Lösenord

lördag, juni 18, 2016

Les Faux British

Det var bara i höstas som jag för första gången gick på ett spektakel här i Paris - alltså en teaterföreställning helt på franska. Det kryllar av teaterlokaler, nämligen, och alla sätter upp flera olika farser och dramer av olika slag. Jag tycker det är så finurligt och lustigt att gå på teater, och speciellt roligt är det att jag förstår mer och mer varje gång - och skrattar desto mer!

Denna sommar jag har skrivit upp att jag ska försöka gå på minst tre stycken spektakel innan jag åker tillbaka till Sverige igen. Redan i torsdags hade jag hittat en pjäs jag ville se, och bokat en biljett.

#62: Gå på minst tre spektakel under sommaren - 1 / 2 / 3 check! 




Teatern låg precis vid métro Saint-George, och här hade jag aldrig tidigare varit. Men det var fint, gammaldags - precis som teatrarna brukar se ut i filmer.






Att vara ungdom har sina fördelar - istället för 35 euro så kostade min biljett endast 14 euro, och det utnyttjar jag till fullo! Jag fick en plats precis i kanten på fjärde raden, nästan längst fram i lokalen. En sådan lyx!



Farsen jag skulle se hette "Les Faux British" (de falska britterna) och handlade om sju "amatörskådespelare" som försökte sätta upp en mordpjäs. Under hela förställningen gick mer och mer åt skogen, saker gick snett och skådespelarna "spelade" att de sade fel, gjorde fel och att missöden inträffade.

Personligen tyckte jag inte den var så bra som andra spektakel jag sett, så jag blev lite besviken. Dessutom förstördes min kväll lite av att den snälla gamla mannen (~75 år) som jag småpratade med innan föreställningen sedan försökte tafsa på mig (när hans fru satt bredvid, dessutom!).. Då fick jag lite artigt och bestämt säga ifrån ("... monsieur!").

Lite illa till mods valde jag att ta en promenad hem, fastän klockan närmade sig elva-tiden. Jag vet att det inte var världens bästa idé, men jag behövde klarna tankarna och det var så vackert och friskt ute. Så jag gick en timme genom ett nattligt Paris.



I Jardin du Tuileries såg man både pariserhjul och Eiffeltorn.



Väl hemma mådde jag otroligt mycket bättre. Jag är inget offer, och jag hade hanterat situationen bra. Ibland händer sådant bara, och den gamla mannen var nog bara förvirrad för att jag lett mot honom och varit så trevlig (under hans tid kanske enbart flickorna gjorde så om de var intresserade?). I vilket fall som helst tyckte jag mycket om upplevelsen, och jag fick en liten del av min bucket list uppfylld!


10 kommentarer :

  1. Usch och blä för tafs, vad duktig du var som ta till och att du inte valde att gå därifrån. För man vill ju se spektakle man planerat :D Även om det inte var lika bra som förhoppat!

    Jag vet inget om polyamori, förutom att det verkar fyllt av kärlek! Inte för att mitt monogama förhållande är fattigt på kärlek, haha, men det bor tre människor granne med mina föräldrar och de verkar så himla kära och på liksom olika sätt till de olika de är kära i... fast eftersom det är, för mig, ovanligt så håller jag fortfarnde på och försöker "lista ut" vem av dem som är kär i vem eller om alla tre är "cirkelkära" eller hur det funkar. Trots att det ju egentigen inte är min business :P

    SvaraRadera
  2. Några av mina absolut mest absurda upplevelser av att bli oönskat "berörd" har hänt i Paris. Var försiktig! Tror dock att din teori om att män i 70-årsåldern har annorlunda idéer om vad som innebär sexuell uppmuntran är rätt osannolik i dagens samhälle... Talar av erfarenhet ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte förvånad - männen i Paris kan vara förkastliga... Ah, men attan. Min teori som jag tyckte lät så harmlös! Nu är han alltså bara en vanlig snuskgubbe....

      Radera
  3. Jag är klar med att hitta på ursäkter åt män som tafsar. Att han försökte tafsa på dig har inget att göra med att han är gammal och förvirrad eller att tjejer betedde sig på ett visst sätt på hans tid. Skulden ligger 100% på honom. Att han tror att han kan tafsa och komma undan med det är för att det är så det alltid har varit, och det är garanterat en maktgrej. Sen är jag övertygad om att män inte förstår hur jävla obehagligt det är för oss, men det är enbart för att de aldrig satts i den positionen själva och att de inte kan tänka steget längre är enbart egoistiskt. Man tar inte på folk utan samtycke, punkt slut. Och att någon är TREVLIG är inte samtycke, det är att vara trevlig. Du ska få röra dig fritt i världen och se ut precis som du vill (precis som män gör) utan att riskera att bli antastad eller våldtagen i värsta fall. Du ska i teorin inte behöva "vara försiktig" heller utan det är de som ska börja agera respektfullt mot kvinnor. Alltså OBS att jag inte säger detta som skäll, utan jag är bara så trött på att det är vi som blir utsatta som hela tiden får hitta nya sätt att hantera situationen. Jag är också sån att jag först tänker "nä men han meeeenade det inte, jag måste ha skickat fel signaler" och lägger automatiskt skulden på mig när det är han och enbart han som gjorde valet att lägga en hand på min kropp trots att jag inte bett om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så jävla klok. Du har faktiskt helt rätt. Stor cred till dig!! Tack för uppvaknandet.

      Radera
  4. Jäkla snuskgubbe! Du har rätt att le och prata med män utan att de ska tafsa pâ dig sedan. Jag har varit med om samma sak i Paris och det är aldrig, aldrig okej. LACHEZ-MOI MESSIEURS!!! Du gjorde det bra. Och du gjorde inget fel. Stor kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stor kram, Susanne, tack för dina ord!! <3

      Radera
  5. Så bra skrivet, håller helt med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju fasansfullt kloka och underbara läsare, visst? ;) ;) ;)

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)