Låtsasfödelsedags-kalaset!!

Söndagen hade jag och Emil planerat länge-länge, eftersom det var dagen för vårt alldeles ena låtsasfödelsedags-kalas! Alltså ett riktigt kalas, för våra födelsedagar... på låtsas. Detta eftersom vi inte kommer att kunna fira dem tillsammans, och vi gärna ville ge varandra gåvor till födelsedagen. Samtidigt hade vi denna dag varit tillsammans exakt 2 månader. Även det något att fira!

Vi hade bjudit in en hel drös med vänner, hade bakat tårta och förberett med lite smått och gott. Lekar, till exempel. Jag älskar lekar.

Morgonen bestod av gos, selfies, missförståndsbråk och så städning. Efter städningen såg det såhär rent ut.

Vid kl. 12 började gästerna droppa in! Elin, Robin och Jocke kom med tulpaner, choklad och två trisslotter. Sedan droppade Linnéa och Marcus in, Fredde och Alma, Oscar och till sist Andreas. Jag och Emil gjorde i ordning smörgåsbuffén, och det var någonstans här jag och Emil försonades ordentligt.

Det fanns limpan jag bakat, bageribröd från Emils jobb, två olika sorters ostar och två olika sorters smör, skinka och sk*nka, bacon, gurka, paprika tomat och leverpastej. Och en peppig Linnéa, såklart.

*behind the scenes*

Linnéa och jag tog selfies mitt i smörgåsätandet.

Ps. Kolla Jocke som sticker fram huvudet i selfien till höger där. Haha!

När alla ätit sig någorlunda belåtna på smörgåsar, så satte vi igång en av lekarna jag förberett. Maffia. Kommer ni ihåg det från när man var liten? Av alla i sällskapet lottas en/två maffiabossar ut, en sheriff och en läkare. Ingen vet vem som är vem. Alla blundar, och med pekningar ska maffian försöka döda vem denne tror är sheriff, sheriffen ska försöka hitta maffian och läkaren ska försöka hela sheriffen om maffian försöker döda hen.

Himla roligt faktiskt, vi körde två omgångar (med mobilpauser emellan), som ni ser sedan. Jocke, Marcus och Linnéa tar mobilpausen på allvar.

Sedan ville vi ha tårta! Det vankades min favorittårta, som jag och Emil bakat kvällen innan (det får ni läsa mer om imorgon).

Red Velvet.

Linnéa agerade proffsig fotograf medan jag skar upp tårtan. Åh, så jag längtat, och åh, så god den var! Det verkade resterande sällskap också tycka, för innan eftermiddagen var slut så fanns det ingen tårta kvar. Mums.

Sedan satt vi en stund och pratade, drack mer kaffe/te, spelade bubblan (kortspelet när man ska blåsa upp kinderna, ni vet?) och hängde. Därefter började folk vrida på sig och försvinna iväg, till dess att det bara var jag och Emil kvar.

Vi skulle ha presentöppning!

Och gissa vad jag fick????
Nä, det kan ni omöjligtvis göra... Jag fick ett foto på oss i ram (att ta med mig till Paris ), och så ett par örhängen. Men inte vilka örhängen som helst, utan...

Äkta pärlörhängen.

Alltså... hur... fint..... Vet faktiskt inte ens vad jag ska säga. Så rörd, bara....