Lösenord

söndag, november 27, 2016

Skosulegryta, korthus och vitlökslimpa

Onsdagen vaknade jag upp, sömnig och flickvän, när Emils alarm ringde inför hans arbetsdag. Snoozande låg vi kvar och kramades till dess att han återigen lyfte upp mobilen och studerade tiden. "Jag börjar om åtta minuter", löd svaret.

Oj.

"Fast.. Jag kanske bör sjukskriva mig. Jag har ju faktiskt haft en liten känning halsen". 

Både han och jag, medvetna om att denna känning berodde mer på hans ovilja att för andra gången denna vecka komma försent till jobbet (på grund av mig??), accepterade detta som förklaring och han valde att ta en sjukdag.

Jag, redo att ta bussen hem klockan 11:15 fick i samma stund ett sms. Dagens obligatoriska seminarium hade ställts in, och jag var således ledig en extra dag. En extra dag som lika gärna kunde tillbringas i Nyköping. ÅH JAG KUNDE STANNA EN DAG TILL!!!




Efter att ha snoozat lagom länge tog jag mig ut för att gå en runda till affären. Vi behövde mat.




Jag bestämde mig för att laga en redig vintergryta! Det blev nötköttgryta med tomatbas, grädde, palsternacka, minimorötter, färsk timjan och ett hav av andra kryddor.




Emil stod för vitlöksbrödet.



Alltså se det här. En uppskuren, nybakad limpa, fylld med mozzarella och stekt bacon, penslad med vitlökssmör...



Gräddas knaprig i ugnen. Man ba "hej jag kan dö nu :)))))"

Medan grytan puttrade i 3,5 timme och brödet stod i ugnen försökte jag bygga korthus. Det gick (ursäkta språket) skitdåligt.




Men när klockan var lite efter 17 var vi båda kalashungriga så vi började duka upp godheterna. Vi satte på Mulan (som egentligen skulle vara Skönheten och Odjuret) och åt i vardagsrummet.




Fast när jag väl högg in i en grytbit så var den konsistens skosula. Jag som hade tänkt mig att 3,5h skulle räcka, men icke-sade-nicke. Det blev att tugga sig igenom den där grytan i alla fall. Inte tänkte jag vänta en minut till (men resterna lät vi puttra på i tre timmar till).

Resten av kvällen låg vi kvar och tittade på Eva & Adam, pratade om allt som hänt, alla förändringar, hur kommer det sig att jag helt plötsligt faller pladask för någon så snabbt (iom min strikta polyamori).. Och detta medan vi åt nutella-bullar, delade på en burk Ben & Jerry's och hade svårt att gå och lägga oss.

Och dagen därpå åkte jag hem med bussen. För jag var tvungen. Men Emil pratade om att komma upp till Stockholm redan dagen därpå.

20 kommentarer :

  1. Åhh, så mysigt! Kom du/ni fram till något angående att du föll så pladask för Emil? Och ser du på det här med polyamorin på samma sätt som tidigare eller har dina tankar/känslor kring det förändrats i och med att ni blev tillsammans?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska nog ta och knåpa ihop ett inlägg om det! Så sjuuuukt mycket tankar och åsikter om det.. Kanske en videoblogg? Håll ut! :D :*

      Radera
  2. Undrar samma som ovan beträffande polyamid. Och Parisplanerna i vår, hur känns de nu? Den inbokade resan snart? Det är så "tvära kast" i ditt liv, så man undrar hur du tänker om besluten.(Inte negativt tänkt, undrar bara)
    Allt löser sig till det bästa,hoppas jag. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska försöka få till ett inlägg/video om det när jag beskriver det lite närmare. Jag älskar mina tvära kast!

      Radera
  3. Herregud! Inte polyamid, utan polyamorin förstås! :)

    SvaraRadera
  4. (Det blev något knas nyss när jag skulle posta den här kommentaren så jag tror att den försvann. Men om du får två nästan likadana kommentarer kan du ta bort den ena.) Ja, varför blir man egentligen kär i en viss person vid en viss tidpunkt? Och varför blir man INTE kär i majoriteten av alla människor man träffar, trots att många av dem är trevliga och fina? Det tål att tänka på... Det uppenbara är ju att den andra personen måste ha någon eller några egenskaper man går igång på. Men sedan tror jag att det finns faktorer hos en själv som är avgörande också. Man måste vara mottaglig på något sätt. Och man måste tillåta sig själv att falla. I alla fall för mig känns det alltid som om det finns ett visst ögonblick när jag ger efter. Och för det tredje finns det något i interaktionen som måste klaffa. Att den andre visar någon sorts uppskattning, att man märker att den är intresserad. Tror jag. Vad tror du? Jag är precis som Emma nyfiken på vad du tänker. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick bara en!

