I tisdags, efter att ha kodat den sista intervjun (... det är nu den tematiska analysen börjar!) så valde jag att belöna mig själv genom att ta mig ut på en promenad. Så jag lämnade Kottis och min gosiga säng, slängde iväg en snap och tog mig ut!
Först gick jag uppåt, mot norra Saint-Germain-des-Prés. Hade lite ärenden att göra på banken (i och med min första bageri-lön, tjoho!) och valde att gå förbi en restaurang som jag alltid velat testa, men som jag alltid känt är lite för dyr...
Tog en sväng förbi en av terukos favoritplatser....
Förbi PAUL utan att kika in (orkade inte med att göra bises till alla, haha #introvertproblematik). Gick ned mot Notre Dame.
Vid Notre Dame hade våren börjat komma. Precis när jag gick där började klockorna klämta från den vackra katedralen, och jag hörde fåglarna kvittra mellan klockans slag.
Påskliljor, se!
Jag hade ännu ett uppdrag för dagens promenad: Att hitta en kruka basilika. Det är något jag saknar så oerhört - att ha en kruka som jag föder upp och som jag använder till min matlagning/smörgåsar under året. De har inte funnits att köpa, förrän jag nu hittat en (visserligen svindyr sådan) kruka. Nu jävlar ska det bli bolognese/tomatsåser/mozzarella-tomat-basilika-smörgåsar!
Sedan fick min nya kompis följa med mig under resten av promenaden.
... Som såg ut såhär! Lite mer än 2,5h blev det totalt, och lyckades svänga runt i både 5:e, 13:e och 14:e arrondissemanget.
När jag kom hem lade jag mig i sängen med Kottis direkt, bombade alla på snap med mina bilder och bloggade. Vid 18 var det meningen att jag och Timo skulle ut och ta en drink, men när servicen var rent utsagt förkastlig gick han och jag och hämtade en varm, rykande baguette tradition från mitt boulangerie istället.
Vilken jädra livslycka att traska på Paris gator, slita loss toppen av baguetten, se hur den varma röken lyften från baguettens fluffiga inre och smaska i sig himmelriket i brödform, både knaprigt, mjukt och saftigt. Mmmm.... (Visste ni förresten att jag råkat förstöra Emils uppfattning om baguetter? Han tycker inte längre om dessa man kan köpa i Sverige #skummadrassbaguette).
Sedan åt jag världens godaste kvällssmörgås pratade på Skype med Emil, blev lite ledsen för att jag var trött/stressad/saknig av mig och sedan somnade jag inte förrän 2. Åh.
Tack för härliga bilder! Vet du vilken känd person som bodde i våningen högst upp i hörnet i byggnaden där Le Bonaparte ligger? (Extra (idiot)info: på Rue Bonaparte ett par kvarter ner mot Seine köpte vi rosa och mörklila sidenlakan för typ 40 år sedan :))
SvaraRadera- Första gången vi såg Place Fürstenberg var av en ren slump. En varm mörk sommarkväll kom vi från mörka gator och stod plötsligt där! Det var som en hägring med denna milt upplysta plats, som ett sagolikt rum i verkligheten. Helt okänt för oss innan, men det var en riktigt omtumlande upplevelse faktiskt.
Jag måste erkänna att jag googlade för att ta reda på vem kändisen är, och antar att det är Sartre och Beauvoir som du menar? Åhåh, det visste jag inte!
RaderaLakanet hade jag inte heller någon aning om (finns lakanen fortfarande?), men just historien om Place Fürstenberg har du berättat förut! En sådan härlig upplevelse det måste varit... :')
Misstänkte att jag upprepade mig,inget att göra något åt... I yngre dagar läste jag en hel del av - rätt, guldstjärna till dig för mödan - både Sartre och framför allt Beauvoir. Har ca 10 böcker av henne ( en francais) i bokhyllan. Kan fortfarande rekommenderas!
SvaraRaderaNja, troligen finns inte lakanen längre. Vi gav bort dem för länge sedan (de var så halkiga !)och nu har nog tiden gjort sitt vad dem beträffar. Men minnet lever, det är huvudsaken!
Spännande! Tyvärr har jag inte kommit in i mitt läsmode gällande franska än - jag föredrar att mest prata det!
RaderaOch jag förstår, silkeslakan låter rätt halt... Jag vill hellre ha mjukt än lent, faktiskt, när jag ska sova. :)