Polyamoröst, tevanor och menskoppar

And here we go! Nu har jag samlat ihop frågorna som ramlat in och kategoriserat upp dem i tre områden. Paris, polyamori och annat smått & gott. Tack för att ni ställer frågor, för att ni intresserar er, och jag hoppas ni fått lite klarhet i undringar ni haft.

Paris

Vart kommer din kärlek för Paris ifrån? Har den alltid funnits där, "kom den bara" eller är det någon specifik händelse som fick dig att få upp ögonen för staden?
Min kärlek för Paris var ett frö som började växa när jag läste franska på högstadiet, och var tolv år gammal. Jag drömde ofta om det och såg det som en otroligt vacker stad. Under mitt första besök där, när jag var 20 år, bekräftades alla mina förväntningar, gånger tusen. Sedan dess har jag varit tokförälskad i Paris.

Jag undrar hur du tänker om framtiden, vill du helst flytta till Paris efter universitet? Är det möjligt för dig att arbeta där med svensk psykologlegitimation? 
JA! Ja, ja, ja! Min dröm är att bosätta mig här när jag fått min legitimation och arbeta som psykolog.. Huruvida det är möjligt eller inte, det vet jag inte... Men jag ska bannemig försöka..!

Är det hela Frankrike som du har en förkärlek till eller är det främst Paris? 
Hittills är det bara Paris, eftersom jag inte varit någon annanstans i Frankrike. Men jag är väldigt sugen på att se Bretagne, Montpellier, Nice....

Upplever du sexism i Paris? Är det sant att franska kvinnor är dryga mot svenska tjejer där? Har hört det :/ 
Sexism finns överallt, och det ligger både i killarnas "artighet" gentemot tjejer (hålla upp dörr, betala för saker, bära kassar) men också i att männen ska arbeta mer och kvinnorna städa. Det är rätt utbrett och ingenting någon fransos tänker på. Men att franska kvinnor är dryga mot svenskar? Det är väl individuellt. Jag har träffat massor av jättesöta franska tjejer, och vissa dryga franska tjejer. MEn det har mer med dem att göra, än mig.

Märker man av vågor av terrordådet i Nice? och är du inte orolig över att befinna dig i Frankrike?
 Det märks för att fransoserna här pratar om det, och är lite "dystert uppgivna" över allt som hänt. De är inte ens arga längre, och inte ledsna. Bara uppgivna. Men annars märks det inte av i vardagsbruset, det är mest när man börjar sakta ned och känna efter som man märker av det.

Och jag, orolig? I Frankrike? Finns inte på världskartan. Om jag dör så dör jag, och då är det meningen så!

Ungefär hur mycket kostar dina restaurangbesök i Paris? Billigare än Sverige? ge gärna exempel=)
 Ett restaurangbesök kan kosta olika, beroende på vilken restaurang man går till. Men i det stora hela betalar jag ungefär lika mycket som i Stockholm, och ett restaurangbesök för mig brukar gå på 20-30 euro för huvudrätt och efterrätt. Är man smart kan man boka via la fouchette och få lite rabatter..! tips tips!

Jag undrar 1. Vad restaurangen heter där du äter dina crepes och 2. Var i Paris man hittar den bästa nutellacrepen? (Känns som du har ett favvostånd för även det! Nära Odeón?) 
Hehehe, min favoritrestaurang är mitt lilla guldkorn, som jag gärna behåller för mig själv.. Bara få utvalda får följa med mig dit.. (Puss!) Och de bästa nutellacrêpen i Paris, det var jag inte. Men som du säger brukar jag gå till ett nära Odéon som jag tycker om!

Och en fråga som kanske är för privat eller känns för mycket just nu: när du var i Sverige med C och allt var frid och fröjd, kunde ni bråka om det faktum att du skulle iväg till Paris hela sommaren? Jag ska åka på utbyte nästa termin och min pojkvän tycker det känns så jobbigt att det alltid blir tjafs runt det.
Vi bråkade aldrig riktigt om det, utan det var bestämt sedan långt innan och det var självklart för både mig och honom att jag skulle åka. Givetvis insåg vi att vi skulle sakna varandra och det pratade vi om mycket, Men i slutändan var det ingen diskussion kring det, eftersom båda visste att det var det jag ville och det var mitt val. Det betydde inte att jag inte ville vara med honom - bara att jag därtill vill uppfylla min vilja att bo i Paris.

Polyamori

När började du att gå det polyamorösa livets väg? Har den alltid funnit hos dig eller är det något som du upptäckte i ett senare skede? "Varför valde (helt fel ordval men hittar ingen bättre synonym för tillfället) att "bli" polyamorös? 
Mitt första förhållande, mellan att jag var 14-20 år, var helt monogamt. Nästa relation mellan 20-22 år, var också monogamt. Det var inte förrän under mitt tredje förhållande som jag (och Redoy!) bestämde oss för att testa polyamorin. Mer om det berättar jag här!... Annars kan du ju bläddra i min kategori, där alla mina inlägg om polyamori finns sparade!..

Gör din nykärlek(?) till polyamorin att du överväger att stanna i Paris? Liksom bygga bo. Det verkar genom bloggen som att du anammar din polyamorösa sida (dig själv!) mer när du är i Paris än i Stockholm. Hur funderar du isåfall kring hösten och framtiden rent känslomässigt och praktiskt?
Oj, vilken otroligt bra fråga.. Det stämmer nog att min polyamorösa sida verkligen kan blomma ut när jag är här. Kanske är det frihetskänslan som triggar igång polyamorin, eller tvärtom? I vilket fall så älskar jag att vara här, dejta, lära känna nya människor... Och jag vill stanna. Jag vill stanna mer än något annat i livet just nu.. (men psykologlegitimationen kallar först och främst).

