Lösenord

lördag, februari 11, 2017

Första examensintervjun, favoritglass och hela känsloregistret på sju timmar

I torsdags hade jag min första examensintervju inbokad. Alltså, som ni vet är jag här i Paris först och främst för att avsluta mitt examensarbete, vilket innebär en jämförelsestudie kring synen på ADHD i Frankrike/Sverige. Hittills har jag fem franska psykiatriker/psykologer inbokade för intervju, och i torsdag skulle första intervjun gå av stapeln.

Jag var toknervös. Tänk om hen pratar så fort att jag inte hänger med? Tänk om hen använder fackspråk som jag aldrig hört talas om? Hur ska jag fråga om vi inte förstår varann? Tänk om hen inte förstår mina frågor? Hur ska jag kunna transkribera allt om jag inte förstår vad det är hen säger/vilka ord hen använder? Tänk om jag inte kan stava det hen säger? Tänk om jag inte kan översätta ordentligt? Tänk om studien bara blir ett stort jävla misslyckande för att jag inte kan franska tillräckligt bra?!

Det där var bara en bråkdel av mina huvudbry. 
I vilket fall som helst åkte jag dit, satt på en ADHD-mottagning i 30 minuter där barnen sprang omkring och skrek hysteriskt i korridorerna (stereotyp realiserad? oh yes. tur att jag redan vet så mycket mer om diagnosen än att döma.). Intervjun som jag estimerat till 40 minuter tog bara 20 minuter, och förutom att jag kände mig dumförklarad x antal gånger så förstod jag i princip 90% av allt hon sade och fick ut riktigt bra information till studien! Om ni bara visste!

När jag gick ut från sjukhuset andades jag ut, skrev direkt om hur det hade gått och började traska hemåt. Vilken lättnad! En intervju klar - fyra kvar.



Jag ramlade förresten över ett Pizza Hut, och då högg det genast till i hjärtat och jag tänkte på den delen av det som är kvar i Sverige.


Fortsatte gå...


Gick ned Avenue Gambetta... 


.. och kikade in lite snabbt vid Place des Vosges. 




Zick-zackade mig igenom Le Marais...


Och tog mig vidare genom ön Île Saint-Louis över floden till min rätta stadsdel.


Innan jag kom hem kilade jag snabbt in i affären - köpte middagsingredienser och råkade även komma ut med en gammal favorit. Trots att sortimentet på Ben & Jerry's är så tunt här i Paris (de är mer intresserade av Häagen-Dazs) så är jag glad att de har min favoritsmak.


Väl hemma kalkylerade jag ut vägen. Det tog runt två timmar att gå, och var ungefär 7,5 km. Helt okej ändå, för att vara en mulen pluggdag.



Väl hemma kopplade jag upp mig på nätet, började Skype:a med Emil och vi lagade middag tillsammans. Han gjorde tagliatelle och köttfärssås, och jag gjorde mozzarella-tomat-basilika-smörgås på olivbröd.



Sjukt fantastiskt gott faktiskt.


Sedan pratade jag och Emil, massor massor. Vi gick igenom hela känsloregistret; från att småprata och diskutera vardagsting med varandra, till att må dåligt och sakna varandra, till att bråka och bli irriterade på varandra, till att vara kära och älska varandra, till att bli kåta och ha sex med varandra... Typ så många olika känslor en kan hinna med på ett 7 timmar långt Skype-samtal.


