhållande eller ett jättedåligt så är det ju en del av ens historia, och som partner vill jag gärna få en liiiiiten förståelse eller hint om den även fast jag inte vill veta allt. Men skönt att ni kunnat börja närma er varandra i frågan i alla fall :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så himla rätt i vad du skriver, Elin. Tycker själv att det är så otroligt viktigt, berikande och nyttigt. Man lär sig så otroligt mycket om sin partner genom att få höra om ett tidigare förhållande, eftersom det i många fall även förklarar hur partnern instinktivt beter sig i detta.
      Jag känner dock att jag kan prata mer och mer om mitt förflutna utan att Emil blir orolig - som du säger, vi växer! Jag är så stolt!
      Men du är alltså inte det minsta svartsjuk heller? :)

      Radera
    2. Alltså när jag har sämre perioder i mitt mående kan jag märka att jag blir mer påverkad och svartsjuk än vad jag annars är. Men samtidigt blir jag mer orolig i min relation över lag. Jag förstår ju att det är osäkerheten i mig själv (det och självkritiken kommer som ett brev på posten när jag mår sämre.) och egentligen inte handlar om min partner. Men överlag tycker jag det är fantastiskt om man kan vara vänner med sina ex, så länge på att den jag är tillsammans med är helt klar på att det är ett avslutat kapitel :) Ja, det är fint hur ni växer samman och får mer och mer förståelse för hur ni fungerar, samt accepterar detta genom att diskutera och ventilera. Fint!

      Radera
  12. Jag har fått höra flera gånger att "gå vidare, nu släpper vi detta och lämnar det som varit". Men hur då? Speciellt om det handlar om något som man faktiskt mått dåligt över och som man blivit ledsen över. Jag avskyr att minnas vissa saker som varit både i min nuvarande relation men också tidigare i livet i både familjerelationer och pojkvän. Att inte känna att man kan ta upp det och prata om det med den man lever med tär så mycket ibland. Det är ett ganska jobbigt ämne för mig men somrigt så viktigt att prata om. Men jag sätter punkt här innan jag börjar grina.
    Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men älsklingen då!! <3333
      Det förstår jag måste vara så otroligt tärande, och svårt, och tungt.. Det är ju en del av att bearbeta det - att kunna förklara saker och diskutera dem med sin partner. Det förstår jag att det fattas dig, Petra. Jag tycker att du har all rätt att ta upp det, och jag tycker att du borde göra allt du kan för att han ska förstå hur viktigt det är att du har MÖJLIGHETEN att prata om det när du behöver det. För att må bra.
      Stor kram, min älskade vän <3

      Radera
  13. Förstår verkligen inte hur folk helt kan släppa kontakten med människor som de varit tillsammans med och varit kära i. Jag pratar inte med någon av mina ex men vi gillar och kommenterar ibland varandras inlägg på sociala medier, tycker inte det är konstigt även om jag har en ny relation idag. Jag är inte direkt någon svartsjuk person men tror faktiskt att jag hade tagit illa upp om min pojkvän umgicks med någon av sina ex regelbundet... Skulle få för mig att jag inte duger och att han vill ha henne tillbaka. Så förstår att det kan vara jobbigt för Emil just på den punkten, även om du inte ser dem mer än som vänner. Tror dock att det är bättre med en relation där båda fritt får göra som de vill, en fågel som hålls för hårt kvävs!

    <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag kan förstå hans känsla också, men jag kan inte tänka mig att sluta umgås med dem för *HANS* skull. Det blir liksom som att jag offrar en del av mig själv för att han inte är trygg nog i vårt förhållande? Det har jag svårt att hantera, och jag tror det skulle sluta som en negativ aspekt i vår relation. Som du säger - bäst är när både får göra det som dem vill, på sina villkor! annars är relationen inte helhjärtat, äkta och frivillig :')

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)