Fast först hade jag ett annat ärende att ta mig an. Kommer ni ihåg att jag hade simlektion med en brittisk gosse? Mamman i familjen hade mailat mig tidigare under veckan och frågat om jag ville vara barnvakt. YESPLEASE. #barngalen
Dessutom bodde de här, i den här förtjusande lilla innergården. Jag ville typ dö här.
TÄNK att få bo såhär?! Hade givit mitt högerben för det.
Jag fick ta hand om de yngsta gossarna, 4 och 6 år gamla, i två timmar mellan 14:30-16:30. Vi hann knappt blinka innan tiden försvann iväg, för vi hade massvis med leksaker att leka med. Vi pusslade, byggde kuddfort, lekte kung-och-tjänare och gosade. Pojkarna älskade att gosa, och kröp gärna upp i mitt knä så jag kunde smeka dem över rygg och nacke. Älskar gos.
När modern kom hem så satt vi och snackade i 45 minuter om hur allt gått, och allt runtomkring. Jag berättade om Emil, min kärlek till Paris, jobbet på boulangeriet, sommaren, och även en hel del om autism och ADHD bland barn (hon var ytterst intresserad!).
Vips, så hade tiden flugit iväg och det var dags att möta en del av gänget för en apéritif! Först var vi sju stycken - Daniel, Kate, Barbara, Franck, Sarah och Éric. Och det här med gruppbilder, alltså. Helt jävla hopplöst. (Ser ut som att jag helt missat var kameran är och stirrar in i Barbaras kalufs??).
Vi beställde alla in en drink och helt plötsligt var vi ett ännu större gäng! Coco med flickvän, Gabriel och Simon kom dit också.
Men alltså.. Snacka om att det var svårt att dricka alkoholfritt i sällskapet. Om det inte var den ena så var det den andre som hetsade om att jag skulle dricka en alkoholhaltig dryck. "Men du måste ju!" eller "En liten sipp bara?!" eller "Kom igen, ta något bara!" haglade över mig, och jag stod fast vid att "nej, jag dricker inte."
"... Dricker inga svenskar, eller?"... "Inte denna svensk."
Vid 22-tiden började vi röra oss vidare för att äta middag, och möttes upp på Indiana vid Denfert-Rochereau. Vi slog oss ned, beställde mat (kyparen retades över min dialekt och min bedjan om att få extra bröd till maten - med smör! - och alla skrattade gott. "Vill du ha en croissant också? Och lite sylt? Är det frukost, det här?" Till och med jag skrattade).
Trots att jag till 99% nekade alla alkoholhaltiga hetsningar, så drack jag ändå mer alkohol under denna kväll än under hela mitt liv (vilket förvisso inte är så svårt eftersom hela min livskonsumtion sträcker sig till fyra sippar totalt). Exempelvis smakade jag lite på Kates vodka-monster (som bara smakade monster), fick en sipp rödvin av Éric.
Bilderna är lika suddiga som min hunger vid denna stund. Klockan 23 - middag? Japp, i Frankrike.
Jag åt en chili con carne med extra bröd (och smör......) och den var tokgod. Var så sjukt sugen på chili, dessutom. Kittlade fint i kistan!
Så satt vi och pratade, skrattade och högen gick i omgångar ut på rökpaus. Helt plötsligt vänder sig en person från bordet bredvid och frågar "Vill du ha den här glassen? Vi råkade få in en för mycket, och vi orkar inte äta upp den.".
... EHJA!
Dessutom var det två kulor Ben & Jerry's Cookie Dough?! Är det ödet eller är det ödet?!
Det var inte det enda vi fick gratis - bartendern tyckte tydligen vi var ett roligt gäng, så vi fick alla in någon isig, söt och syrlig drink till bordet det sista vi drack. Jag märkte ut handen som ett nekande när han ställde fram drinken åt mig, men sade sedan "oroa dig inte, det är väldigt väldigt lite alkohol i.. Bara en gnutta.", och då bestämde jag mig för att smaka den.
Och det ångrar jag inte, för den var riktigt god! Drack nästan halva.
Resten av gänget var peppade på att gå ut och dansa - klockan var närmare 01 på natten och två av den skulle börja jobba vid 04, två andra vid 07, en annan vid 10 och jag som senast vid 11. Trots detta var jag den enda som inte hängde med ut och dansade, utan fick skjuts hem och gav bises till alla mina fina kollegor. Hem och kröp ned i sängen och somnade nästan direkt.
Annorlunda, men omväxlande rolig kväll, måste jag säga! Vår första riktiga AW med jobbet, dessutom!
Du har ju pratat gott om dina kollegor och skrivit att det är en kul stämning på jobbet men jag blir irriterad på dem för alkoholtjatet. Det är oartigt och barnsligt att hålla på sådär. Hoppas verkligen att deras positiva sidor väger över.
SvaraRaderaDrog dock äntligen lite på munnen när du berättade om att det är helt normalt att äta middag först vid 23. Min lillasyster bodde flera år i Italien och brukade bli retad för "Swedish dinnertime" när hon var hungrig vid 19-tiden :)
Jag blev också riktigt stött faktiskt. De är så fina människor annars, men deras kultur främjar verkligen alkoholhets. Ett stort minus, tyvärr. Men tur nog är de trevliga annars - kanske inga *vänner för livet* men roliga att umgås med och snickesnacka med när man säljer baguetter :)
RaderaHahaha, jag är precis som din syster då! För här är jag hungrig vid 18-19, och ingenting är öppet, i princip....