Jag vet inte om jag själv har kommit så långt i hur jag vill göra till hösten. Jag känner mig polyamorös, och jag vill bibehålla det, gärna även i Stockholm. Men jag vågar inte förutspå mer än dagen framför mig.

Jag undrar om Christoffer visste att du skulle gå tillbaks till ditt polyamorösa liv i Paris, eller om det var något som du upptäckte att du ville när du väl var på plats? 
Saken är den att jag har alltid varit polyamorös - trots att jag det sista halvåret med Christoffer var enbart med honom. Vi pratade om att bli monogama tillsammans efter sommaren, men fram till dess var jag officiellt fortfarande polyamorös. För mig ligger termen inte i handling, utan i tankesätt.

Så, även här på plats i Paris var jag polyamorös, men jag praktiserade det inte. Nu däremot, försöker jag att leva ut den polyamorösa sidan av mig och träffa så många nya människor jag kan och har lust med.

En mer generell, kanske lite filosofisk fråga. Tror du det hade varit möjligt att i längden köra det bästa av två världar? Ett monogamt förhållande delar av året, där ni spenderar all tid med varandra och ett polyamoröst liv den andra halvan.
Allt är möjligt - det tror jag på. Men det gäller att alla parter är överens och bekväma med vad man beslutar, och att ingen känner sig som ett offer eller som den som "förlorar" på det. Allt handlar om respekt, för andra och för sig själv.
Men om jag någon gång skulle hitta någon som vill ha en sådan överenskommelse, så tror jag att det skulle kunna bli kalas. Annars är polyamori i sig fantastiskt bara det.

Är det helt slut mellan dig och Christoffer? Och dejtar du och JP igen? 
Angående Christoffer vill jag inte riktigt uttala mig. Givetvis hoppas jag att det inte är helt slut mellan oss, men det är inte enbart upp till mig och jag kommer göra allt för att bibehålla respekten mellan våra bådas viljor.

 Och JP och jag? Hahahaha, inte ens chans..!
Men vi är fasligt bra vänner, pratar om allt och umgås väldigt lättsamt och enkelt. Han hjälper mig med saker, jag hjälper honom med saker.

Har du och Lorenzo avslutat er kontakt/relation? 
Nej då. Jag och Lorenzo pratar flera gånger i veckan via Whatsapp, vi har träffats när jag ankom till Paris och så fort han kommer tillbaka från Italien ska vi ses igen. Hur vår relation ser ut då, det var jag inte ännu.... (men jag gissar att det är mer än vänskap, jo..)

Har du enbart dejtat killar eller har du också dejtat tjejer eller icke-män? 
Jag har hittills enbart dejtat killar, men jag är öppen för att dejta tjejer och icke-binära personer också, givetvis. Det handlar om personlighet, inte kön.


Smått & gott

Skulle vilja prova menskopp och vet att du har en, kan du inte berätta mer om dina erfarenheter kring den (om det inte är för privat...)?
ÄLSKAR'N! Den är superpraktisk; lätt att hantera, man behöver inte byta så ofta som en tampong, den läcker sällan (om man inte sätter den fel, men det är inte hjärnkirurgi vi snackar om här), kostnadseffektivt och smidigt. Jag har använt den i 1,5 år nu, och jag ångrar mig inte en sekund. Köp om du har möjlighet!

Jag älskar precis som du te! Undrar därför hur du får det att bli så gott som möjligt? Hur mycket socker och mjölk brukar du ha i teet? :)
 Jag har ofta sötningsmedel och mjölk i mitt te - så tycker jag om det mest! Finns inte sötningsmedel tar jag onormala mängder socker (säg 4 sockerbitar?) och mjölk, för annars tycker jag inte att det smakar gott. Te utan mjölk eller sötning tycker jag är helt värdelöst.

Jag är sugen på att flytta hemifrån och vi ensam precis som du.. Men jag är så rädd för att t ex få inbrott när jag är hemma, att någon ska bryta sig in.. Har du haft dessa rädslor? Hur hanterade du de isåfall? 
Vad spännande att du känner så - personligen har jag aldrig varit rätt att bli angripen eller få inbrott. Jag har alltid sett det som en lättnad och frihet att få flytta hemifrån. Sedan tänker jag att låsen finns på dörren för en anledning, och att en tjuv skulle råka välja precis min dörr är 1 på miljonen. Och varför min egentligen? Som att jag skulle ha något av värde? Nä pyttsan, tjuven skulle bli redigt besviken och väldigt sällan någon tjomme river upp en dörr helt random utan att veta vad som finns där inne. Alltså är jag safe, och därför oroar jag mig inte!

Vad är dina bästa tips för att få bra betyg och bli intelligent? Du är en sådan ambitiös och smart tjej, jag brukade vara ambitiös förut men nu har jag blivit riktigt dum :/
Blivit dum? Usch, det lät trist... Det går att träna upp igen, i så fall! Tankelekar och kognitiva övningar, det är bara att sätta igång! Och "bli" intelligent tror jag aldrig man kan bli, man har ett konfidensintervall att börja med och sedan kan man utvecklas inom sitt individuella spann. Men för att få bra betyg? KÄMPA SOM FAN.