Svar på Frågestund

Häromveckan postade jag ett inlägg där ni fick skriva ned lite frågor ni hade om allt-och-inget, och här kommer resultatet lastat! Jag har placerat dem lite tema-mässigt, så ni kan sålla bland det som intresserar er. Och såklart - besvarade jag inte er fråga, så förklara närmare så gör jag ett nytt försök!


Vad var ditt drömyrke när du var yngre?
När jag var som yngst ville jag bli delfinskötare (5-7 år), och därefter frisör (8-12 år), innan jag fann mitt riktiga karriärskall!

När kom du på att du ville bli psykolog? 
Jag var tolv år när jag bestämde mig, just för att jag hört lite om det och det lät intressant. Däremot visste jag inte vid den tiden alls vad det innebar, men ju mer jag fördjupade och lärde mig, desto mer fascinerad blev jag av psykologi.

Vad studerade du på gymnasiet + universitet och varför.
Jag studerade sam-sam på gymnasiet, just eftersom jag redan då visste att jag ville söka psykologprogrammet till universitetet. (Jag hade sökt sam-beteende, men det fanns inte där jag bodde). Det kändes som ett passande ämne som också gav mig möjlighet att uppfylla de nödvändiga behörighetskraven, och samtidigt lyckas få högsta betyg i alla gymnasieämnen.

Jag är en sån som oroar mig för allt möjligt, nästan hela tiden. Hur hanterar du oro/ångest? Som psykologstudent kanske du har något smart tips?
Jadu, själv är jag en sådan som alltid oroar mig också... Jag försöker att organisera och strukturera min ångest och oro med listor och planeringar. Det brukar lugna mig. Sedan försöker jag träna mig på att tillåta mig lite kaos i min tillvaro, och inse att oron faktiskt inte hjälper mig det minsta. Sedan tror jag det är viktigt att man vågar låta saker gå lite fel ibland, och inse att världen inte rasar för det.

När åker du hem från Paris, ska du fortsätta studera då?
Ja, absolut! Jag har ju redan slutfört 3 år av mina 5 för att bli legitimerad psykolog, och det är fortfarande mitt drömyrke. Det som svider är bara hur jag måste hem till Sverige för att göra det...

Vad ska du göra efter au pair året?
Jag ska återvända till Sverige, avsluta min psykologutbildning och förhoppningsvis återvända för gott! Det är min största dröm just nu.

Vad vill du arbeta med när du är klar med din utbildning?
Jag har ju praktiserat på en klinik för familje- och parterapi, och det var något av det roligaste jag tagit mig till! Jag vill så gärna jobba med psykoterapi i grupper, och då gärna par eller familjer. Blir en så spännande och starkt dynamik i rummet!

Vad fick dig att älska Frankrike?
Jag har alltid älskat Frankrike, och speciellt Paris, sedan jag började studera det franska språket i skolan. Jag var tolv år då, och blev såld på en gång!

Hur fick du kontakt med familjen?
Jag gick genom agenturen STS, men fick även lite skjuts på grund av att jag blev bloggvän med min värdfamiljs föredetta au pair - Viktoria. På så vis tipsade hon om mig, och jag fick min drömfamilj!

Jag hade gärna velat se mer inlägg om franska detaljer ang. vardagsbeteende. Skiljer sig fransmän från svenskar eller är vi lika på något vis?
Det ska jag absolut lyckas knåpa ihop ett inlägg om, så kul tipsat! Fler önskeinlägg?

Finns det något som du tycker är negativt/jobbigt med att bo i Frankrike och arbeta som au pair?
Absolut! Jag tror inte det finns någonting som fullständigt och genomgripande är en dans på rosor - allt har sina motgångar och sina nackdelar. Det värsta är nog när jag känner att jag inte gör ett tillräckligt bra jobb - kanske är barnen trötta och/eller extra krävande vissa dagar, och det kan verkligen vara frustrerande. Eller det jobbigaste med att bo här just nu är väl att... jag senare måste återvända till Sverige.

Känner du dig trygg i Paris? T.ex. Med att åka tunnelbana och gå omkring ensam på kvällarna etc? Jag frågar eftersom jag själv upplevt Paris som "farligare" eller mer otryggt än t.ex. London när jag varit där. Å andra sidan kanske det har någonting med språket att göra. Att man känner sig otrygg när man inte förstår allt folk säger..? Vore jätteroligt att höra hur du tänker! 
Först och främst: Förlåt att jag inte svarat på detta tidigare! Nu kommer jag ju ihåg att jag fått kommentaren och tänkt "ja, det ska jag skriva om", och så har det helt gått förbi mig. Fy och skam på det.

I alla fall - jag har alltid varit en räddhare av mig, och tyckt att det är obehagligt att gå ute när det är mörkt. Så har det varit alltid - även i Sverige och nära mitt eget hem. Här i Paris känner jag mig inte speciellt mer otrygg, utan i samma mån lite extra försiktig. När det är mörkt föredrar jag att stanna hemma, eller ha ett sällskap med mig. Därför har jag aldrig råkat ut för något, och inte känt att det ska vara "farligare" här än någon annanstans. Men som du säger kanske din rädsla spätts på av rädslan att inte kunna göra sig förstådd/kalla på rätt hjälp om olyckan vore att slå till..?

Som korsordsfantast kanske du kan tipsa om en (svensk) tidning med korsord för nybörjare?
Jag älskar Aftonbladets korsordsbilaga - det är min favorit! Annars tispar jag om den som kommer med Allers. Där finns det massor av olika svårighetsgrader.

Säg tre maträtter du äger på att tillaga (och kanske gör blogginlägg med steg för steg och bilder på receptet nån gång).
Kul med ett till önskeinlägg! Det kan nog bli svårt att fixa här i Paris, eftersom jag inte har ugn eller alla mina köksredskap, men...
1. Pasta bolognese
2. Lasagne
3. Chiligryta

(ojoj, alla tydligen köttfärsbaserade, men vad ska man säga liksom..)

Vilket är ditt favorit-te?
Morgon: Russian Earl Grey. Kväll: Lipton's Blackcurrant (svartvinsbärste).

Vad är du rädd för?
Oj oj oj, så mycket saker... Att inte kunna återvända till Paris. Spindlar. Att ha ont. Att ha fel/misslyckas. Att falla tillbaka i gamla patologiska tankemönster. Att tappa omdömet. Att inte göra mig förstådd. Att glömma franskan. Att inte kunna få barn.