Låter som en riktigt härlig kväll! (men nog är det märkligt egentligen att bli så tjatad på om alkohol...) Du verkar hur som helst ha kul kollegor! Mål t i d s - vanorna är sannerligen avvikande från de ordinarie svenska. (Och Spanien är t o m snäppet värre ;)
SvaraRaderaSnäppet värre i Spanien? Berätta, hur är det där?
RaderaOch ja, jag har riktigt kul med kollegorna, även om jag blev redigt störd stundvis under kvällen ;)
Har lärt känna spanjorer vid olika tillfällen och ett tydligt exempel är nog när vi campade i Hendaye några kilometer från gränsen till Spanien. Våra campinggrannar var spanjorer, dock vanligtvis boende i en förort till Paris, med släktingar i Spanien - bara några kilometer bort från campingen. Men! De valde att bo på den franska sidan för att slippa äta middag med släktingarna kl 23 på kvällen ;-)
SvaraRaderaSå intressant..!
RaderaTråkigt att det hetsas så mycket om alkohol när de vet din inställning till det hela.. Men lite kul att du hittade något en drink du faktiskt gillade ändå. Ser riktigt god ut! Ahh.. längtar tills det blir varmare ute. Är sååå nice med fruktiga, kalla drinkar på sommaren och är de lite svaga kan man dricka fler. Yum! 😋
SvaraRaderaHaha, ja, har du druckit en liknande drink?? Du är lite av partyprisse, har jag sett, så jäkla kul att följa dig på snapchat när vi har så olika liv! :D
RaderaJag blir alltid så fascinerad över barnvaktande och aupairjobb för att jag själv ofta känner mig osäker när jag umgås med barn. Det har blivit lite bättre med åldern (min alltså...) men jag kommer nog aldrig bli så bekväm som du verkar vara, tycker alltid det verkar så fint! Och jättekul att du fick så bra kontakt med familjen att de hörde av sig igen och frågade efter dig.
SvaraRadera/Minna
Hur menar du att du blir obekväm, då? Är det för att du har svårt att kommunicera med det?
RaderaOch ja, jag tycker verkligen barn är så himla gosigt! Ser fram emot egna, och hoppas jag får träffa dessa mer :D
Hm, jag vet inte vad det beror på eller hur jag ska förklara... kanske är det ovana, att jag inte har syskon. Eller att jag hade det svårt själv som barn och blir påmind om det när jag träffar andra barn och tar omedvetet avstånd. Jag vill verkligen ta mig över den där gränsen och osäkerheten för barn är fantastiska och roliga att prata med. Och jag är teoretiskt engagerad genom att jag läser kurser om barn som far illa och utvecklingspsykologi och blir väldigt berörd av det, så den motsättningen i att inte känna mig trygg i det faktiskt mötet med barn känns rätt jobbigt (och inget jag brukar prata om, för jag blir rädd för att det ska missförstås som att jag har något emot barn, och så är det inte. Det är jag som har olösta grejer med mig tror jag). Eh ja, det här blev ju långt och personligt, men å andra sidan är du också det med ditt liv <3
RaderaMinna
Jag förstår att det måste kännas väldigt kluvet för dig. Att du också blir rädd att diskutera det eftersom du inte riktigt själv förstår det. Det är ju bara en känsla du har. Men vet du hur man lättast överbryggar sådana känslor? Genom att möta dem, face on, och bara köra. Lite om lite kommer obehaget luckras upp, för alla rädslor vidmakthålls ju enbart genom att man aldrig utmanar dem.. ;)
RaderaTack för att du delar med dig. Det känns verkligen bra, eftersom det blir så ömsesidigt mellan oss då. <3
Mm, jag tror inte alltid på kbt och exponering som lösning, även om det är bra ibland. Jag behöver ofta förstå också, men det kan såklart gå hand i hand med att göra saker konkret, att aha-upplevelsen om varför jag har vissa känslor kommer när jag är i de svåra situationerna. Men för mig räcker det oftast inte att bara göra om det är något mer komplext, risken är att rädslan blir ännu värre för att jag inte kan hantera det som händer. Hoppas du förstår vad jag menar, att jag inte dissar ditt förslag ;)
RaderaFörstår att det känns bättre när du får lära känna oss lite, det är så lätt att vara lat och bara läsa och sen gå vidare och inte tänka på att du ger jättemycket av dig själv och inte vet hur det landar och vem som läser. <3
Minna
Nej, jag förstår absolut vad du menar! Jag har bara alltid haft upplevelsen att den kognitiva insikten kommer i och med beteendeförändringen. Men så är det kanske inte för alla, och inte alltid i ditt fall. Och det ju faktiskt dig vi pratar om här ;)
RaderaOch du har helt rätt i det. Det känns mycket bättre nu när jag fått prata mer med er. Hoppas det håller i sig!
<3
Radera