Burgarlunch på fredag den trettonde

Denna fredag hade jag och fransosen bokat in ännu en dejt, och denna gång - en lunchdejt. Vår historias första lunchdejt (annars möts vi alltid kvällstid), och under lunchtimmen slöt vi upp utanför hans arbete.

Jag klädde mig alldeles lagom för fredag den trettonde, och hoppades att min röda skalp skulle skrämma bort alla eventuella olycksfåglar. Ni vet - som att man inte äter en flugsvamp. (Dessutom är det väl jag som är olycksfågeln, nu när jag tänker efter...) äh-glöm-det-jag-svamlar.

Denna gång skulle vi testa vårt trettonde hamburgerhak.

Han verkade vara på ypperligt humör trots teknikstrul och vidskeplighetstrams, och vi pratade om hur vi skulle fira nästkommande dag; alla hjärtans. Alldeles lagom till dess att vi satt och slog besticken i bordet kom burgarna vi beställt.

En BBQ-burgare utan pickels, men med bacon och ost kom in på bordet, och brödet var precis lika luftigt, sprött och gott som det ser ut.

Fransosen brukar vanligtvis gå dit minst en gång i månaden, men för mig var det första gången. Vi småpratade lite innan vi ätit upp, och därefter följde han mig till tunnelbanan och kysste mig adjö.
Jag skulle vidare på mina promenadäventyr, och han skulle avsluta arbetsdagen. Jag känner att jag bara blir mer och mer förälskad i den här killen.