      Det är så spännande, det du säger. Tänk att dina kommentarer kan få mig så fundersam och förundrad varje gång. Alltid ett bra diskussionsämne kommer upp! Jag håller med om att det handlar om en balans om att hitta något i en person *just då* och samtidigt vara mottaglig. Jag tänker mig att via min polyamori är jag ALLTID mottaglig för nya människor, och det har varit en del av vad som gjort mig lycklig. Jag är alltid redo att bjuda in en ny person i mitt liv.. Nu.. Nu är jag lite mindre mottaglig utåt, eftersom jag enbart har ögonen för en pojke..
      Och interaktionen.. Ja.. En måste på något vis förstå den andres sätt att vara, förstå beteendet? Och förstå signalerna, precis som du säger.
      Skriver mer om mina polyamorösa tankar i ett kommande inlägg! Kram, Fredrika!

      Radera
    2. Blir så glad av dina noggranna och genomtänkta svar på mina kommentarer <3 Det är nästan lite bra att du låste bloggen så att jag fick en spark i baken att kommentera oftare :) Mycket tankeväckande att få det polyamorösa perspektivet på den här frågan... Är polyamorin relaterad till hur kär du är tror du? Att om du är lättare förälskad känns polyamorin rätt men om du är jättekär går du mer åt det "monoamorösa" hållet? Du behöver ju såklart inte svara här om du planerar ett inlägg om dina polyamorösa tankar senare. Kram igen!

      Radera
    3. Haha, Fredrika, jag håller med till 100%! Snacka om att jag fått bättre kontakt med er, och att det är roligare att blogga nu?!
      Och DÄR sade du en väldigt intressant sak.. Ja.. Kanske kan det vara så? Kanske lockar polyamorin mer när jag är förtjust/förälskad och det blir mindre viktigt att ha flera när jag blir tokkär? Kan mycket väl vara så... Och då till frågan: Betyder det att jag aldrig varit riktigt kär i Redoy/JP/Lorenzo/Christoffer? troligt intressant tanke!

      Ett mer utförligt inlägg kommer imorgon! :D <3

      Radera
  5. Brödet ser ju verkligen fantastiskt gott ut!

    Hur lång tid tar det mellan Stockholm-Nyköping förresten, och hur ofta tror du att ni kommer ha möjlighet att ses framöver? Lever själv i ett distansförhållande och vet hur frustrerande (men samtidigt skönt!?) (ibland åtminstone) det kan vara ibland. Bästa är ju dock när man väl ses och bara kastar sig över varandra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kalasgott!

      Det tar bara 1 timme med tåg, 1 timme och 20 minuter med buss..! Så det verkar som att det kommer bli en veckolig resa ändå.. :D Nu har vi setts minst halva veckorna, men det är också för att våra scheman och plånböcker har tillåtit det. Så distansen är ju faktiskt inte så farlig..
      Men var bor din kärlek? Jag tycker också ensamtid och att bo själv kan vara jätteskönt, OCH jag kan tycka det är skönt att sakna. Speciellt när en vet att en snart kommer ses ändå. Och du har helt rätt, det bästa är när saknaden får ta slut! :* :D

      Radera
    2. Åh, men det är ju ett helt okej avstånd då! Lagom långt borta för att man ska få vara själv ibland men ändå tillräckligt nära för att man ska kunna ses. :)
      Min partner bor två timmar bort, och det känns ju också som ett ganska lagom avstånd. Vi ses en gång per tredje vecka ungefär, och det funkar jättebra - att både kunna vara i ett parförhållande och ha egentid är så skönt!

      Radera
    3. Ja, vi lyckades verkligen klaffa in det! Synd bara att man måste åka med Swebus/SJ som kostar skjortan, och inte enbart kan åka på SL-kortet... Suck.
      Två timmar låter ju också uthärdligt, ändå! Hur ofta ses ni när vi väl ses? Är det en helg ni får tillbringa tillsammans?.. Det låter så sjukt fint att kunna ha den kontinuiteten och få längta, göra extra mysiga saker just den tiden och sedan falla tillbaka i sina trygga ensamrutiner.. :) :*

      Radera
    4. Jag förstår verkligen det, resor kan vara så himla dyrt! Vad går det för tåg mellan Nyköping-Stockholm förresten? Om jag missminner mig har SJ ett typ "regionalkort" som man laddar på med pengar, och typ stämplar in varje gång man reser med, som är lite billigare att resa med än att köpa biljett online/i biljettautomat. Vet inte om det funkar där du bor, och det funkar ju bara på regionaltåg, men kan kanske vara värt att kolla upp! :) Vi brukar ofta ses i 4-5 dagar när vi ses. Det är så himla perfekt att tillbringa den tiden med att pussas, promenera och se på film, för sedan har jag alltid en massa fnissiga kärlekskänslor som dröjer sig kvar tills nästa gång vi ses, och som gör vardagen så mycket mer uthärdlig!

