Min sista dag i Paris med svullet finger och karamell-banana-split

Tisdag var min sista heldag, och sista arbetsdag i Paris. Jag jobbade stängning, 13:30-21:00, och hade en utgång inplanerad efteråt med mina omtyckta kollegor. Men för att börja från början: KLÄDER. Alltid bra att ha på sig.

Och klänning blev det, för ute var det stekhett. Jag började dagen med en kortare promenad bort mot Montparnasse. Passerade förbi en fin kyrka.

.. och så slog jag mig ned på mitt favoritcrêperie...

... åt min favoritcrêpe...

... och var alldeles, alldeles superlycklig! Ser ni vilken gigantisk kula vaniljglass jag fick? Det är för att de vet att jag älskar glass.

Efter crêpen var det dags för jobb. Mitt sista arbetspass på PAUL denna sommar. Jag hade tiderna 13:30-21, alltså kvällspasset. I omgångar såg dagen ut lite som videon visar. Klassisk långsam svettigt varm inget-att-göra-ingen-köper-glass-dag.




Dagen flöt i annat fall på väldigt bra - jag pratade och skämtade mycket med mina kollegor samt vänner, och snart var det dags för stängning. Bara några minuter innan blev jag totalutskälld av en kund som tyckte att jag var "otrevlig bortom rimliga gränser" (hon verkade uppfatta mitt tonläge som ironiskt när jag sade "bonsoir, madame") och ville prata med min chef om det. Helt hopplöst.

Under städningen av stängning så råkade jag även halka i trappan och ramla snett, precis på mitt finger. Det blev en blodblåsa och sedan svullnade fingret upp. Jag grät som en liten bebis men blev tröstad av både chef och kollegor, som tappert skämtade om succéen av "min sista dag".

Ser ni skillnaden?

... Men, jag kunde inte vara ledsen länge, för efter omplåstring och många bises så stack jag över till baren mittemot. Där skulle jag och mina kollegor mötas upp för en sista kväll tillsammans.

Flera annulationer (som vanligt) men ändå blev vi ett gäng, och på bilden nedan skådar ni (från vänster) Loïc, mig, Aurélien, Éric, Diana, Hadjer och Félix.

De drack alkohol, jag drack cola, vi snickelisnackade, Félix hade två vänner som crushade på mig och försökte ragga upp mig men jag satt mer insjunken i mobilen och chattade sporadiskt med Maxime....

Sedan beställde jag in en stor dessert till mig själv, som jag suktat över ett långt tag. En karamell-banana-split!

Vaniljglass, karamellglass och chokladglass, banan, karamellsås och grädde. 

Mmmmm....

Jag kände mig euforisk, toklycklig och samtidigt jätteledsen. Det har varit en fantastisk sommar - jag har mått som en prinsessa; levt, skrattat och älskat. Jag vill inte lämna allt detta, men samtidigt ser jag fram emot att komma tillbaka. 

Lite efter midnatt insåg jag att det var dags att gå hem - morgondagen skulle bjuda på ett kortare hejdå vid PAUL, inköp av flygplansmatsäck och många bises. Så nu sitter jag här, slår igen laptopen och ska strax ila iväg till flygplatsen. Hej då, Paris.