Lösenord

söndag, mars 29, 2015

Glace, glace, glace... et des baguettes

Igår, lördag, var tredje och sista heldagen tillsammans med Redoy. Eftersom vi dagen innan varit och haft (kanske för?) roligt så kändes en slapp-slö-göra-ingenting-dag som precis vad vi behövde. Däremot vaknade jag som vanligt vid sju-tiden och kunde inte somna om, så jag gick ut och skulle handla lördagsbrunch!

Jag passade även på att ta en liten promenad kring området, och leta glass inför kvällens mys.




Inse då min förvåning när jag efter cirkus fem butiker stöter på... DEN HÄR. Den här som jag letat efter som en tok i flera veckor nu, men i princip givit upp för att hitta? Och så ... var den bara där... Så var den bara där, i frysdisken!!

Speculoos? Specu-Love Cookie Core
Karamellglass med karamelliserade pepparkaksbitar och karamellcore med pepparkaksbitar




Jag bokstavligt talat sprang hem och drog täcket av Redoy, och berättade entusiatiskt om det revolutionerande som hänt. Jag hade äntligen funnit den, glassen!

Sedan, när jag skrikit liv i honom, dukade vi upp för brunch.




Redoy kan verkligen konsten att långsamt njuta av maten. Tillsammans satt vi i tre-fyra timmar och åt, honungsbaguette med massor av pålägg samt croissant med smör, sylt och nutella. Mmmm...


Därefter började vi känna oss alldeles för sega, så vi tog oss ut på en promenad.




Fast ute var det rätt kvavt och jobbigt, faktiskt. Det var fuktigt och varmt, och att traska omkring kändes inte som en lättsam härlig promenad, utan som att gå i seg lera. Vi orkade bara vara ute i kring två timmar (en bedrift, må sägas!) innan vi fick helt nog.

Däremot hann vi handla middagsproviant på vägen.




Middagen blev en simplare plockmåltid med baguette, ost (gorgonzola, comté, cheddar, emmentaler), kycklinggryta samt sallad. Det var ju för att vi ville lägga krutet på efterrätten, som vi båda suktat efter så länge...

... Och nu hade jag ett helt förråd!




Tillsammans framför den hemska filmen Black Swan (usch, så vidrig, kommer jag aldrig kunna se igen, jag blir så illa berörd av psykologisk skräck), åt vi oss mot glass-mättnad innan våra kroppar helt karpat tillräckligt.

Sedan var vi tvungna att lägga oss tidigt, för att Redoy åker hem nu vid sju-tiden.... Så är han bara borta, min Redoy. Tänk att fyra dagar kan gå så fort.... 


4 kommentarer :

  1. Ledsen att jag bara hoppar över att kommentera inlägget i stort men jag blev helt besatt av tanken på mango och hallonglassen! MÅste få tag på den ju :D

    SvaraRadera
  2. Vilken mysig dag! Och jag väntar mig en recension av den "nya" glassen, motsvarade den dina högt ställda förväntningar? Trist att dagarna redan är förbi, men det är ju ofta så, att tiden går väldigt fort då man har väldigt roligt.

    SvaraRadera
  3. Vill ha en recension på glassen!! :D

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)