      Radera
    5. Det är SJ som ofta går mellan Nyköping-Stockholm (ofta mot Göteborg och stannar i Nyköping på vägen) och sedan har vi Swebus som går mellan Stockholm-Linköping och stannar på vägen. Men det blir mellan 100-150kr enkelbiljett, och det tar ju i fickan (speciellt när man är student).. Ska genast skriva till Emil om det här med regionalkort, om han hört något! (jag är mer en buss-tjej, jag...!)

      4-5 dagar, åh, drömmen! Jag är så glad för din skull, Louice :'3

      Radera
    6. Det verkar som att regionalkort ska funka där! Kollade upp lite: https://www.sj.se/sv/vi-erbjuder/pendla-med-tag/regionalkort.html#/modal

      Annars är väl tipset som alltid att boka i lång tid i förväg och resa på konstiga tider som få reser på. Men det är ju inte alltid man vill boka långt i förväg heller, det hämmar ju det spontana lite ;)

      Håller förövrigt med dig om att buss är behagligare än tåg! :D

      Radera
  6. Kan du snälla dela med dig av ett recept på en av dina goda grytor? Blir alltid så himla sugen när du har svängt ihop en mustig sådan, men har aldrig lagat en själv så vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga.

    Vad jobbar Emil med?
    Skulle du (när nyförälskelsen lagt sig såklart) funnit det irriterande om han kom försent/sjukskrev sig från jobbet? Konstig fråga kanske men jag fick en flashback till en pojkvän jag hade för flera år sedan vars arbetsmoral inte var den bästa. Vi hade fruktansvärda gräl så många morgnar när han snoozade och snoozade och aldrig kom iväg till jobbet i tid, jag blev så himla stressad av det, plus att jag aldrig håller på så själv så det så otroligt jobbigt att ligga där och putta på honom varje morgon hahaha. Vilket minne som bara ploppade upp :)

    Ser, likt många andra, mycket fram emot att höra mer om dina Parisplaner och allt annat spännande i ett inlägg snart <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det där är så svårt- för jag använder verkligen aldrig recept på mina grytor? Det blir bara som de blir, och hur mycket jag än försöker återskapa en tidigare gryta jag gjort så blir de aldrig demsamma?... Men jag kan förklara lite löst om hur jag brukar göra?

      Först steker jag lök+vitlök i smör eller olja, och sedan tillsätter jag kött. Antingen grytbitar, färs eller vegetariskt alternativ. När allt är välstekt så för jag på tomatbasen (passerade eller krossade), eventuell buljong, lite vatten, några avbrutna lagerblad och låter puttra. Sedan låter jag det puttra ett bra tag - gärna hela dagen! Då och då kryddar jag och försöker balansera ut sötma med sälta, syrlighet, rikhet och styrka. Jag tillsätter ofta spiskummin, paprikakrydda, oregano, timjan, chilipeppar/krydda och glöm för guds skull inte kanelen! Sedan eventuellt lite honung (sött), lingonsylt (syrligt), soja (sälta) och försöker få grytan så rik på smak som möjligt... Sedan är den klar när jag tycker den är klar! Hängde du med?

      Emil jobbar som butikssäljare på ett elektronikföretag. Jag förstår vad du menar när du skriver (för jag själv har väldigt hög moral och pliktkänsla, och har svårt när andra runt om mig "skiter i det"), men sanningen är att Emil har riktigt hög arbetsmoral. Jag har fått uppfattningen om att han gör sitt jobb otroligt bra - han är driftig, seriös och oftast intresserad av det han håller på med. Därför störde det mig inte ett dugg att han råkat komma försent/försova sig, och jag ser det mer som ett tecken på att han kanske tycker om att ha mig där och glömmer bort sig.. :)))
      Men jag förstår verkligen vad du menar - att folk runt om en inte tar sitt ansvar kan vara otroligt frustrerande.. Då tänker jag att en i värsta fall får försöka släppa det, SLUTA ta ansvar för sin partners liv och tänka att "han kan själv". Och kan han inte själv, då får han stå för konsekvenserna själv också!

      Ja, jag ska börja knåpa på ett inlägg så fort jag får lite tid över!

      Radera
    2. Tack för svar <3
      Jag ska försöka mig på en gryta i veckan, hoppas på ett bra result!
      Det är verkligen helt sant att en ska undvika att ta ansvar för sin partners liv. Jag är tyvärr riktigt dålig på det, av någon anledning kan jag aldrig sluta applicera mina egna värderingar på andra.. det är verkligen jobbigt!!! Men jag kämpar på :)
      Måndagskram <3
      Anna

      Radera
    3. Skriv och berätta hur det gick sedan, Anna! Och jag vet hur det är - jag vill också alltid hjälpa till och se till att allt är rätt, både för mig själv OCH andra.. Men som sagt, ibland är det vara destruktivt. Lycka till, och försök att bara skärma av dig från andras plikter! Stor kram!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)