Lösenord

tisdag, september 20, 2016

Icke tip-top men lila fingrar och mungipor

Jag måste erkänna att jag inte finner min tillvaro tip-top just nu - jag är vansinnigt stressad av statistiken (kommer jag ens få godkänt?), jag har valt att läsa fyra kurser parallellt i slutet av denna termin istället för två (på grund av eventuella Paris-planer till våren), jag är ängslig (och därmed omotiverad) över att jag har så mycket litteratur att läsa in, och samtidigt saknar jag Paris så att det sticker i kroppen.

Igår tillbringade jag hela dagen med föreläsningar och klientsamtal på Psykologiska Institutionen. Försökte att inte tänka alltför mycket på platser jag hellre skulle vilja vara...




... men självklart ville inte världen hjälpa till. Till och med när jag öppnade min nya läkerol-ask så skulle jag bli påmind. Jag bara "VAD VILL DEM MIG?!".




Efter den tuffa dagen i skolan hade jag planerat att åka till gymmet, men i och med att mina lår fortfarande ömmade från förra passet så valde jag en promenad istället. Jag gick till Enskede Kolonilotter.




.. Som trots att det börjar viskas om höst såg väldigt fin och blomstrig ut.




... Medan jag traskade omkring här så pratade jag med min farmor i telefon. Jag saknar min farmor, för hon är bäst i hela vida världen.




... Och jag blev helt till mig, för jag hittade hallon..! Nej, vänta, jag hade fel... björnbär! Och ja, jag vet att det kanske inte var mina björnbär, och jag vet att det kanske klassas som brottsligt....




Men när jag redan tryckt i mig fem stycken av ren överlevnadsinstinkt (av de miljontals - okej, men många var dem i alla fall - björnbär som var där) så tänkte jag "äh varför inte?". #suchabadass




Och förutom att de nästan var miljontals och björnbär, så var de även hyper goda..! Så goda att jag hade helt lila fingrar och mungipor när jag gick därifrån.

Till slut närmade jag mig hemmet och såg slutet av en solnedgång.




Väl hemma sorterade jag mina bär. Och smaskade lite till.




... Sedan var det dags för middag! Jag saknar PAUL så mycket att jag bestämde mig för att rekonstruera en av deras lunchsmörgåsar - en tomat-mozzarella-smörgås i olivbröd.




... och eftersom jag tyckte synd om mig själv och min meningslösa tillvaro så åt jag den i soffan under ett täcke och framför TV:n. Och valde att inte plugga statistik. För så får man göra ibland.

Har ni pepp till mig?


6 kommentarer :

  1. Lycka till med literaruren! Förstår att det är kämpigt men det kommer säkert vara värt det!
    Statistik är faktiskt superkul när man väl har fått grepp om det! Och fett användbart. Hör av dig om det är något du vill ha hjälp med!
    /Erika, bloggläsare och statistikstudent
    Eanderskar@gmail.com

    SvaraRadera
  2. Ingen pepp men lite kärlek kommer här ❤️ Det kan man också behöva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åååh! Det behöver jag alltid. Tack, Sofie! <3

      Radera
  3. Vet du, jag köpte den där mackan en gång på Paul utan att veta att det var just olivbröd. Jag gillar inte oliver och var så besviken att det inte var vanligt bröd. Haha! Tänkte flera gånger under åren i Paris att det var så nedrans typiskt att jag inte kunde köpa den där jäkla mozzarella- och tomatbaguetten av just den anledningen ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var likadan förut - jag gillar inte oliver, och jag brukade inte gilla olivbröd heller. Men sedan som av en slump började jag gilla olivbröd mitt i alltihopa?? Helknasigt. Så nu älskar jag det, köper och bakar det gärna, och äter det helst av allt från PAUL... Men synd att du inte kan äta den - den är ju verkligen kalasgod, med bara innehållet..!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)