12 kommentarer :

  1. Vilken spännande studie!!! Modigt av dig att utmana dina rädslor så. Det är ju det som sägs visserligen, att i utkanten på sin comfort-zone så sker de flesta underverk. Ska bli spännande att följa hur det går :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Sara... Jag själv vet nog inte riktigt ännu vad jag tagit mig in i, men sakta men säkert börjar jag bli varse, haha..!
      Och du har ju rätt på ett sätt. för fan vad jag ska klara det här!!! <33

      Radera
    2. Jag tvivlar inte en sekund på att du inte kommer klara av det!! <3

      Radera
  2. Det är otroligt imponerande det du gör. Att utsättas för facktermer på ett främmande språk är -HU!!! Min erfarenhet är av ett mer fånigt slag... Har under många år tvingats föra talan/läsa facktidningar på franska för min man rörande detaljer till husbilen vi hade och detsamma för sonen, men då om mountainbike (vtt, vèlo tout terrain. Se, jag minns! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, teruko. Det betyder mycket att höra - speciellt från dig som redan har en del kött på benen.
      Haha, du menar annonser och dylikt för att köpa? Och hur kom det sig att mountainbike:n hade franskt ursprung??

      Radera
  3. Vilket intressant ämne du har valt för ditt examensarbete! Är du klar med de svenska intervjuerna redan? Har du redan nu upptäckt några skillnader mellan Sverige och Frankrike? Sedan undrar jag också över den där stunden på Skype när ni blev irriterade på varann och bråkade lite. Blir du illa till mods över sånt och försöker undvika det? Eller tycker du att det hör till ett förhållande att det blir groll ibland?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De svenska intervjuerna görs parallellt - och det är faktiskt Christoffer som håller i dem just nu! Jag gör fem i Frankrike och han fem i Sverige. Himla roligt arbete, faktiskt. Gissar att många likheter/skillnader kommer växa fram under analysen sen, men den ska vi inte börja med förrän alla intervjuer är klara.. :)

      Bråk? Alltså, givetvis tycker jag det är jobbigt och sorgligt att vi blir oense, men jag ser aldrig bråk som något negativt i förlängningen. Jag tror att bråk är nyttiga och naturliga att ha, och man lär sig något av VARJE samtal. Visst, man kanske inte ska tala helt i affekt och vara utom sig när man diskuterar, men så länge man kan hålla normal samtalston och argumentera för sin sak, förklara sitt perspektiv men ändå respektera motpartens, så tycker jag ofta att alla disputer leder till något (som minst att man lär känna varandra bättre!). Därför känner jag alltid en lättnad efter varje konflikt eller samtal jag och Emil har, för det känns som att vi utvecklas - både som personer och som par. Så jag är verkligen inte den undvikande typen, jag välkomnar att diskutera oenigheter :)

      Radera
    2. Vad spännande! Hoppas att du berättar sedan vad du och Christoffer kommer fram till. Och intressant också att du har en sådan avslappnad inställning till konflikter. Jag är lite mer kluven fast just den sortens diskussion som du beskriver, när man tycker olika men kan uttrycka sig lugnt och respektfullt kring det, är jag positiv till.

      Radera
    3. Det klart jag ska göra! Fast det blir nog inte framåt juni som vi faktiskt kommer att vara klara med rapporten.. :)
      Och ja, jag har fått uppfattningen om att du är lite mer konflikträdd än vad jag är. Är du rädd att personen framför dig ska bli så arg att hen stormar iväg? Att hen inte uppskattar disputerna och börjar se negativt på dig? Gissar att du helst vill att allt ska vara SÅ BRA DET BARA GÅR hela hela tiden? #missionimpossible #nicetrygirl

      Radera
  4. Haha, ja kanske ungefär så. Du beskriver ju en sorts idealsituation där man lugnt förklarar vad man tycker och lyssnar respektfullt på den andre, och den sortens konflikt är jag okej med. Men jag tycker sällan det blir så. Folk blir fort uppvarvade och är så fokuserade på att ha "rätt". Sådana konflikter är bara tärande. Men du har säkert rätt i att jag ibland skulle tjäna på att inte vara så konflikträdd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du helt rätt i. Jag tycker dock jag valt "bra" killar som faktiskt kan resonera och prata lugnt istället för att höja rösten och bara prata i affekt. Visst, det har väl också hänt, men ofta så pratar jag väldigt lugnt och då brukar det smitta av sig till min partner med.
      Och konflikträdd är många, tyvärr. Men det är ju ett försvar, så på så vis så gör det ju sitt jobb :)

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)