Lösenord

onsdag, juli 13, 2016

Att läka insmord i 50+, sälja glass och äta bröd

Den senaste tiden har dagarna sett ut lite såhär:
Jag börjar dagen med att smeta på mig solkräm. Man kan aldrig vara säker i Paris - ena dagen är det 35 grader och strålande sol, andra dagen 17 grader och duggregn mest hela dagen. I vilket fall sätter jag alltid på mig solkräm i fall att. Den allra, allra starkaste (usch, vad jag är rädd för att bränna mig)...




På jobbet varvar jag lite mellan att stå bakom glassdisken och inne vid brödet. Helst vill jag stå inne vid brödet, för där finns det mer att göra. Men jag har faktiskt börjat gilla de lugnare stunderna vid glassbåset också. Denna dag var det regn och mulet - jag sålde 11 glassar på fem timmar. Det är ing-en-ting.




Men, jag hade tur! Jag fick besök både från Timo, och även min nyfunne bloggkamrat Evelin. Det var så fint att få småprata lite, bjuda på smakprover och underhållas lite socialt.
Annars är det bara killar som vill ragga som kommer fram och vill prata med mig, och sådana har jag fått mer än nog av...

På vägen hem brukar jag gå förbi Saint-Sulpice, där jag bodde förra sommaren. Det är så otroligt vackert.




Och väl hemma brukar jag äta det som finns. Oftast blir det baguetter med smör, ost, skinka och tomat, till efterrätt en pain au chocolat aux amandes, carambar och nutella direkt från burken.




Jag är så tacksam att jag är här i Paris i och med all relationsdramatik. Här är jag lycklig. Här kan jag läka och växa. 


5 kommentarer :

  1. Det var så kul att träffa dig i verkligheten! Jag gick förbi och tittade efter dig först, sen helt plötsligt mötte jag dig när du kom ut på gatan från butiken, och jag blev så paff att jag var tvungen att gå en vända runt kvarteret och samla mod innan jag gick fram till dig. Haha! Men jag är så glad att jag vågade. :) Vi hade fina dagar i Paris, och nu har vi precis kommit till Bordeaux! Så spännande med en ny stad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, gjorde du?! Nej, så söt du är!
      Vi får se om vi ses igen, någon annan gång i livet.. :)

      Radera
  2. Haha, ja! Var nära att bara gå vidare först, men sen tänkte jag att när du faktiskt stod där så kunde jag ju inte INTE gå fram och säga hej i alla fall. :) Ja, precis, man vet aldrig. On verra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, DÅ hade jag blivit stött om du inte vågat! Hoppas det var värt det i alla fall, trots att det var nervöst :)

      Radera
  3. Ja, absolut! Det var det! :) Fick ju dessutom tips på en supergod macka. Merci beaucoup! ;)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)