Lösenord

söndag, januari 29, 2017

Roadtrip till Mariefred och semmelfika

I torsdags vaknade jag upp, skjutsade Emil till jobbet, åkte hem och däckade ett par timmar till, påbörjade en gryta gulasch, pluggade och sedan hux lux så var klockan halv tre och jag begav mig ut på äventyr. Jag hade nämligen föreslagit för Emil dagen innan att nu när vi hade bilen, så kunde vi väl åka ut och överraska min farmor och farfar?

Emil har aldrig träffat min farmor och farfar, vilka även är två av de viktigaste personerna i mitt liv. Jag var mer än förväntansfull. Superpirrig var jag, faktiskt. Här är jag innan jag åker och tankar upp bilen inför den lilla roadtripen.




Innan jag åkte till Emils jobb så gick jag förbi ett konditori och köpte med mig lite bakverk. Jag hade nämligen pratat med farmor i telefon under dagen (så finurligt!) och luskat ut vilket fika som skulle passa bäst. Jag köpte med mig tre semlor och en chokladbiskvi.




Jag kom lite för tidigt till Emils jobb, säg... En timme för tidigt. Men det betydde bara att jag kunde sitta i bakgrunden och störa alldeles lagom, ta selfies och pussas så fort tillfälle gavs. Och vänta ut att klockan skulle bli 16.




Klockan 16 bar det iväg! Det hade precis börjat bli mörkt, och jag kunde lita på min mästerfotograf till pojkvän att bidra med  fotomaterial.


Vi åkte förbi en söt liten kyrka någonstans vid  Aspa. Eller var det Laxne?


Och kolla bara solnedgången..!



Lite efter  klockan 18 kom vi dit - allra första gången jag kört hela vägen till dem utan varken hjälp från tåg eller buss. Jag var så nervös när vi parkerade bilen, plockade ut fikat, smög upp på den knakiga verandan. Genom fönstret såg jag dem sitta i sofforna framför TV:n, och jag kände hur magen pirrade till sådär som den gjorde när en gick i skolan och precis skulle få tillbaka ett provresultat, ni vet? Så mycket pirrade det. Tänk om de inte skulle vara sugna på fika? Tänk om de inte skulle uppskatta att bli överraskade?

Hundarna började skälla glatt så fort jag öppnade ytterdörren, och jag mötte dem på knä. Farmor och farfar mötte oss i hallen och jag hörde farmors välbekanta "Nämen heeeej!" och lika överraskade "hur kom NI hit?! Vill ni ligga över?". Jag blev så varm och lycklig av att se dem igen, och gav dem båda stora kramar.

Farfar pilade direkt in i köket och satte på kaffe och te, och allting var bara så bra. Jag kände mig så glad och så trygg. Emil och jag satte oss i soffan och pratade med farmor medan dryckerna kokade upp.



Så satt vi en timme, lite mer, och fikade. Jag fikade så jag hade grädde upp i hela näsan.



Lite efter 19 sade jag att det var dags att åka hem igen. Inte för att jag egentligen ville åka tillbaka... Men Emil skulle ju jobba redan klockan sju som vanligt morgonen därpå,.. Jag kramade dem både hejdå och sade "nu syns vi inte förrän efter Paris". Det var både sorgligt och fint, men samtidigt är jag så glad över att jag fick en sista chans att se dem innan flytten.

Det var redan mycket mörkt, och denna gång beslutade vi oss för att ta motorvägen hem istället för de krokiga landsvägarna (i och med risken för djur osv). 




Hemma kom vi lagom till klockan 20 - det gick alltså mycket snabbare att åka motorvägen. Jag värmde på gulaschen jag startat under morgonen och till det åt vi mitt måndagsbakade bröd.



... och kvällsaktivitet blev pussel. Jag blev klar med mitt tredje pussel denna månad!


Sedan, sedan, sedan....!
Sedan så hade min tredje födelsedagspresent (som nu blev en förtidig alla--dagspresent) kommit i posten, och detta är vad Emil gav mig.




Matchande halsband i form av nycklar, som inte bara 1) passar ihop! 2) har våra namn på, 3) har våra månadsstenar, men också 4) en personifierad text. ALLTSÅ HUR FINT?! 

Förstår inte hur jag kan bli så överröst av så kärleksfulla gåvor? Hur kan jag förtjäna det här? Hur kan jag ens förtjäna den här personen?

14 kommentarer :

  1. Så fint att du fick träffa dem en gång till innan Paris! Och att Emil och de fick ses också. Det är stort att föra ihop människor som är viktiga för en, tycker jag. Nervöst och fint. Kul med bilen, det är sån frihet. (även om jag inte är helt förtjust i mörkerkörning). /Minna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var verkligen viktigt för mig att Emil fick träffa dem. Emil som är en så stor del av mitt liv, och farmor och farfar som alltid kommer vara några av de allra viktigaste. Vad är det som gör att mörkerkörning inte är en favorit? Jag tycker det är hemskt mysigt!

      Radera
    2. Mysigt? Men det är ju läskigt att inte se lika bra, jobbigt att anstränga sig så mycket och jobbigt att bli bländad av alla andra... sen kör jag oftast på en väg där de kör väldigt fort och hetsigt vilket iofs gör det värre. Men nä, mysigt har jag aldrig upplevt det som. På dagen kan det vara mysigt att åka på utflykt eller en längre sträcka och stanna och rasta och lyssna på musik och så. /hälsningar gnäll-Minna (fast du frågade...)

      Radera
    3. Så som du beskrev det lät inte alls mysigt, faktiskt.. Jag tänkte mer på att åka på en mörk öde väg, inga bilar, bra musik och lite ljus från strålkastare, en lugn väg... Då är det lite annorlunda!

      Radera
  2. Vilken exceptionellt bra dag och ännu bättre present! Jag gillar så när man får en present som är så uppenbart genomtänkt och full av kärlek! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja...!!! Visst var den helt fantastisk?!

      Radera
  3. Jättefint halsband! Med det och det du fick av dina farföräldrar behöver du i alla fall inte oroa dig för att gå halsbandslös i Paris :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, verkligen inte! Har satt dem båda på samma kedja, och nu har jag de båda på mig konstant <3

      Radera
  4. Åh vad kul att överraskning blev lyckad och att du fick ännu en superfin present!!! Lyxigt med en kille som är bra på sånt. Semlan ser btw sjukt god ut 😍 Har själv inte ens ätit någon i år, skandal...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så bortskämd med presenter numera känner jag.. Han är så romantisk så att jag spricker, min Emil..!
      Samtidigt kan jag inte klandra dig för att äta semla - det ska man väl göra på fettisdagen? och nu är det fortfarande januari!
      Men jag känner att jag måste passa på innan jag flyttar, för i Paris finns det minsann inte semlor sedan.... ;)

      Radera
    2. Jaa det märks verkligen! Så fint!
      Haha när det kommer till semlor är jag extremt otraditionell och orkar aldrig vänta till fettisdagen. Så får nog bli en, eller kanske två, nu i veckan tänker jag :) Jaa men lätt att du måste det!!

      Radera
    3. Ja... Haha, det tycker jag lät som en bra idé! Det blev ju en semla där med farmor och farfar, och nu en semmelwrap igår! Känns som jag fått min dos åtminstone för ett tag, och kan byta ut suget mot crêpes.. ;)

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)