Lösenord

onsdag, maj 17, 2017

Pizzadejt på distans och Emelie-kaka

Dagen därpå vaknade jag upp med samma ångest igen. Extranyckeln var fortfarande borta. Suck. Jag har en sådan stark tendens att bli emotionellt överreaktiv när det kommer till småtjafs som egentligen inte är värda att angsta över, men ändå gör jag det. Som en borttappad nyckel. Det kan fasiken göra mig helt förstörd att ha tappat något, glömt något eller i sin enkelhet gjort fel.

Jag valde att använda hela morgonen och dagen för nyckeljakt. Jag började med att leta igenom hela studion, trapphuset, knackade på hos alla grannar på samma våningsplan för att se om de sett den. Sedan gick till métrostationen och anmälde den borta, gick till PAUL och frågade om de sett den medan jag varit där igår, gick samma väg som hem från restaurangen, letade i restaurangen (fann mitt paraply, men inte nyckeln..!), gick hem igen, pratade med métrobolaget igen (inte upphittad) och sedan insåg jag att jag gjort allt.


Jag erkände mig besegrad och jag insåg att dagen efter skulle jag vara tvungen att ringa till hyresvärden, stå för mitt misstag och för konsekvenserna. Ångesten låg mest i det samtalet faktiskt - att göra någon besviken och kanske upprörd, och dessutom att behöva lägga massor av pengar för att jag varit dum i huvudet och inte försiktig nog.


Men kvällen blev betydligt bättre. Jag vet inte hur, men Emil fick mig verkligen på bra humör genom sina peppiga, realistiska men fortfarande respektfulla meddelanden. Vi bestämde oss även för att ha en pizzadejt - fast på distans.

Emil stack och köpte pizzadeg och gjorde egen pizza, och själv köpte jag en pizzetta från vår favoritpizzeria. Sedan slog vi oss ned på varsin sida skärmen och åt.


Mmmm... Pizzaaaaa.... #manisk #hangup


Det må se konstigt ut att jag inte ätit kanterna, men det gör jag faktiskt.. I slutet. Nu ska ni få höra något halvt konstigt, kanske eventuellt äcklande: Jag sparar alla mina pizzakanter till slutet, och äter dem med smör. Det kan jag aldrig göra i Sverige (för att kanterna är så tunna och hårda), men här är de så fluffiga och tjocka så det blir som ett extra tillbehör!

Som minst förtjänade jag en efterrätt, och jösses, så jag peppat. Emils Emelie-kakor, som han förbättrat receptet på! Karamellkakor fyllda med kakdeg... Ser ni saltflingorna uppepå? Mmm, de är himmelriket!


Efter det såg jag vad jag trodde var sista avsnittet av Gossip Girl, men det visade sig att det fanns en säsong till. Attans. Eller tur. Jag vet inte, jag vill bara att Blair och Chuck ska bli tillsammans NÅGON JÄVLA GÅNG.

18 kommentarer :

  1. Fy för nyckeln hade hoppats att du skulle hitta den!

    Jag har precis plöjt alla sex säsonger gossip girl järn hemma :) hehe #mammaledig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr lyckas man ju aldrig, trots hur man försöker.. :(((

      Haha, vad tyckte du??? Och vad rekommenderar du härnäst, Mrs Expert??? ;)

      Radera
    2. Har inte sett så mkt. Innan Gg såg jag hela greys anatomy 12 säsonger 😅 Nu har jag precis börjat på girlboss :)

      Radera
    3. Grey's har jag tittat på ungefär hälften innan jag tröttnade, tyvärr... Girlboss... Intressant! Jag tänkte just påbörja nya 13 Reasons Why!

      Radera
  2. Åh jag förstår precis vad du menar, att ha koll på mina grejer är en del av den jag är så när något väl händer blir man lätt emotionellt överreaktiv (bra uttryck för övrigt). Hoppas så att det löser sig till det bästa för dig!
    Tycker ändå det är lite gulligt med pizzakanterna, att du tar tillvara liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så! Jag är alltid så ordningssam och ansvarsfull, så nu blev jag helt utom mig... Och tack, Em! Hahaha, inte slänger man väl bröd heller?! <33

      Radera
  3. Tråkigt det där med nyckeln, men jag tror att hyresvärden kommer att vara förstående. Det är ju sånt som händer liksom och du har ju verkligen gjort allt du kan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja... Det är så jag resonerade med mig själv också.. :) Tack!

      Radera
  4. Förstår precis exakt din känsla angående den borttappade nyckeln. Väntade nästan mig en liten tvist i slutet av inlägget om att nyckeln kommit fram. Undrar var den egentligen är :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, jag önskar nästan min blogg vore sådär filmisk så jag fick hitta på egna slut - då hade den definitivt kommit tillbaka!... Men jag med.. Har liksom drömt mig bort i tanken på att jag ska kunna "se" den i mitt inre var den är just nu, haha..!

      Radera
  5. Instämmer med ovanstående, förstår också känslan.. den är hemsk

    SvaraRadera
  6. Jag har aldrig provat att äta pizzakanter med smör men alltså nästan allt blir ju bättre med smör. Om jag just nu hade suttit i din lilla studio och ätit pizza med dig hade jag definitivt ropat "hit med smöret!" :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ÅH! Vilken enorm lust jag fick att du hade varit här och ätit med mig! Känner på mig att vi hade kommit vansinnigt bra överens ;)

      Radera
  7. Pizzakanter med smör låter faktisk gott. Måste testa någon gång! Och vad bra att hela historien med nycklarna slutade väl. Jag har också en tendens att jaga upp mig om något dåligt händer så jag tror att jag vet vad du kände.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det! Testa och skriv vad du tyckte :D
      Ja, jag gjorde verkligen det. Och det var så lätt att lösa... Suck. Typiskt mig! Vi får bli bättre på att hålla oss lugna, du och jag :)

      Radera
  8. Den där kakan, jag måste ta tummen ur och testa snart! <3 Hur kom Emil på receptet från första början? Låter ju som en miljonide!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, JA GÖR DET. Och snap:a resultatet (det har andra gjort!!). :D Hur Emil kom på receptet skrev han i senaste frågestunden, kolla här!

      http://sockerskrin.blogspot.se/2017/03/emil-svarar-med-emelies-kommentarer.html

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)