Lösenord

måndag, augusti 15, 2016

Coup de folie

Dagarna tickar på och ju närmare avresa jag kommer, desto oroligare blir jag. Jag vill inte åka hem. Det tar emot att ens tänka på, för Paris känns som mitt hem och att lämna allt här som får mig att må så bra gör ont i hjärtat.

Att promenera vägen hem från jobbet vid nio-snåret; solen lyser fortfarande envist men matt, luften är varm som under en utlandssemester och luktar av uteserveringarnas middagar, ljud klingar från vinglas tillhörande kvällspigga fransoser och överallt uppfattar jag en atmosfär av lugn och lycka.




Jag insåg att jag inte kunde åka hem utan att ha köpt en resa tillbaka till Paris. Om jag inte vet, konkret, att jag snart får komma tillbaka - så kommer jag inte klara av att åka hem.
Jag råkade därför spontanköpa, som i ett coup de folie (galet infall) en week-end bara tre veckor efter att jag kommit hem.




Dock inte helt genomtänkt.. Jag vet inte alls hur jag ska bo, jag vet inte hur jag ska göra med skolan, jag vet inte hur jag ska göra med jobbet.... Men i vilket fall som helst, så känns det lite lättare att andas igen.


4 kommentarer :

  1. Weekend? Biljetterna är ju från tisdag till fee......

    SvaraRadera
  2. Haha vilken onödig kommentar här ovan...

    Jag blev bara lite nyfiken, Emelie, om hur du känner om Stockholm? Känner du dig "hemma" där?
    Jag hoppas att du får möjlighet att flytta till Paris permanent när du är färdigstuderad:) hur länge har du kvar?
    Och, något jag själv mycket funderar över för min egen del: skulle du kunna tänka dig att ha ett enklare jobb (ex Paul eller något annat helt olikt det du studerat till) om det var "enda sättet" för dig att bo i Paris permanent efter examen?
    Ta hand om dig, puss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, verkligen! Folk är roliga ibland...

      Jag... Saknar inte Stockholm. Jag saknar min syster, och jag saknar mina farföräldrar. Men jag saknar inte Stockholm. Det är en stad, ja, och jag bor där, men Paris är mer mitt hem. Paris är där jag mår som bäst.
      Jag har ett år kvar av studier, sedan ett års praktik innan jag är "fri". Jag önskar verkligen flytta hit efter det.
      Och jag har länge funderat på om det vore värt det att vara något lågavlönat bara för att få bo här, och jag tror.. Ja.. Det tror jag. Just nu i alla fall, känns det så. Men jag ska verkligen kämpa för att kunna bli psykolog här. Det vore magiskt.
      Stor kram, och en puss på kind!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)