Lösenord

torsdag, mars 23, 2017

Dagens bakelsedisk med Éclair Banane

Jobbet sträcker sig fortfarande 3-4 dagar i veckan, och det är en av veckans höjdpunkter. Att dra på mig förklädet, ställa mig framför disken av varmdoftande frestelser, bemöta kunder med ett leende och ett "Bonjour Madame/Monsieur !" - det gör mig så glad.

Dessutom kommer jag så bra överens med min chef och mina kollegor. Min chef speciellt, eftersom hon alltid ser till att jag är ledig de dagar som Emil kommer på besök. (Dvs: ledig i helgen!).


Denna dag kom jag in efter lunchtid, vilket betyder att lite av bakelsedisken redan var länsad. 




Så roligt, även för mig, att se hur bakelserna skiftar beroende på dag och säsong, exempelvis. Vi har nu fått in en éclair banane (lääängst till höger, de två första), och en stor chokladmacaron (tredje från höger, de två första). Ymnigt nyfiken på att testa dem båda...


11 kommentarer :

  1. Alltså vill typ testa allt?? hade gått upp tjugo kilo om jag var en vecka i paris.

    SvaraRadera
  2. Jag kräver en close-up på 'eclair banane:en när det blir dags för avsmakning! Svårt att se den ordentligt där den ligger och trängs med alla andra godsaker. (Du brukar vara bra på närbilder vid bakelseprovning så jag är egentligen inte orolig :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det ska du allt få - så fort jag får tillfälle att prova den i alls in prakt..! Och tackar tackar, komplimanger för hur jag tar bilder till bloggen uppskattas alltid ;)

      Radera
  3. Håller med ovanstående talare! Förstår inte hur det skulle gå till att låta bli att smaka på allt gott när man står och säljer det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, det handlar väl om att jag inte FÅR smaka... Alltså, det ska ju säljas.. Haha! Men visst är det väl så att om det kommer en batch med nyyybakta, varma, pain au chocolat, att man smyger en till personalrummet och avnjuter vid rasten.. När saker är varmt och nybakt kan man liksom inte låta bli! Men om jag hade tagit en bakelse hursom mitt i service och börjat äta hade det varit kalabalik, haha!

      Radera
    2. Haha jo det förstår ju jag också xD Tänkte mer på att man liksom paxar en och lägger undan till senare hela tiden när man säljer något gott. Din plånbok hade blivit tunnare i takt med att du blev rundare ;)

      Radera
  4. Åh Emelie! Nu har jag läst ikapp en hel drös med inlägg och fått se en massa bilder som gjorde mig på bra humör. Hur hinner du allt? Hur orkar du allt? Eller är du en person som får energi av andra, av världen? Själv är jag en sån som gärna gör saker men som sedan måste gömma mig hemma för att hitta energi igen.
    Hoppas det kommer kännas bättre snart, kanske att Emil kommer kan göra saker lite klarare? Om det är oro för framtiden och hur saker ska bli. Själv har jag en tendens till dissociation när något blir överväldigande (känslor, yttre stress, vad som helst).
    Så fint att du trivs med jobbet! Jag hoppas att du får fina Parisdagar och en jättebra helg med Emil. Kram!
    Minna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hinner allt?.. Ja, jag hinner väl egentligen inte så mycket mer än att plugga, jobba och någon promenad då och då? Och där har du faktiskt helfel, för jag är en introvert som heter duga!
      Blir helt utmattad av att umgås med folk för länge, och behöver flera dagar att ladda batterierna efteråt. Det är det mina kvällar i till för, när jag ligger i sängen och ser på Netflix och dricker te - minst 5 kvällar i veckan! Annars orkar jag inte med vardagen. Men när jag väl då gör saker, som du säger, så älskar jag det ju..

      Ja, jag tror nog det. Han kommer om 10 timmar, mitt hjärta, och åh vad jag längtar!
      Dissociation, hur yttrar den sig? Hur länge håller det i? Hur hanterar du det? Jätteintressant ämne, och jag hoppas det inte är för känsligt att prata om.

      Stor kram, Minna! <3

      Radera
    2. Hm, dissociation... det är lite olika. Men ofta så som du beskrev, med overklighetskänslor både i kroppen och tankarna. Att jag är utanför mig själv och ser hur mitt liv utspelar sig, eller att allt runt omkring känns overkligt. Ibland väldigt konkret, som att min hand mot soffan känns helt konstigt och främmande. Ibland mer som ett dimmigt surr i huvudet som gör att det blir svårt att lyssna och svårt att prata.
      Förut tyckte jag det var läskigt, det är ju väldigt obehagligt att tappa kontrollen. Nu är jag rätt van, har trix för att "komma tillbaka" snabbare och jag ser det som ett försvar eller en varning, som vilket stressymtom som helst. Att min hjärna säger "nu har det blivit för mycket, nu måste du vila".
      Jag går i en krävande terapi, och där händer det rätt ofta när vi pratar om något svårt som jag kanske inte helt är redo för, eller att det blir för svårt en bit in i samtalet.

      Det kanske inte alls var det som du upplevde, det vet ju inte jag något om. Jag bara kände igen mig så mycket i din beskrivning.

      Hanterar ja... nu hjälper det ju att jag inte blir rädd längre, att jag vet vad det är. Men konkret lite som du gjorde faktiskt, att röra mig, göra konkreta saker. Jag fastnar bokstavligen och kan inte röra mig alls, och behöver bryta det genom att tex vifta på fingrarna. När det värsta är över försöker jag typ diska, gå ut, dricka te. Liksom få igång kroppens känsel på olika sätt.
      <3
      Minna

      Radera
    3. Det där med introvert, spännande vilket intryck en kan få av att läsa en blogg. Jag tycker du träffar folk och är ute och far "hela tiden", men det blir ju såklart fler bilder kring det än när du ligger i soffan (även om det också finns ibland).
      Minna

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)